Comments on: Stockholm & Louisiana

By: Jenny Maria

Jenny Maria — Mon, 17 Oct 2011 12:41:26 +0000

Men åh så fin! Jag är mycket glad för att du uppmärksammade mig på denna dikt och denna diktare som jag inte alls kände till. Tack! ”men kanske ännu hellre när de framträder i dimma eller dunkelt belysta i en nattlig park” – precis så, det är något mystisk över dem. Som vore de lämningar från ett annat folk som en gång levde här. Men det är det ju! Här är några av mina statyer, jag har fotograferat sådana mycket men har ännu inte nått fram till mitt stora projekt av att verkligen ge det tid att fotografera dem.

By: Lars

Lars — Sat, 15 Oct 2011 22:39:56 +0000

Trots ditt missnöje tycker jag ändå det är en fin bild och undrar om det inte var lite tur ändå att duvor och människor inte formade sig exakt efter dina önskemål. Ja, vem vet… Hur som helst blir jag hemskt sugen på att se dina statyfoton. Jag älskar statyer. Blir ofta egendomligt berörd av dem. Ibland i fullt dagsljus, ungefär som i de Chiricos metafysiska måleri, men kanske ännu hellre när de framträder i dimma eller dunkelt belysta i en nattlig park. Som du säger: de är både välbekanta och högst märkliga inslag i vardagen. Jean Follain, en utsökt fransk poet, är en av de få diktare jag vet som har detta sinne för statyernas mystik. Som i denna dikt t ex (tolkningen är min):

Broderskap

När vagntjuven
träffar hästtjuven
äter de långsamt,
på deras spruckna tallrikar
stelnar såsen sakta
i dimman ser de
torgets ryttarstaty
vid stigbyglar av granit
i övernaturlig storlek
växlar par
sina klara ord.

By: Jenny Maria

Jenny Maria — Sat, 15 Oct 2011 09:17:19 +0000

Göran, analt betyder ju ofta omsorgsfullt så jag tycker man ska vara anal i den bemärkelsen och undvika missuppfattningar när man kan. Och den där raden ”Curatorer är som barn, de bör ses men inte höras.” – är suverän! Jag kommer att citera dig ofta! Och nog är du författare. En författare är ju någon som åstadkommer böcker och det gör ju du.

Diskussionen om någon skriver bättre eller sämre vid depression är intressant. Tror ni inte att det är väldigt individuellt? Carsten Jensen kunde inte skriva förrän han skiljde sig, det verkar vara olika saker som hindrar folk från att kunna skriva. Bortsett från depression i klinisk bemärkelse då man väl knappast kan göra någonting.

Personligen kan jag skriva vid melankoli och sorgsenhet men inte vid oro. Det är som om min fantasi/kreativitet är blockerad då.

Tack för beröm Lars, jag tyckte ändå inte att jag fick någon riktigt bra bild av Milles-gruppen och duvorna. Det var så mycket duvor och jag ville att människor och duvor skulle formatera sig perfekt runt statyn. Alltid detta missnöje. Jag är för övrigt otroligt intresserad av att fotografera statyer och få dem att verka levande, de är ett så välkänt men ändå märkligt inslag i våra städer.

@Gustav, jag är precis likadan. Ibland kommer jag på mig själv med att undra över hur mycket den som pratar tränar, hur alla ser ut nakna och andra extremt banala tankar medan det hålls ett komplicerat föredrag som jag inte alls lyssnat på.

Tack Signe! Jag hoppas du fick en bra dag.

By: Göran

Göran — Sat, 15 Oct 2011 08:13:01 +0000

Lars, jag märkte att jag ljög i inlägget ovan, och för att slippa obehaget att göra en pudel senare så rättar jag direkt.

Jag kallar mig gärna författare om kontexten är känd: Att jag skriver fackböcker om fotografi. Men för folk som inte vet vilken typ av litteratur det skulle jag aldrig säga “jag är författare”.

Lite analt att rätta sig själv så här, jag vet. Men vafan.

By: Göran

Göran — Sat, 15 Oct 2011 08:10:39 +0000

Lars: Jag kallar mig ogärna författare, men jag skriver definitivt bättre när jag är låg. Det är fuck it-faktorn som gör det. Dagarna då man undrar vad man överhuvudtaget har på jorden att göra så är det lättare att inte vara så förbannat ängslig över minsta lilla ord. Det händer att jag skriver mig ur melankoliska tillstånd.

Med melankolisk menar jag inte deprimerad, det betraktar jag som ett sjukdomstillstånd. Men vanlig förortsmelankoli (som tidvis kommer ganska lätt till mig) är en annan sak.

By: Signe

Signe — Sat, 15 Oct 2011 07:37:05 +0000

Mycket trevlig läsning, så här på morgonkvisten. Kanske blir den här lördagen bra ändå.
/Signe

By: Lars

Lars — Fri, 14 Oct 2011 22:58:37 +0000

Vilket fint foto av Milles skulpturgrupp! Några av figurerna verkar, för att vara skulpturer, ovanligt sysselsatta av duvorna. Fåglarnas närvaro får dem att leva upp. Han längst till höger inte minst.
Men Göran, jag tror inte många författare skriver särskilt bra “när de är låga”. Däremot finns säkert en hel del som skriver bra om att må dåligt – när de mår bra.

By: Rävjägarn

Rävjägarn — Fri, 14 Oct 2011 08:00:56 +0000

“Och jag är ändå mer intresserad av mina egna tankar om konst än andras. Ofta vill jag höra allt det praktiska: hur många konstverk finns med, hur kom de hit, vilket material?” Detta gillar jag, för jag är likadan. För att inte tala om hur nyfiken jag är på dem som tittar på konsten. Varför de är där, bedrar de kanske sin fru o.s.v.

By: Göran

Göran — Fri, 14 Oct 2011 08:00:01 +0000

1. Melankoli är inte att förakta. Många skriver till exempel jävligt bra när de är låga.

2. Curatorer är som barn, de bör ses men inte höras.

By: sara

sara — Fri, 14 Oct 2011 06:32:01 +0000