Mannen från Fores

Hej och hå

De arbetar inte för betalning utan för att sänka arbetslösheten. Så fint! Och det fungerar – bland slavar finns ingen arbetslöshet.

Människors oförmåga att förstå och fallenhet för att tolka något till det man vill ska gälla förvånar mig sällan. Jag är människa själv och därför bekant med beteendet. Sammanhang, omgivande personer, erfarenhet, uppfostran och framförallt lojaliteter mot större och mindre mål, inte minst då pengar, suger handlingar och åsikter ur oss.

En medvetenhet kring att vi är prisgivna till krafter svåra att känna är det som kan mota fördomsfulla uppfattningar. Låt mig redan nu ursäkta den extremtydliga, lillgamla tonen i inlägget, jag vill beskriva något som ofta sker men är svårt att sätta fingret på.

Ta en person, en man, välklädd, cirka 35 år, han har god utbildning och ett bra jobb på en tankesmedja – tankesmedjan Fores faktiskt. Han är förmodligen, gissar jag, utbildad i ämnen som statsvetenskap och ekonomi, kanske har han gått handels, möjligen kurser i beteendevetenskap och/eller statistik. Sådant personer på dylika tankesmedjor vanligtvis är skolade i. Mannen är förmodligen tränad i att forska och tolka undersökningar och därför borde han vara skicklig på att se bortom, ta olika omständigheter i beaktande och att inse att hans egen förståelse kan vara färgad av vissa omständigheter.

Men nej så är det inte, Fores-mannen har inga yttre anledningar, bara eventuella inre sådana som skulle kunna komma från personliga egenskaper, att röja i den egna stumheten. Han tjänar inget på att vara klarsynt utan tvärtom gagnar det honom att gå somligas ärenden, vilket inte måste vara fel. Nåja, säg att en sådan man var med på nyheterna i går morse, intervjuad angående en undersökning han ansvarar för – en rapport som Swedbank beställt av Fores om hur arbetslösa ser på lönenivån.

Några arbetslösa, 40 %, är beredda att gå ner i lön om det innebär att de kan få ett jobb, 20 % är beredda att gå ner 4000 kronor från en ursprunglig månadslön på 20 000 kronor.

Inte fler? Inte mer? Tänker jag. Jag skulle vara redo att arbeta gratis om jag varit arbetslös en längre tid.

Resultatet av Fores undersökning är det förväntade. Lönearbete är i vårt samhälle så viktigt och arbetslöshet så stigmatiserande, och ett arbete kan leda någonstans, till kontakter och karriär, något de flesta av oss är beroende av, så vi är villiga till mycket för att få jobba. Arbetslösa befinner sig i en sårbar situation där de är utlämnade till andra människors godtycke och vi människor hatar att vara det. Vi vill ha makt och kontroll över våra liv, därför behöver vi egen inkomst. Någon utan ekonomisk trygghet blir lätt att utnyttja och vid gud görs det hela tiden.

Bestämmelser om minimilöner är till för att hindra giriga, samvetslösa personer att få förtvivlade människor som försöker ta herraväldet över sina liv att arbeta för lite eller inga pengar – eftersom det är långsiktigt ödesdigert för ett välfärdssamhälle.

Fores-mannen redogör för sina långtgående och bakvända slutsatser angående rapporten. Han tolkar de arbetslösas vilja till en lönesänkning inte som att de är desperata efter jobb utan att de är bekymrade över det höga löneläget och att det är för dyrt att anställa för företagen. Låga löner har de alls inget emot, tvärtom skulle det innebära en bättre arbetsmarknad om just de redan låga lönerna sänktes ännu mer. Och det är på ett vis sant – ju lägre lön desto mindre arbetslöshet. De arbetslösa, insinuerar Fores-mannen, är också arga på fack och avtal som reglerar lönerna. Han tycks mena att det största hotet mot de arbetslösa är de grupper som på olika vis värnar rättigheter kopplade till arbete och detta, visar undersökningen, håller de arbetslösa med honom om.

