De spelar mig på radion

skärmdump

Filosofiska rummet finns här.

På midsommarafton skjutsade jag min dotter från det firande där vi var till det till där hennes kille fanns och när jag körde tillbaka i ljus sommarnatt så kom Filosofiska rummet i repris på radion. Det är alltid smärtsamt att höra sin röst, men även det faktum att man inte får sagt så mycket som man velat är irriterande. Men nåja, det var roligt att köra bil under den molniga och tysta sommarkvällen och lyssna på sig själv, Jiborn, Emt, Hermele och Mogensen. (Jag drömde att jag berättade för någon att Emt är ett gammalt ord för svan och det tror jag det är.)

Mitt tips, i det första av tipsarprogrammen, var Albert Camus Människans revolt. En av anledningarna till att jag älskar Camus, för det gör jag, är svårt att sätta fingret på; han är en helt och hållet icke-poserande  intellektuell. Många har missuppfattat honom, förmodligen på grund av hans stil; han var snygg, en kvinnokarl och han var skarp, givetvis, både i text och i debatter. Men som intelligent person var han en, om än sofistikerad, bildningspragmatiker som brukade sina kunskaper och analytiska duglighet utan att som många intellektuella ständigt beundra dem. Camus var fattig som barn, hans mamma analfabet och marginaliserad och han var medveten om att den position som blivit hans var en slump. Inte i den meningen att han inte hade hjärna för det, det hade han vid gud, men oddsen för att han skulle bli författaren Camus hade varit låga.

Han är inte bara en av 1900-talets bästa författare, i Människans revolt blir det tydligt att han även är en av de bästa läsarna. Ingen lägger ut texten så bra som han om Nietzsche, Dostojevskij, Austen och så vidare. Och det råder ingen metakänsla av ”åh denna bildning, denna min hjärnas skicklighet!”, ingen höjning av den han var utan endast ett användande av det han förmådde. Som om han inte yvdes över den egna skärpan utan bara tog den i anspråk. Ja, ni förstår. Det ger en närhet till resonemang och tänkande som är underbar.

THERE ARE 19 COMMENTS ON “De spelar mig på radion”

Thomas Engström

27. June 2012 at 20:35

Filosofiska rummet är djupt som universum, det verkar som att man till sist kommer till startpunkten om man färdas oavbrutet i en riktning. Men universum har ju oändligt många riktningar och den riktning FR har valt var i detta avsnitt en tråkig väg, inget man rekommenderar en turist som vill ha intressanta vyer.
Jag reagerade negativt på snobberiet med belästhet som J. Emt fäktade runt med: “jämfört med xxx…” Kanske har jag missförstått programmets syfte men det arbetar definitivt inte för att göra god litteratur attraktiv för gemene man.
Kul att höra din röst och jag blev intresserad av Camus, tack för det!

/Thomas

Gunnar Strandberg

27. June 2012 at 22:12

OT,

Men frågan är ju hur djupt universum(en) är… Inte alls, enligt den holografiska kvantumprincipen.

(Lästips: http://en.wikipedia.org/wiki/Holographic_principle)

Jenny Maria

27. June 2012 at 22:28

Thomas, som jag förstår det uppskattade du inte programmet för att vi inte lyckades göra den litteratur vi tipsade om intressant. Det är ledsamt men sådant är nu livet. Vi upplever somligt som bra, annat inte och vi gjorde alla vårt bästa. Din invändning är att det är alltför intellektuellt för att röra gemene man förstår jag inte helt. FR är ett av mina favoritprogram och jag blev intresserad av de andras boktips.

Jeanette är en vän till mig och hon är en av de minst intellektuellt snobbiga jag vet och en av de mest belästa jag vet. Så jag kan säkert säga att det inte rörde sig om något snobberi utan en uppriktig undran från hennes sida.

Tråkigt att du ogillade men uppriktigt så tror jag inte bara det har med oss att göra utan även med dig själv. Men roligt att du vill läsa Camus. :)

Nu ska jag ut och mäta universum.

Stan

30. June 2012 at 07:19

Du tillhör väl de som gillar Camus bara för att han såg så bra ut :-) Vackra människor tillskrivs egenskaper de sällan har. Undrar om han var välklädd? Han fick ju en h-vetes massa kritik för sin minst sagt dubiösa hållning i Algeriets befrielsekrig. Och det med rätta.

Jenny Maria

30. June 2012 at 10:38

Vad är det du skriver? Det där var den mest idiotiska kommentar jag fått på min blogg genom de här åren. Du framstår som löjlig.

Camus är en enastående författare och en av mina förebilder. Nej, jag gillar inte honom enbart för att han var stilig. Det är möjligt att vackra människor, Camus var inte vacker, tillskrivs fler positiva egenskaper. Ibland har de dessa, ibland inte. Är givetvis det logiska.

