Socialdemokraterna har varit det mest hycklande partiet de senaste tio, femton åren – på gränsen till korruption skulle jag vilja påstå. ”… nyliberal politik förd av en socialdemokratisk regering.” så är det.

Därför är det givetvis smaklöst nu när sossarna försöker skylla den här samhällsförändringen, som har gjort att många far illa, på Alliansen.

Nu har ju något förändrats inom socialdemokraterna, men hur mycket? Är Juholt en genuin sosse? Och då menar jag en som värnar välfärden och vill värna de svagaste grupperna, inte bara den välmående medelklassen? Det vet vi ännu inte.

Ännu märkligare är det att ingen ekonomijournalist har intresserat sig för att den förflyttningen är en helt socialdemokratisk uppfinning. Vår avregleringsfest är inte huvudsakligen ett resultat av en nyliberal (i sin mest negativa bemärkelse) politik förd av en borgerlig regering utan av en nyliberal politik förd av en socialdemokratisk regering.

Jag röstar inte borgerligt och jag är inte i grunden borgerlig men det är åtminstone sorgligt nog så att det borgerliga blocket till skillnad från socialdemokratin är ärliga med sina intentioner.

Mest illamående i svensk politisk diskussion blir jag nog när jag ser intelligenta vänsterskribenter, debattörer och politiker skälla borgerligheten för utförsäljningen i kör. Dels därför att det i sak inte är sant att borgarna står för merparten av privatiseringarna (det skulle de inte ha hunnit, de har inte suttit vid makten länge nog) och dels därför att det avslöjar en blindhet och en blocklåsning som ger borgerliga partier walk over på makten och ännu hårdare belyser den vänsterpolitiska oviljan till självrannsakan.

På Apoteket Hjärta gick priserna upp med 20% redan första (utförsäljnings-)året.
Fast det värsta är inte det; det värsta är fifflet med skolor, daghem, rena utsugningen av några kapitalsnokar. Undrar f-ö vad fanken som hänt med SJ och SL, måste allt bara bryta samman, redan INNAN nästa lågkonjunktur (som man då återigen kommer att se till att de mindre rika ska betala för, med indragningar). Jäklar – nu går jag igång!
Nej, sovdags!

Kanske man skulle kunna säga att det har att göra med att vi idag uppmuntras, nästan indoktrineras att tro att en mängd inbördes anonyma användare, (själv-)utgivare och pr-män kan uppvisa samma kringsynthet och precision som enskilda individer, vilka uppträder öppet, kan göra var och en – till och med när det blåser hårt. men en massa som diskuterar kommer ofta att följa minsta motståndets lag, eller den kommer att i stort sett ha andra prioriteter än att hitta precisa resonemang, göra genomtänkta utsagor om framtiden, värdera varandras argument på ett hederligt sätt. Istället hamnar man i PR-tänkande, klyschor och vädjanden till den sorts tänk som upplevs fungera här och nu. Inte alla, men många av deltagarna, och samtalet som helhet, tenderar att drivas åt det hållet.

Och man skulle nog också kunna söäga: det är där t ex Wikipedia hamnar fel, om man nu gör en utvikning. WP (som det ser ut idag, deras “modell” för kunskap) förutsätter att deltagarna förmår bestämma sig för att samarbeta på ett balanserat sätt, för att väga in många olika slags påståenden och resonemang utan att börja burra med fjädrarna, och utan at låsa sig vid att “det ska stå så här för det sa dom i det tv-programmet jag såg eller den boken jag läste”. Men när alla är anonyma, ingen har någon egen auktoritet eller har något att förlora på att överdriva, bluffa och försöka köra över de andra så fungerar det inte så: så fort en avvägning är litet kontroversiell eller inte kan avgöras med att bara peka på att “så här ÄR det” så leder det till att folk kör ner sig i skyttegravarna. Och det oroande är ju att dert här snart kan komma att uppfattas som ett normalläge i vida kretsar, eller redan gör det. Typ. “Folk har olika åsikter, så är det bara: det du säger har ingen bäring på mina argument för du snackar bara blaha blaha. Det är insikten om detta som är postmodernism!” Nej, det är det inte. Möjligen bardiskvarianten av postmodernism klockan tre på natten.

Många nyliberaler vet inte vad liberalism är, det är inte svårt att försvara gemensamma institutioner med liberala argument. Utförsäljningen skadar främst de i samhället med lite makt och lite pengar, kanske är det därför inget ännu hörs.

Det ska bli spännande att se vad som händer politiskt de närmaste fem åren. Tack för länk Olov H! Jag ska läsa nu.

Jag har inte sett en enda liberal ledarskribent eller kolumnist de senaste tio åren som ens ställt frågan ifall Trustoraffären, och dess efterspel i rätten, föranleder några frågor alls om affärsmoral och ägande, inte heller om den svenska rättvisans tandlöshet i ekobrottmål. Alla vet att det är så här, men frågor av det slaget skrattas bara bort av media idag. De ligger inte i tiden, kan förmodas.