30 May, 2008

Utställning

12.jpg

21.jpg

31.jpg

41.jpg

51.jpg

61.jpg

7.jpg

8.jpg

Tack alla!

Comment on this post: 2 COMMENTS

27 May, 2008

Kvinnor kan?

frukostbord.jpg

Jag var 20 då jag startade mitt första företag – ett handelsbolag som ökade vinsten varje månad i 5 år.

Första gången jag ringde upp skattemyndigheten för att fråga om olika momssatser så svarade damen i telefonen tydligt och långsamt alla som lever i detta land, i Svärrjä måste betala skatt – det finansierar vår gemensamma välfärd. Vad jag än sa upprepade hon denna samma mening, alla som lever i detta land, i Svärrjä måste betala skatt – det finansierar vår gemensamma välfärd. … Helt surrealistisk, hon måste trott att alla företagare är idioter och det verkar det finnas flera som tror…

… för imorse anländer bilagan Kvinnors Företagande tillsammans med Sydsvenskan. På omslaget står citatet Vi måste våga vara kvinnliga även om vi är manliga i vårt sätt att bygga business – hela denna bilaga är ett pekoral skrivet på ett klyschigt infantilt språk som om kvinnor vore bebisar. Med rubriker som Med lusten som drivkraft, Hon är en tuff brud i lyxförpackning och För mig var en företagare en man i kostym definieras en kvinnlig företagare först och främst som en icke-manlig sådan. Kvinnligt företagande är något mys-pysigt där man kan få utlopp för sin kvinnlighet och ordna så man får tid med man och barn. Jag har inte hittat en enda matnyttig mening – det är så ovärdigt.

Varför inte göra en saklig, konkret tidning som med respekt vänder sig till intelligenta och vuxna människor?

Comment on this post: 5 COMMENTS

25 May, 2008

Nykterhetsassistent Kenneth Lundgren

enkat.jpg

Från Dunkers Kulturhus utställning “I allas ögon”.

År 1955, då denna kvintett uttalade sig angående Helsingborgs nya konstverk Fiskafänget, hette offentlig konst ännu offentlig utsmyckning.

Taxichaufför Stig Stigemark; Jag har suttit och betraktat konstverket mycket idag och jag är besviken. Fisken borde sänkas så det blir mer naturligt. Inte hoppar en sådan fisk så högt över ytan. Och det borde finnas någon ordentlig vattenstråle. Tycker heller inte om utformningen av båten och männen i den.

Nykterhetsassistent Kenneth Lundgren; Högt på tiden att vi fick ett konstverk här. Det har ändrat hela torgets struktur. Jag är stort belåten men det men vill ogärna uttala mig om konstverket som sådant. Strålen ur fiskens gap tycker jag dock kunde gå i en båge ner i mitten på karet.

Fröken Astrid Rosvall; Visst är det tjusigt men jag tycker nog att vissa detaljer verkar något klumpiga. Jag tänker särskilt på båten eller kanske det är figurerna i den som gör det. Det är också enligt min mening för stort tomrum mellan båten och fisken.

Disponent Arvid Jönsson; Mycket trevligt, inte minst de intressant figurerna på sidorna. Jag är mycket förtjust över hela konstverket. Kanske det skulle vara ännu trevligare om man kunde få vattenstrålarna något högre, t. ex omkring fisken. Men det är kanske inte lämpligt när det blåser. Någon högre stråle borde det nog ändå vara.

Herr Gösta Olsson; Det är utmärkt att vi nu fått någonting som fyller upp platsen här vid framsidan av torget, här har varit ganska tomt. Man ska nog vänja sig vid konstverket innan man kan ta ståndpunkt. Men jag tycker att figurerna kan vara svåra att tyda ibland. Och så skulle jag vilja ha vattnet högre på något sätt.

Tre saker slår mig då jag läser enkäten;

1) Att tid har passerat sedan år 1955. Detta att tid förflyter verkar fascinera mig mer än andra. Av någon anledning lever vi just nu och sedan ska vi dö – hela upplägget ter sig sjukt godtyckligt och jag kan inte riktigt komma över det. Stig Stigemark, Astrid Rosvall och Gösta Olsson finns kanske ännu bland oss. Hur blev deras liv?
2) Sättet de uttrycker sig på, ingen säger någonting i stil med ”Fan vad fult!” eller ”ödsla skattepengar på sådant här!?” utan alla är engagerade med smarta kommentarer. Var folk i större utsträckning ”konstkännare” förr eller var det bara de vältaliga som fick vara med i enkäter?
3) Deras titlar! Vilka titlar kommer och går, vilka är beständiga och finns det ännu disponenter?