Han fick inte en helvetes massa kritik för sin hållning angående befrielsekriget. Han fick kritik av somliga vänstermänniskor som misstolkade honom. Han antog liksom Arendt en position av att man till varje pris skulle undvika våld. Om du hade läst Människans revolt, eller något alls om Camus så hade du kanske vetat det.

härliga personen

30. June 2012 at 22:40

Jag tyckte i alla fall att det var bra.

Stan

1. July 2012 at 08:20

Tyvärr har jag inte läst något av Camus. Jag är långt ifrån litteraturvetare, men i skolan högläste vi ur ”Främlingen” kommer jag ihåg. Jag har vänner som har berättat en hel del om den här diffuse mannen. Han var ju kommunist i unga år som tog avstånd när han sent omsider insåg att kommunistisk ideologi rymde en avhumaniserad människosyn?
En gång träffade jag en fransman som berättade hur rigid Camus var strax efter kriget. Camus ansåg tydligen att alla förrädare urskiljningslöst skulle avrättas när Frankrike äntligen var befriad, för att rättvisa skulle skipas. Men rättvisa för vem?
Det som t ex Nelson Mandela stod för i vår tid, hade Camus inte den ringaste förståelse för, trots att han personligen inte drabbades av kriget. Alltså ännu ett moraliskt tvivelaktigt ställningstagande. Därtill fegade han ur, svek sitt Algeriet grymt under befrielsekriget. Det är ju allmänt omvittnat. Han kunde inte ens leva anständigt med en kvinna i sin osläckliga törst efter makt och inflytande över andra människor. Och det finns många fler pinsamma exempel, det vet du mycket väl.
Om du hyllar denne man som en ledstjärna i ditt liv – ok respekt. Du är ju hela härlighetens måttstock, som vesslesnabbt inser min dåraktighet. Rätt där. Det vittnar om en skarpsynt iakttagelseförmåga och en lyhördhet utöver det vanliga. Vem är jag att hindra dig?
Får jag fråga dig om du själv har haft någon fotografisk separatutställning? Du ger intryck av att vara en kunnig person och eftersom du verkat så länge som fotograf, intresserad av konstnärliga arbeten, borde ju en och annan bild ha landat på väggen i något galleri.

Jenny Maria

1. July 2012 at 09:28

Du babblar på och jag har inte riktigt tid att fostra dig angående Camus. Var och en får också ha sin uppfattning om honom, det är inte min sak att övertyga dig om att du har fel. Men jag kan inte förstå varför man ger sig in i något och hävdar en massa saker som man uppenbarligen inte vet något om.

Han var kommunist en helt kort tid. Han lämnade kommunistpartiet omedelbart när han såg att det skedde grymheter i kommunismens namn. Det var där hans ovänskap med andra europeiska intellektuella började. Till exempel Sartre och de Beauvoir som fortsatt hävdade att kommunism var det som skulle rädda världen. Det var alltså inte sent omsider utan omedelbart. Han har inte heller förordat avrättningar. Tvärtom så ville han att alla revolutioner skulle vara oblodiga. Det var därför han förordade en annan lösning för Algeriet. Han tittade på historien och begrep att våld kastar ett land in i turbulenta tider med mycket dödande, dödande som går överstyr och det var det han ville undvika.

Camus hade kunnat förstå Nelson Mandela mycket väl, det var ju exakt en sådan linje han förespråkade. Men han var för all del hård mot vissa. Till exempel nazisterna som han från början arbetade aktivt emot som motståndsman och som journalist. Läs till exempel ”Brev till en tysk vän”. Där framstår en rasande ilska grundad på förtvivlan.

Sedan har Camus blivit offer för en postkolonial läsning, det blev alla. Och man kan givetvis granska hans prosa kritiskt men att vänstern och relativister alltid varit emot honom beror på hans starka ställningstaganden mot bland annat våld och våldsromantik.

Jag är kritiker inte utställare men jag var tidigare pressfotograf som arbetade på redaktion. Jag har fotograferat i hela mitt liv, i princip, men arbetat som anställd fotograf i cirka 10 år. (Om man inte räknar mitt Getty-kontrakt.) Jag har aldrig ställt ut och har heller aldrig försökt göra det. Jag gick FGU i Malmö en gång i tiden, läste regi ett halvår på Dramatiska institutet. Efter det läste jag teori, studerade dokumentärfoto som akademiskt ämne och tog en fil. kand. med breddexamen där foto ingår.

Thomas Engström

1. July 2012 at 21:27

“men sådant är nu livet” var sorgligt att höra. Det andas en ickeambition att vilja något mer. Jag hoppas att det inte är så att “ni” är er själva tillräckliga. Vore jag i din sits skulle jag vilja dela med mig av den upplevelse jag har, av både programmet och det själsliv jag lever. Om jag då upptäckte att jag inte når fram skulle jag göra något mer än att säga “sådant är nu livet.”

