Comments on: Har jag manifest, eller?

By: Jenny Maria

Jenny Maria — Sat, 05 Sep 2009 10:39:02 +0000

Tack Den siste piraten. Jag slickar i mig som en nöjd katt. Det var mycket fint beröm.

By: Den siste piraten

Den siste piraten — Fri, 04 Sep 2009 05:47:57 +0000

Jag har ingenting att kommentera!
Detta trots att jag, under minst en halv timme, rullat runt i din bloggs alla hörn och skrymslen. Det enda jag tar med mig av din skapelse är bildminnet av en blogg som borde utses till Svea rikes vackraste blogg där bilderna säger mer än 1000 ord. Texterna som bifogas i bloggen blir liksom ”grädden på bakelserna” själva essensen av av en fantastisk upplevelse!
mvh UPA

By: Ann L

Ann L — Thu, 03 Sep 2009 19:51:34 +0000

Håller med dig om egensinnighetens och ensamhetens roll för författande! Kunde själv inte låta bli att sent omsider skriva om manifesterandet: http://annochjohan.blogspot.com/2009/09/det-har-ar-inte-ett-manifest.html

By: Rävjägarn

Rävjägarn — Wed, 02 Sep 2009 20:41:38 +0000

Ja, allt är ju relativt, men många fotoentusiaster rynkar nog på näsan åt en automatisk kamera. Jag tycker mycket om den, det är en Polaroid Land camera 450 http://polaroids.theskeltons.org/d450.htm Den passar mig perfekt.Framförallt för att jagfår bilden direkt och slipper både utskrift och framkallning.

Kalra J tycker jag mycket om. Hon hade nog sina sidor, men hon var klok och egensinnig och skrev mkt bra.

By: Olov H

Olov H — Wed, 02 Sep 2009 18:15:04 +0000

Tack, inte minst för Klara Johansson-citatet.
Begränsningsivraren i mig är dessutom mycket nyfiken på vad det för en “dålig” kamera du har som går att använda till så utsökta fotografier.

By: Jenny Maria

Jenny Maria — Tue, 01 Sep 2009 08:09:47 +0000

Rävjägarn, jag hatar grupparbeten, eller egentligen inte, jag hatar det som är godtyckligt med grupper. Det är inte bra att lyssna på vem som helst, tvärtom – så kan det bli sämre. Jag tänker att jag ska lyssna på dem så är bättre än jag och som vill mig väl.

lol – ja vad är det för skamligt förslag! Begränsningar är nödvändiga men tillfälliga. I allt jag gör försöker jag ha en vision och från den visionen kommer naturligt begränsningar. Det är mycket svårt att arbeta när det flyter ut allt mer. Som en text jag håller på med nu. Den stannar inte inom de väggar jag byggt och samtidigt som jag vill tillåta det så måste jag få ny fason på den. Inte så lätt.

Klara Johanssons är ett manifest kan vi väl säga.

Men Mats då är vi lika i det ☺

By: Mats L

Mats L — Mon, 31 Aug 2009 23:18:22 +0000

Mitt manifest: Lärare kan vara livsfarliga. Jag går min egen väg. Följer något inom mig som jag inte vet vad det är.

By: Rävjägarn

Rävjägarn — Mon, 31 Aug 2009 21:18:19 +0000

För två år sedan läste jag en svenskkurs och i den ingick att skriva några kortare texter i olika genrer. Som ett led i pedagogiken skulle vi elever jobba i grupp och bedöma varandras texter. Det var inte så lätt och jag fick alltid flest förslag på förbättringar och sedemera högst betyg av läraren (och nej, jag ändrade sällan på dem eftersom jag inte litade på mina kurskamraters synpunkter).

Jag tycker över lag att vissa personers synpunkter lyssnar man inte på, precis som jag anser att alla kan lära sig skriva, men få kan omsätta sina tankar och idéer till den poesi som en bra berättelse trots allt är, ja det kan vara nog så svårt för många att ens fånga det råmaterial som verklighet och drömmar i hög grad är.

Jag gillar begränsningar, till exempel de begränsningar som min “dåliga” kamera ger. Jag skulle också kunna bli sporrad om jag inte fick skriva på ett visst sätt, jag skulle då försöka komma runt, åla mig fram och göra som jag själv vill, trots alla regler. Men manifest, varför? Klara Johansson skrev något tänkvärt en gång:
“Måste man inte stöna och tandagnissla ibland, när man är född med en växande vantrevnad i sin kropp, i sin samtid och på planeten? Och säger någon, att det är min plikt att göra mig hemmastadd, så svarar jag ett resolut nej, ifall jag över huvud värdigas svara alls på så skamliga förslag