Det är härligt att ljus och tid, det som rör mig mest, kommer samman i ett medium – fotografiet.

Comment on this post: 2 COMMENTS

22 May, 2008

What caught my eye.

11.jpg

4.jpg

5.jpg

2.jpg

3.jpg

6.jpg
Before leaving Örnsköldsvik, not only did I photograph with my Pentax but also with my little Olympus, the first real camera I ever owned.

Örnsköldsvik was by some means always distant to me also while I lived there, I knew I was a visitor and never lost the outsiders gaze. 36 photographs – 1 roll of 135 film. I have arranged them into series and these 6 make up the first one. Pieces of this little Norrland village that I needed to take with me when departing.

Comment on this post: 6 COMMENTS

21 May, 2008

”JAG KAN TA – SÅ JAG FÅR TA”

adamsbild.jpg

Kahlo at the gates, collage av nkimadams – en av mina Flickr Favoriter.

Fildelning?

Jag har ingen hund i fildelningsloppet. Visst, en känsla av avsmak inför piratanhängare som utmålar sig som vår tids frihetskämpar och en insikt i att pirat-tillskyndarna inte är sprungna ur någon tankesmedja; ”JAG KAN TA – SÅ JAG FÅR TA” verkar vara huvudargumentet att döma av kommentarerna på internet. Sydsvenskans meningslösa babbelartiklar i ämnet kom till den djuplodande journalistiska slutsatsen att ”det kan ju bli bra ändå”. Men inte någon, varken pro eller anti, berör den grundläggande fråga jag undrar över.

Centralt är att om jag fildelar så skaffar jag mig en vara/tjänst jag vill ha. Piraterna försöker få till en skendebatt där de argumenterar emot kravet att så fort någon vill ha betalt för musik/text/film ska den få det, men det finns inga sådana anspråk. (Såklart) Säg att jag vill åka taxi. Jag beställer en taxi, åker och blir avkrävd betalning men svarar ”nej, det är min rätt att få röra mig fritt på det sätt jag själv väljer.” Jag vill ta varan/tjänsten i anspråk utan att betala. Jag vill ha en film, jag vill se den, men inte betala det pris skaparen/skaparna av varan/tjänsten anger. Är inte den väsentliga frågan; ska det lagstiftas om att vissa varor/tjänster ska vara gratis? Och är inte det i så fall extremt?

Comment on this post: 4 COMMENTS

18 May, 2008

Real life Hjärup

.jpg

Our daughter tells her father the sum to pay on her latest cell phone bill!

Comment on this post: 2 COMMENTS

16 May, 2008

Hud eller yta?

1.jpg

Tidigt i livet, medan jag ännu var barn identifierade jag Den Släta Människan. Hon, för oftast är det en hon, har en angripande positiv, glättig personlighet och är ofta i medelåldern. Med hjälp av smink, spray, kläder och vad vet jag, kanske andra dolda hjälpmedel, går denna människotyp stenhårt in för att hålla så mycket som möjligt av det som tillhör kroppen, på plats så nära kroppen som man kan. Kanske låter jag negativt värderande men egentligen har jag bara vid flera tillfällen konstaterat och intresserat mig för denna vilja till optimal estetisk släthet. Ett sätt att leva, vilket man kanske ska akta sig att dra andra slutsatser utifrån än att det förefaller gå ut på att skapa så lite friktion som möjligt mellan det som utgör kroppens yta utåt och livet.

På sista tiden inser jag att slätheten trängt sig in i vår vardag och svingat sig till helt nya nivåer. Slött slår jag runt på kanalerna för att plötsligt få se Marcia Cross som spelar Bree Van De Kamp i Desperate Housewiwes, i en scen i en bil tillsammans med en man. Marcia är alltid svullen, hon ser ut att ha kuddar instoppade mellan ansiktsbenet och huden. Finns det ingen gräns för hur uppsvälld man är beredd att se ut för att undvika rynkor? Plötsligt blir hångel aktuellt för dom två i bilen, men jag vill skrika ”nej, nej, ni får inte”  Känslan av att Marcias ansikte ska spricka vid beröring griper mig, att något ska explodera eller läcka och att det finns en överhängande risk för personskador. Jag slår snabbt över.

