Jag älskade både Hercules och Xena när de gick på TV . Men jag lättflörtad vad gäller tuffa tjejer med svärd, och vad gäller tuffa killar med svärd.

“asså den är ju bara gjord för att tjäna pengar” – precis! Men när amerikanska producenter bestämmer sig för att göra något bra som tilltalar intellektuella människor så lyckad de ofta eftersom de har tillgång till allt det bästa. Bästa tekniken och bästa manusförfattarna och visst vill de tjäna pengar. Det är deras affärsidé.

Och de andra serierna, som Xena, har andra intressanta aspekter som handlar om vad underhållning är och såklart könsroller.

När det gäller Twilightsagan tycker jag folk ibland glömmer att den väldigt uttryckligen vänder sig till tweens. Jag tycker den är seg och fånig men vore jag tolv skulle jag älskat den.

Hercules, en av mina favoriter, skulle inte förvåna mig om den betraktades som underhållningsskräp av somliga då när den kom.

Uppdatering: den Hercules! Jag älskar den! Trodde jag var den ende! Trodde du hade länkat till den gamla filmen.

Jag har två nära vänner som med stor viktighet tar upp filmers kommersialitet så fort vi sett nåt. Senast var det Kick-ass. Jag tyckte den hade flera intressanta bottnar. Min ena vän rynkade pannan och sa med viktig röst “asså den är ju bara gjord för att tjäna pengar”. Jaha? Va ska jag göra med den informationen? Jag kan inte förstå varför inte Xena, True Blood och Twilight skulle kunna vara både kommersiellt gångbara och samtidigt tala på flera nivåer. Vill avsluta med ett klipp från Hercules http://www.youtube.com/watch?v=Lp7ZLVdzplY

Så tycker jag man bör tänka som Geoff Dyer Never worry about the commercial possibilities of a project. That stuff is for agents and editors to fret over – or not. Conversation with my American publisher. Me: “I’m writing a book so boring, of such limited commercial appeal, that if you publish it, it will probably cost you your job.

Har du någon spaning på nästa underhållningskick? I så fall kan du ju skriva ihop något och rida på vågen.

Vi tröttnar ju alltid på allting. Och det är en stor förklaring till trenderna. Något uppstår, trötthet, behov av något nytt. Och allt finns ju hela tiden. Säkert finns några nu som oberoende skriver på det som kommer att bli nästa underhållningsfenomen.

”sex, våld, patriotism, svek, ortrohet, rädda världen” det är grejer det. Får den där killen in det i historien om paret som steker pannkakor?

Ett mänskligt liv är för kort om man vill lära känna det djup som finns hos vampyrerna. Så man får väl acceptera folkhemsvampyrerna, mamma-pappa-barnvampyrerna, alkisvampyrerna, fjollvampyrerna, Skarsgårdshunkarna, de deprimerade vampyrerna med ätstörningar och självskadebeteende (Vamire Academy) och de snälla vegetarianvamparna, dagisvampyrerna och superhjältevampyrerna.

Men, Låt den rätte komma in är dock en traditionell vampyrsaga placerad i Blackeberg, som funkar. Hollywoodhunkar och lättklädda servitriser ger mig väldigt lite, även om jag älskar New Orleansmiljöerna etablerade och lånade av Rice, old world/new world.

Min spaning är att vi ganska snart kommer tröttna på vampyrerna som trycks ner i våra HBO-mätta strupar just nu. Marknaden, precis som alla annan globalisering vill ha nya och fräscha förpackningar för att sälja sina gamla stapelvaror (sex, våld, patriotism, svek, ortrohet, rädda världen…)

Känner till den där killen du nämner. Reser mycket som du sa, men håller tydligen på med en novell just nu om ett äldre par som steker pannkakor. Nåt för HBO?

Låt den rätte komma in är en mer traditionell historia, rollerna är de klassiska på ett vis och ett vampyrflickebarn är inget nytt. Anne Rice vampyrsaga är väl också mer klassiska vampyrer? Eli är ett monster och människorna är hennes hellre än tvärtom. Är inte också Låt den rätte komma in en mycket svensk berättelse?

Jag ser gärna att olika sorters vampyrer finns bredvid varandra och tror att det kommer att komma andra som är en tillbakagång. Twiligt är fånig men Ming säger att jag tycker det för att jag inte tillhör målgruppen.

Vampyrtrenden är flera strömningar och kommer att fortsätta att bli ett än bredare fenomen med en återkomst av Nosferatutypen? Jag vet en kille som är författare, han debuterade nyss i en deckarantologi, med stor kunskap på området. Han skulle kunna skriva berättelser om otämjda vampyrer men jag vet inte om han hinner, han reser mycket.

Jag kan tycka det är sorgligt att en av litteraturhistoriens mest fantastiska innovationer: vampyren, som skrämt och kittlat i nästan 200 år har blivit husdjur och mellanmjölk för alla postmoderna tycktänkare och allsköns amerikanska TV-bolag. Jag är väl snart den ende som saknar den gamle vampyren som fortfarande skrämdes och representerade något annat än bara förträngda lustar och övermänsklig sexualitet. Låt den rätte komma in är faktiskt väldigt omodern och reaktionär i detta perspektiv – men säg inte det till analytikerna bara. Låt den rätte…vara ifred!

Sookie påminner om ”de där blondinerna” och hennes karaktär så intressant i och med att hon måste kämpa för sin oskuld, för att inte bli cynisk.

” Och Jason! Han är en amerikansk variant av en nattklubbsansvarig vars namn jag inte vågar nämna. Jag tycker att hans karaktär är en av de mest intressanta under senare år. Att leka med könsroller och stereotyper är både roande och ett bra sätt att få människor att förstå hur starka dessa oskrivna regler verkligen är.”

… precis och jag är så imponerad av min omgivning som förstår det komplexa och spännande med de här karaktärerna.

En återgång förvärrar det bra. Som jag förstår det blir allt bättre av jämlikhet.