Jag tycker också att studera och till och med härma de man beundrar är ett bra sätt att lära sig något.

__________________________

Mats, jag har också svårt med begreppet. Nerdrum försöker förändra begreppet, det är inte vad personer generellt menar med kitsch.

Film och musik är så omvälvande. Är inte Sally Mann en av de som arbetar nära gränsen för det hötorgsaktiga?

Balansera på gränsen, det är konsten det, utan att falla. Bergman och Lennon, mina största favoriter, kunde ju det till fulländning. Konstigt att jag inte håller någon fotograf på deras nivå.

Jag tycker att problemet med modernismen inte nödvändigtvis är modernismens idéer i sig. Problemet är att modernismen på sätt och vis ställer kravet att konstnären ska vara ett “geni”. Det är bara extremt talangfulla och insiktsfulla personer som klarar att utveckla helt nya uttryck och former som också är meningsfulla för oss. Och sådana personer finns det inte så gott om. Någon sade att vi borde inspireras mer av eller kopiera genierna.

Tänk bara på språket som konst och arkitektur-kritiken använder. Beskrivningarna är inte folkliga men ofta av ”manlig” karaktär, ord som ärlig, stringent och behärskad konnoterar goda värden men ord som fin, bra, gullig eller mysig anses oseriösa Varför är det så omöjligt att en arkitekt skulle säga ”vi ska rita något riktigt mysigt” – om till exempel ett skolbygge. Eller har jag fel?

________________________

Pelle, jag hade inte hört det där citatet av Wilde, han hade rätt – som så ofta.

Och du har rätt, det finns byggnader av Le Corbusier som fungerar och tilltalar också mig. Kyrkan är fin, ser ut att kunna passa in i Järna. Men hans större projekt och de hela byarna anser jag vara misslyckade.

Det finns en hel del modernism som jag är förtjust i! ☺

___________________________

Mats, höstlöv är så vackra och jag gillar din bild. Det är inte konstigt att dina fotografier och andra vältagna naturbilder säljer, de är vilsamma.

Jag har alltid tyckt att konst (oavsett genre) är som bäst precis innan det blir för mycket av något, precis innan ett verk plumsar ner i hötorg och patetik är det som mest rörande, möjligen har det med retorik att göra. Det ska vara tydligt men inte bli skrivet påvbåra näsor. Ingmar Bergmans filmer tycker jag är ett bra exempel. De lyckas balansera precis på linjen innan det blir för mycket.

Det var synd att jag missade Nerumutställningen på Kulturhuset för några år sedan. Men jag var så nyfiken att jag gick till entrén, men var för snål för att gå in. Bahhhh.

Sedan tycker jag inte ens le Corbusier kunde låta bli att åtminstone försöka skapa berättelser, titta bara på hans kyrka i Ronchamps.