Och givetvis har det med mig själv att göra, hur kan du reflektera över något annat? Den kommentaren har jag hört tidigare och den har aldrig varit avsedd att tillmötesgå mig utan snarare varit en smart duckning för att få lite andrum, det behövdes väl inte här? Jag kommer att lyssna på Filosofiska rummet i samma utsträckning som tidigare och troligtvis dyka in där när jag får tips, som t.ex genom din blogg.

Men om jag, och andra som har med mig själv och livet att göra, ska bli lockade att ta till sig någon mer än kioskdeckare och löpsedlar tror jag att det krävs ett annat engagemang. “Mediocracy” sprider sig mångdubbelt snabbare än “Brightness.” Eller snarare: “Grådasket vinner.”

Låt inte livet vara sådant, åtminstone inte i “er” attityd, gör lite mer för att delge vad “ni” upplever!

Soliga hälsningar! /Thomas

Jenny Maria

1. July 2012 at 21:49

“men sådant är nu livet” var sorgligt att höra. Det andas en ickeambition att vilja något mer. Nej, du missuppfattar. Det var inte icke-ambition utan var och en av oss gör så gott vi kan men vi kan inte tillfredsställa andra. Särskilt inte någon som på förhand verkar ha bestämt sig att han inte är inbjuden i våra resonemang.

Mitt arbete består av att nå fram till människor genom radio eller genom text, jag tänker mycket på det och jag gör mitt bästa. Men hur kan du vara så dömande? Hur vet du att det inte är dig det är fel på? Att det kanske inte är du som kan eller vill ta till dig programmet. Alla som får uppdraget att vara med i ett sådant program gör det utifrån sina villkor. Du verkar uppfatta det som att vi är skyldiga att anpassa det just till dig.

Det är inte vår uppgift att se till att människor läser annat än kioskdeckare, jag har inte den inställningen till folk. Om jag kan intressera dem för det som intresserar mig för så är jag glad men jag har inga behov att fostra människor in i vilken kultur de ska föredra. Sen förstår jag inte vad du menar. Om du tycker vi är mediokra så säg bara det. Jag tycker inte att de andra är det. Jag tycker de är smarta.

Jag är ledsen att programmet inte passade dig men det är inte min skyldighet att anpassa mig efter det du vill höra i radion. Jag kan vara bara mig själv och förmedla, i det här fallet ett boktips, på bästa vis jag kan. Min, och vår, attityd är inte på något vis snål eller icke-inbjudande. Ingen av oss är sådan det är du som inbillar dig det. Och det får du för all del lova att göra.

Thomas Engström

1. July 2012 at 22:48

Jag läser ditt svar som något snabbt författat, “vi kan inte tillfredsställa andra” antar jag är ett exempel på det.

Eländigt att du tycker att jag är dömande, jag är visst också dålig på att nå fram. Jag känner mig aldrig inbjuden till något offentligt utan antar att det inte behövs någon inbjudan, att alla är välkomna eftersom det är offentligt -på nätet.

Du frågar om det inte är fel på mig? Nu blir jag rent förbannad! Vad menar du egentligen? Varför utgår du från att det är fel på någon? Det tycker jag är ett elitistiskt perspektiv. Jag har uppenbarligen missbedömt dig som person och till min förvåning konstaterar jag att det finns slödder på båda sidor om den gräns som Filosofiska rummet drar.

Nu slutar jag gå i polemik med dig eftersom jag inte vill vara sparringpartner till någon på den andra sidan av gränsen som dragits. Intoleranta personer ska inte begåvas med motstånd utan bättre svältas ut.

PS. Jag ångrar mig för några rader. Som jag skrev i min första kommentar kan jag ha missförstått programmets syfte. Jag har inte trott att någon medverkande i programmet har en uppgift, ett åtagande som måste uppfyllas. Jag har trott att PROGRAMMET i public-service-anda har som uppdrag att involvera så stor del av lyssnarna som är möjligt för att bredda deras perspektiv. Men jag kan ha fel.

Klart, slut. Från en suverän filosof!

Jenny Maria

1. July 2012 at 23:21

Det är bra att en av oss är en suverän filosof. (Obs, ingen ironi.) Jag är inte någon filosof utan en kulturjournalist som blev inbjuden till Filosofiska rummet och där gjorde mitt bästa för att presentera ett boktips. Jag är inte heller Filosofiska rummets producent men programmet vänder sig till en filosofiskt intresserad allmänhet. Det är ett av mina favoritprogram.

Enligt dig var detta program dåligt. De medverkande var, som jag förstår det, utestängande och mediokra, och skulle inte få någon att intressera sig för dessa böcker. Ok, jag noterar det. Jag svarar att det är ledsamt att du inte uppskattade programmet men att vi gjorde så gott vi kunde och att ingen av oss är, i mitt tycke, utestängande eller nonchalant.