Finns det någon statsvetenskaplig parallell term till begging the question? Det är i så fall vad Fores-mannen sysslar med, han läser in sina egna värderingar och menar att de arbetslösas svarar vad han skulle ha svarat om han vore dem.

Bättre vore om han plockat ner Ockhams rakkniv, som innebär att den mest sannolika förklaringen också är den sanna, från hyllan. Orsaken till att de arbetslösa är beredda att gå ner i lön är inte för att de menar att 20 000 kronor är för mycket utan för att de tycker det är bättre att ha ett arbete med låg lön än inget arbete alls.

Jag hårdbevakar inte tankesmedjorna men det är uppseendeväckande hur ofta de når ett resultat som passar beställaren. Vilket förskingrar förtroendet för det som är politikens viktigaste uppgifter; att värna skadeprincipen och att ordna och förbättra samhället.

Jag inte har något emot de politiska poänger Fores-mannen vill dra, för all del driv gärna en linje om att sänka ingångslöner, att löner för arbetslösa ska bli lägre eller att minimilönerna ska tas bort.

Min reaktion gäller det osmakliga, manipulativa sätt undersökningen tolkas på när Fores-mannen hävdar att det är de arbetslösa som vill ha låga löner. Han lägger ansvaret på dem och menar att det är en skyldighet som staten måste se till att de kan ta. Det är deras sak att sänka priset för sitt arbete tills någon är beredd att betala.

Tre saker vill jag framhålla 1) den mest rimliga förklaringen är den sanna 2) tankesmedjor bör vara medvetna om den fälla de tycks benägna att falla i och vems ärende de går 3) Fores-mannen bör sänka sin lön med 20 procent.

THERE ARE 17 COMMENTS ON “Mannen från Fores”

Mats Lindfors

24. November 2010 at 23:26

Rakbladsvasst skrivet. Lysande. Heja!

Jenny Maria

25. November 2010 at 10:46

Tack snälla Mats! Jag var, som vanligt, rädd att vara svårförståelig. Fores-mannen har skickat mail till mig. Han är trevlig. Jag hoppas skriva ett nytt inlägg som fortsätter diskutera.

Lars U

25. November 2010 at 12:14

Ett av de bästa blogginlägg jag läst på länge. Verkligen lysande.

Tweets that mention Mannen från Fores | Jenny Maria -- Topsy.com

25. November 2010 at 19:35

[...] This post was mentioned on Twitter by M4lin M8rth, Jenny Maria Nilsson. Jenny Maria Nilsson said: "Människors oförmåga att förstå och fallenhet för att tolka något till det man vill ska gälla…" http://jennymaria.com/?p=1523 [...]

Rävjägarn

25. November 2010 at 23:45

Ja, det var klokt. Ju mer jag intresserar mig för politik, ju mer modstulen blir jag. Vad skriver Foresmannen? det vore roligt att läsa er brevväxling.

Jenny Maria

26. November 2010 at 10:53

Tack Lars U!

Politiken gör en modstulen, förvisso brukar tankesmedjorna göra mig mindre modstulen än politiken.

Jag ska göra ett nytt inlägg och jag har fått tillåtelse att lägga in hans mail. Ska bara hinna. :)

Ann

26. November 2010 at 12:10

Och detta kan man ju också se i ljuset av att vår kulturminister vill ha mer volontärarbete i kulturbranschen, precis som i den “sociala sektorn”. På tal om slavar…

Martin

27. November 2010 at 14:19

Har du sett Dogville? Graces situation i filmens håla bottnar i att hon visserligen förväntas vara till hjälp för staden, där alla är hennes vänner och värdar – hon måste vinna deras vänskap för att få stanna, och det kan hon bara göra genom att visa sig nyttig – men hon kan aldrig säga till någon som vill pressa ytterligare några timmars tjänst ur henne att “ursäkta, jag har ett eget liv och dessutom hr jag andra som ska få hjälp här! Vill du ha mera tjänster så får du antingen betala eller annonsera ut det som ett vanligt jobb”. Hon kan aldrig luta sig mot några kontrakt eller ens några hedersbegrepp, och därmed aldrig sätta några gränser, och hon har inte heller någon plattform hon kan tala från eftersom hon bara är en gäst.. Mycket riktigt slutar det med att hon, efter ett misslyckat försök att rymma, blir hela byns sexslav.