I tidningar som Café, Slitz eller Moore har tjejernas hud sällan hudkvalité. Men just där är det helt rimligt och passande. Decorum för tidningar som signalerar ”Vi är livrädda för det motsatta könet och har problem med att kontakta dom på ett normalt sätt. Vi har fått dom beskrivna för oss och uppfattar dom som läskiga. Därför bedriver vi en undersökande, analyserande publicservicejournalistik så att män försiktigt kan vänja sig vid dem med hjälp av bilder.”  Bingo Rimér, eller är det kanske hans assistent, retuscherar så mycket att han lika gärna kunde ha ritat tjejer till tidningen. Men nu är det likadant i veckomagasin, på reklampelare och i kvällstidningarnas bilagor. Shirley Clamps, Pernilla Wahlgrens och dokutjejernas hud har bytts ut mot någon slags yta.

Visst jag talar ur ett egenintresse. Jag samlar på hudiga människor, sådana med fräknar, ärr, leverfläckar eller födelsemärken. När jag ser att någon fotografkollega fått fotografera någon sådan blir jag avundsjuk.

Nu vill jag att det ska komma någon etnolog eller idéhistoriker och förklara vad det betyder. Vad betyder vår tids rädsla för hud?

Comment on this post: 1 COMMENT

9 May, 2008

Vinter

fran-tunbjork.jpg

Bild från fotograf Lars Tunbjörks utställning Vinter på Fotografins rum.

Text om utställningen på Kvällsposten Kultur.

Comment on this post: 1 COMMENT

7 May, 2008

Inkommensurabelt?

olympia.jpg

Jag har en svaghet för svärmiska läror då det gäller perception och tolkning. I Ursula K Leguins trollkarlssvit är det sagt att om du känner något vid dess sanna namn har du makten över det. Dramatiskt? Kanske inte, varje nykter alkohlist vet att man måste vidkänna för att förändra.

Medan mitt förstånd inte ens får “häng”, så klamrar min intuition sig envist fast vid ett gåtfullt och fullkomligt kunskapsideal bortom relativistiskt fladder – om du kan hitta en plats utanför klotet skulle du kunna flytta det. (Klotet alltså ☺)

Teorier om förståelse kom över mig då jag läste ett inlägg i Englunds blogg;
“Det är alls inget problem att finna historiker som inte alls är vidare intresserade av historia. De vill gärna VARA historiker, men är egentligen rätt förstrött intresserade av historikerns sysslor.” Han beskriver ett utbrett fenomen; det är vanligt att människor vill VARA något, men är rätt svala inför de aktuella beståndsdelar positionen inbegriper. Kanske är det för att jag själv varit där som jag är förlåtande trots att både det enskilda och det allmänna skadas av en sådan attityd. Det är mänskligt att låta strukturer och yta bli det viktiga när vi lever i ett samhälle där vi nödgas etablera oss för att kunna leva ett värdigt liv. Men i Englunds kommentarsfält insåg jag att några inte förstod vad han menade, inte kunde se skillnaden mellan att vilja arbeta som historiker OCH att vilja arbeta med historia.

Då återvände jag till ett gammalt favvo-grubbleri; det går inte att förstå vad det är man inte förstår – inkommensurabla begreppsscheman på filosofiska. Min mamma skulle aldrig begripa humorn i ett Seinfeld-avsnitt MEN hon tänker inte att hon inte fattar utan tror att hon förstår OCH avfärdar programmet med att det inte är roligt eller märkvärdigt. Helt säkert finns det saker som jag är stum inför, men enligt min egen teori kan jag ens aldrig föreställa mig vad det är jag inte förstår och det är beklämmande.

Vilka är de överlägsna ingredienserna när det gäller det människors förmåga till iakttagelse och insikt? Inte bara skarpsinne – intelligens sitter i baksätet då det gäller förstånd och klokhet. (Klokhet är kanske inte rätt ord?) Verksamma egenskaper verkar MER vara fantasi, lyhördhet, koll och att i varje givet ögonblick kunna släppa sina fördomar – tämligen flummiga karaktärsdrag.

Jag önskar att hela detta resonemang ledde nånvart men det gör det inte.

Comment on this post: 0 COMMENTS

5 May, 2008

Köpmanholmen

kopmanholmen.jpg

I recall everything from the time of a photo session, as if my senses are brighter and stronger; the place, the wintriness against skin, that I had left the car-radio on and when going home me and my colleague quarrelled about who was the better driver.

Comment on this post: 4 COMMENTS

    Archive