Praktiskt är ordet, varför byggs inte kök efter störköksestetik. Varför kan man inte spola av ett vanligt hemmakök? Och varför är ingenting tillräckligt tilltaget?

Jag kan inte låta bli att tänka på Y.K-huset som ligger mittemot mig, Yrkeskvinnornas hus (byggt 1939). Där fick enbart familjer med yrkeskvinna bo (att var gift, var tillåtet). På varje plan fanns en liten, liten lägenhet för en kvinna som skulle tjänstgöra som städerska/jungfru i de övriga lägenheterna. Vissa kvinnor fick det bättre, andra fick stanna kvar några pinnhål lägre ned.

50-talsköken är de bästa, jag älskar dem. Enkla, strama, nästan sakrala. Och mycket praktiska.

Och de bra köken blev till, goda kök till den goda hemmafrun och en god ekonomi att genomföra visionen.

Kanske är det fel att slänga ur sig det utan att förklara sig men jag tycker inte modernismen fått tillräckligt med genus och maktkritik. Dess formspråk är inte generellt och av nöd förtryckande, alls inte men innehåller drag som vill alienera kvinnor och lägre klasser. En backlash, de grupper som fick makt uteslöts på andra vis: ”men bra smak det har ni i alla fall inte”

Det förtrycket har förvisso alltid funnits men medan de nakna kvinnostatyerna kritiserat i hög utsträckning har tex den i vissa avseenden supermanliga arkitekturestetiken inte gjort det.

Jag håller med, vilka bra bostäder, genomtänkta, kvalité och skönhet. 50-talet är inte min favoritstil men mycket under 50-talet är bra, mumsig modernism. Jag älskar de där väggmålningarna de gjorde på skolor och i offentliga byggnader.

Ja vi får plats båda där då kan vi dricka kaffe ur små koppar.

Jag älskar Ribersborg eller snarare Ribershus, E S Perssons funkishus. de är den bästa representanten för sin tid. Helt lysande på alla sätt.

Just femtiotalet med sina påkostade offentliga byggnader, skulpturer och hantverk i allmänhet är en favorit hos mig. Kvalité på så många plan. Tyvärr är alltför mycket sönderrenoverat och borta. Och aldrig att vi har rått att bygga så igen.

Vi kanske kan dela på Svenstorp/Björnstorp? Då får vi varsin slottspark. Med lite tur, bakar någon skorpor åt oss: http://www.thatfoxhuntingman.com/artikel.asp?id=1162

Vinden är verkligen särskild, den känns mycket femtiotal och jag gillar det. Den står också mycket speciellt precis innan stranden Ribersborg tar vid, så särskilt under vinterhalvåret är det fuktigt i luften där.

Det är dessutom intill käppastan (Slottsstaden) så det är en massa rätt välbärgade gamlingar med sina hundar som promenerar där i den där långsmala parken. När jag var barn så tänkte jag att de redan var döda och att detta var en mildare variant av helvetet. På vintrarna när det är lite öde så råder alltid den där surrealistiska, melankoliska känslan.

Det är en annan sak på min när-jag-blir-rik lista, egna statyer i min trädgård (och då menar jag inte den radhusträdgård jag har nu)

Offentlig utsmyckning, den termen är väl inte alls dum. och tänk alla hus som offetlig utsmyckning på fasaden i form av onda damer och herrar som bär upp kolonner eller bara ser allmänt blida (eller onda) ut. jag väntar, ivrigt, på nynyrenässansen.