Ja, Penn använde sig av tung studioutrustning från den tiden så jag tror, är rätt säker på, att de flesta av hans bilder är tagna med stativ.

”Det är lätt att få intryck att du gör ingen eller liten skillnad på verk och författare?” Är en lika korkad kommentar. Samma intellektuella kvalitet som om jag skulle skriva: ”det där säger du för att du är blond”. (Vilket jag givetvis inte vet något om.) Camus är en författare som skrev i en rad olika genrer och hans verk är av olika slag. Jag vet inte ens vad din kommentar betyder.

Och nu drar du till med Mauriac, bara googlar du lite random och hittar personer som har varit i konflikt med Camus? Deras dispyt gällde efterkrigstiden i Frankrike, Frankrikes förhållningssätt till vad som hänt i andra världskriget. Inte det vi diskuterade tidigare om Camus, den eventuella orientalismen och hans syn på befrielsekriget i Algeriet.

Jag tror mycket väl jag kan bli bitter och sitta på en bänk i Kungsparken, i alla fall är det helt ologiskt att tro att det faktum att jag tycker att du framstår som ytlig och dum, just nu och just här, skulle förhindra det.

Du kritiserade, jag gav min åsikt. Det var vad som skedde.

Enligt mig var detta program inte alls tillgängligt för majoriteten av befolkningen. Det menas alltså inte samma sak som majoriteten av lyssnarna (!)
Jag har inte skrivit att det är mediokert, det är ur mitt perspektiv långt över mediokert men kan möjligtvis vara det ur någon annans perspektiv. Det jag från start reagerade över var att konversationen i programmet inte engagerade. Fel! -uteslöt, människor som var obekanta men möjligtvis nyfikna på de böcker ni pratade om.

Du verkar ha uppfattat mina kommentarer som ett angrepp på dig men det har de aldrig varit avsedda som. De har riktat sig som kritik mot programmet med avsikt att göra det bättre, ur mitt perspektiv. Och eftersom jag är en suverän filosof måste det väl ha lite tyngd ?-) Visst har jag uppfattat gränser och benämnt vad som skulle kunna skilja människor åt men jag har försökt att inte förolämpa någon utpekad utan i stället ge en tanke till den som läser vad jag skrivit. Vi kan alla värna om och vara stolta över de ord vi väljer för våra medmänniskor och jag ber om ursäkt för om du tagit illa upp för mina val men de är inte riktade till dig personligen utan till de som bemöter mig intolerant och oförstående.

Jag förstår mycket väl att alla som var med i programmet gjorde sitt allra bästa med sin världsbild i blickfånget, så gör vi alla och det ska respekteras. Men invändningar och kritik ska också respekteras och ordval som “Hur vet du att det inte är dig det är fel på?” tycker jag inte är respektfulla. De ger inga poäng någonstans och jag blir förbannad av sådan semantik, de leder oftast inte till något konstruktivt.

För mig har det blivit en höna av en fjäder. Jag tyckte att programmet var dåligt och otillgängligt för den breda allmänheten. Felet är inte ditt men jag är inte ute efter att hitta någon syndabock. Jag läser din blogg och därför kommenterade jag min åsikt, blev förbannad över ditt svar och nu övar vi retorik. Det är inget jag har intresse av, jag föreslår att vi bloggar vidare på varsitt håll så får andra avgöra om det är läsvärt eller inte.

Enligt dig var detta program dåligt. De medverkande var, som jag förstår det, utestängande och mediokra, och skulle inte få någon att intressera sig för dessa böcker. Ok, jag noterar det. Jag svarar att det är ledsamt att du inte uppskattade programmet men att vi gjorde så gott vi kunde och att ingen av oss är, i mitt tycke, utestängande eller nonchalant.

Vad mer ska jag göra med din info? Om jag skriver att du har en tråkig blogg som inte engagerar människor och att du är en medioker fotograf, vilket jag aldrig skulle göra, så vad skulle du göra med den informationen? Säga att det är för tråkigt att du är så dålig och att du har dålig attityd men nu när jag har påpekat det ska du försöka vara mer begåvad och göra sådant som jag tycker är bra.

Du ogillade, jag noterar det och att det var tråkigt men att vi alla gjorde vårt bästa. Vad jag menade var att det kanske är din upplevelse av programmet som är skev.

Och jag är alltså slödder, intolerant och ska svältas ut. Jag har inget att säga om det, är bara glad att jag aldrig själv skulle använda sådana ord om mina medmänniskor.

Och nej, det var ingen hastigt skriven kommentar. Jag menade allt jag där skrev. Och jag vet inte vad du menar med den gräns som Filosofiska rummet drar. Men alla jag träffat i samband med programmet har varit vänliga och öppna.

Eländigt att du tycker att jag är dömande, jag är visst också dålig på att nå fram. Jag känner mig aldrig inbjuden till något offentligt utan antar att det inte behövs någon inbjudan, att alla är välkomna eftersom det är offentligt -på nätet.

Du frågar om det inte är fel på mig? Nu blir jag rent förbannad! Vad menar du egentligen? Varför utgår du från att det är fel på någon? Det tycker jag är ett elitistiskt perspektiv. Jag har uppenbarligen missbedömt dig som person och till min förvåning konstaterar jag att det finns slödder på båda sidor om den gräns som Filosofiska rummet drar.

Nu slutar jag gå i polemik med dig eftersom jag inte vill vara sparringpartner till någon på den andra sidan av gränsen som dragits. Intoleranta personer ska inte begåvas med motstånd utan bättre svältas ut.

PS. Jag ångrar mig för några rader. Som jag skrev i min första kommentar kan jag ha missförstått programmets syfte. Jag har inte trott att någon medverkande i programmet har en uppgift, ett åtagande som måste uppfyllas. Jag har trott att PROGRAMMET i public-service-anda har som uppdrag att involvera så stor del av lyssnarna som är möjligt för att bredda deras perspektiv. Men jag kan ha fel.

Klart, slut. Från en suverän filosof!

Mitt arbete består av att nå fram till människor genom radio eller genom text, jag tänker mycket på det och jag gör mitt bästa. Men hur kan du vara så dömande? Hur vet du att det inte är dig det är fel på? Att det kanske inte är du som kan eller vill ta till dig programmet. Alla som får uppdraget att vara med i ett sådant program gör det utifrån sina villkor. Du verkar uppfatta det som att vi är skyldiga att anpassa det just till dig.

Det är inte vår uppgift att se till att människor läser annat än kioskdeckare, jag har inte den inställningen till folk. Om jag kan intressera dem för det som intresserar mig för så är jag glad men jag har inga behov att fostra människor in i vilken kultur de ska föredra. Sen förstår jag inte vad du menar. Om du tycker vi är mediokra så säg bara det. Jag tycker inte att de andra är det. Jag tycker de är smarta.

Jag är ledsen att programmet inte passade dig men det är inte min skyldighet att anpassa mig efter det du vill höra i radion. Jag kan vara bara mig själv och förmedla, i det här fallet ett boktips, på bästa vis jag kan. Min, och vår, attityd är inte på något vis snål eller icke-inbjudande. Ingen av oss är sådan det är du som inbillar dig det. Och det får du för all del lova att göra.