Grace kan förstås ses som en kristusgestalt, men hennes gränslösa, flytande tillvaro och utnyttjandet av henne liknar också den situation många invandrare – lagliga eller olagliga – daglönare och arbetssökande lever i i dagens i-värld, till och med i Sverige. Om man inte har ett jobb där man tjänar åtminstone till föda, hyra och en dräglig tillvaro, och inte har någon slags kontrakt att luta sig mot så blir rättiogheter bara meningslösa tecken på papperslappar. Chefen eller t o m andra medarbetare eller kiunder kan alltid kräva at du måste arbeta mera eller att du får betala själv för vissa kostnader “för annars duger du inte för det här jobbet, du är nog inte tillräckligtr hungrig” eller du är uppnosig, slarvig, en grinolle etc.

Likadant med t ex arbetsförmedlingen och socialförvaltningen. Om man inte har ett “riktigt jkobb” och är etablerad på den öppna arbetsmarkanden så går det oftast inte att hävda några rättigheter gentemot denna sorts byråkrater, inte om de väljer att inte lyssna. Det går oftast inte heller att säga “men det här stämmer inte med det vi snackade om förra gången, ni lovade att vi skulle köra det här spåret och att jag inte var tvungen att v’ända mig till Samhall” etc. I princip kan den sortens myndigheter låtsas som om det regnar, den dokumentaion som görs är mycket sällan tillräckligt tydlig ocjh konkret för att ‘klienten’ ska kunna trycka upp tjänstemännen mot deras utfästelser och driva igenom at nu gör vi så här, det var det jag gick med på och inget annat. Medborgarens eller invandrarens s k rättigheter är en sak, rättigheter som kan hävdas en helt annan (detta kommer nästan aldrig fram i massmedia eftersom det stämmer dåligt med bilden av att det enda som behövs för att få det bättre är att den late arbetssökande tar ig i kragen, klipper sig och skaffar ett jobb).

Det är ungefär därför man måste hålla uppe en norm att det inte är okej att säga “slaveri /eller ett illa betalt och halvlagligt, underbetalt jobb/ är i alla fall bättre än att gå omkring i tomma intet: du får in en fot och visar att du kan jobba”. Nix, i stället blir det en jakt ner till botten som förstör för alla.

Günter

27. November 2010 at 14:38

Fint skrivet, här är du som allra bäst Jenny Maria.

Solidaritet handlar om att vara medveten och förstå att värna om andra betyder i förlängningen att värna om sig själv. I ett lite större perspektiv.

Ödet som drabbar andra kan också drabba dig precis när som helst. Det krävs ett visst omdöme för att begripa det och god utbildning är inte alltid en garanti.

Martin

27. November 2010 at 15:16

Det berättas att frankerkungen Klodvig – mannen som skapade det första enade frankerriket – spanade på ett par andra frankiska småkungar i Rhenlandet. Dessa var bröder och låg i strid med varandra eftersom båda ville slå den andre ur brädet. Den sluge Klodvig vände sig till den ene, som förtillfället låg under, och lovade att stödja hans anspråk på sin broders tron, om han avstod några av ryttaran i sin här och gick med på ett gemensamt anfall – och att hj’älpa till med sina mäns kunskap om området.. Den yngre brodern blev naturliogtvis glad och den andre var ingen match för de båda armeérna (av vilka Klodvigs var den mycket större).

Den tillfångatagne kungen fördes bakbunden inför Klodvig, som beordrade att man skulle skära av hans hår – det långa håret var ju tecknet på att man tillhörde den merovingiska kungaätten. Därefter hånade han honom: “Varför har du låtit dig bindas, din hund? Det hade varit bättre om du stupat så att du inte förorenat vår ätt”. Innan fången hann komma på ett bra svar stack kungen ner honom.

Kort efteråt kom den yngre brodern in och sken som en sol; han väntade sig förstås att den andre skulle tacka honom. Men istället gav Klodvig ett tecken åt sina vakter, som grep den inte längre så mäktige fursten och band även honom. “Om ni hade stått sida vdi sdai hade ingen kunnat krossa er” sade Klodvig. “Jag har ingen använding för förrädare på tronen”.Utan vidare stack han ner honom också. medan den unge kungen föll ihop på marken och dog tog Klodvig över hns rike.

Det är en historia som tål att tänka på när man ser politiker och medieprofiler som vill framställa sig själva som folkledare men som, sett över några års tid, byter ståndpunkter 90 grader för att pasa den som för tillfället sitter vid makten, den som är deras chef eller snart kan bli det.

Jenny Maria

27. November 2010 at 21:34

Ann, jag hoppas hinna skriva något om vad vår kulturminister sa. Jag vet inte exakt vad eftersom det hon sa var obegripligt. Men herregud! Vad menas?

Tack Günther, ” Ödet som drabbar andra kan också drabba dig precis när som helst. Det krävs ett visst omdöme för att begripa det och god utbildning är inte alltid en garanti.” – utmärkt formulerat

Och tack Martin! Tack snälla för dina användbara kommentarer. Och tack ni andra som kommer hit och läser min blogg. Jag måste ha världens bästa bloggbesökare och kommentatorer. Det är precis som min vänkrets, jag förstår inte helt hur jag har förtjänat den/er.

Martin, historierna du berättar pekar på precis det jag menar. Att självreglering inte fungerar, att ta bort minimilöner gör kanske att fler kommer i arbete men skapar också ett utnyttjande och många människor kommer inte att kunna ta sig därifrån utan en ny låglönemarknad bildas.

Jag tror att många av våra system redan nu förtrycker människor som vill ta makten över sina liv. Det kan man börja röja upp i.

EN HÄRLIG PERSON

29. November 2010 at 21:04

Du kom nog inte fram till något. Det är bara bra. För så fort du vet blir jag tråkig. Även om jag är samma person. Visst är det så?

MJV71

30. November 2010 at 12:14

Suveränt bra skrivet! En sak bara: jag tror inte de “faller i någon fälla”. Jag tror det är ett högst medvetet skruvande på “sanningen”.

Tomas

30. November 2010 at 12:41

Såg det där siffrorna häromdagen utan att tänk mer på det. Klart att folk gör vad de kan för att jobba. Skulle jag med göra. Som du. Men är det så att Fores-mannen säger att “bekymrade över det höga löneläget och att det är för dyrt att anställa för företagen”. Det tror jag inte ens är vad beställaren vill ha utan bara ett uttryck för inkompetens – befängt. Och sen undrar jag hur det egentligen generellt är ställt med utbildningsnivån på såna där tanke-smedjor. Kan det vara så att en hel del politikerbroillers hamnar där.

Jenny Maria

30. November 2010 at 12:52

Tack!

Som sagt. Jag ska göra ett nytt inlägg men har bara inte hunnit. Mailet från Fores-mannen var trevligt och han är välutbildad. I andra ämnen än jag trott.

De där idéerna om att sänka redan låga löner tror jag är en missuppfattning, kanske för att vi inte längre minns vad den typen av samhälle där heltidslön inte räcker för att försörja sig innebär. Vi är på väg dit.

To infinity, and beyond! | Jenny Maria

31. December 2010 at 12:06

[...] Människors oförmåga att förstå och fallenhet för att tolka något till det man vill ska gälla… [...]

COMMENT ON THIS POST