Vad mer ska jag göra med din info? Om jag skriver att du har en tråkig blogg som inte engagerar människor och att du är en medioker fotograf, vilket jag aldrig skulle göra, så vad skulle du göra med den informationen? Säga att det är för tråkigt att du är så dålig och att du har dålig attityd men nu när jag har påpekat det ska du försöka vara mer begåvad och göra sådant som jag tycker är bra.

Du ogillade, jag noterar det och att det var tråkigt men att vi alla gjorde vårt bästa. Vad jag menade var att det kanske är din upplevelse av programmet som är skev.

Och jag är alltså slödder, intolerant och ska svältas ut. Jag har inget att säga om det, är bara glad att jag aldrig själv skulle använda sådana ord om mina medmänniskor.

Och nej, det var ingen hastigt skriven kommentar. Jag menade allt jag där skrev. Och jag vet inte vad du menar med den gräns som Filosofiska rummet drar. Men alla jag träffat i samband med programmet har varit vänliga och öppna.

Thomas Engström

2. July 2012 at 00:42

Tack för ditt svar. Jag var på väg att uttömma min frustration i min egen blogg men skriver det här först, så kanske det går över.
Vi verkar ha lite olika bilder av konversationen (nu bannar jag mig själv för att sparra en uppfattad antagonist.)

Enligt mig var detta program inte alls tillgängligt för majoriteten av befolkningen. Det menas alltså inte samma sak som majoriteten av lyssnarna (!)
Jag har inte skrivit att det är mediokert, det är ur mitt perspektiv långt över mediokert men kan möjligtvis vara det ur någon annans perspektiv. Det jag från start reagerade över var att konversationen i programmet inte engagerade. Fel! -uteslöt, människor som var obekanta men möjligtvis nyfikna på de böcker ni pratade om.

Du verkar ha uppfattat mina kommentarer som ett angrepp på dig men det har de aldrig varit avsedda som. De har riktat sig som kritik mot programmet med avsikt att göra det bättre, ur mitt perspektiv. Och eftersom jag är en suverän filosof måste det väl ha lite tyngd ?-) Visst har jag uppfattat gränser och benämnt vad som skulle kunna skilja människor åt men jag har försökt att inte förolämpa någon utpekad utan i stället ge en tanke till den som läser vad jag skrivit. Vi kan alla värna om och vara stolta över de ord vi väljer för våra medmänniskor och jag ber om ursäkt för om du tagit illa upp för mina val men de är inte riktade till dig personligen utan till de som bemöter mig intolerant och oförstående.

Jag förstår mycket väl att alla som var med i programmet gjorde sitt allra bästa med sin världsbild i blickfånget, så gör vi alla och det ska respekteras. Men invändningar och kritik ska också respekteras och ordval som “Hur vet du att det inte är dig det är fel på?” tycker jag inte är respektfulla. De ger inga poäng någonstans och jag blir förbannad av sådan semantik, de leder oftast inte till något konstruktivt.

För mig har det blivit en höna av en fjäder. Jag tyckte att programmet var dåligt och otillgängligt för den breda allmänheten. Felet är inte ditt men jag är inte ute efter att hitta någon syndabock. Jag läser din blogg och därför kommenterade jag min åsikt, blev förbannad över ditt svar och nu övar vi retorik. Det är inget jag har intresse av, jag föreslår att vi bloggar vidare på varsitt håll så får andra avgöra om det är läsvärt eller inte.

Jenny Maria

2. July 2012 at 11:41

Jag vet inte längre vad jag ska säga. Jag känner mig varken särskilt angripen eller upprörd.

Du kritiserade, jag gav min åsikt. Det var vad som skedde.

Stan

22. July 2012 at 18:29

Jag säger bara Francois Mauriac så behöver vi inte argumentera mer över den saken.
För övrigt har jag under semestern läst både ”Främlingen” och ”Pesten”. Helt underbar litteratur. Jag är sjukt sugen på att fortsätta med ”Fallet”.
Det är lätt att få intryck att du gör ingen eller liten skillnad på verk och författare? Eller…? Om det hjälper dig går det alldeles utmärkt att kalla mig puckad. Då slipper du bli en bitter jävel som sitter i Kungsparken och ältar där ingen hör vad du tänker. Fint värre.

Jenny Maria

22. July 2012 at 22:22

Jag skulle aldrig använda ordet puckad. Men du framstår som fördomsfull, okunnig och nedlåtande. En person som skriver till någon, utan att veta något om detta, att denne gillar Camus pga av att Camus är snygg har den effekten. Ja givetvis arbetar jag som kritiker och använder en stor del av min tid att studera Camus och skriver en biografi om honom för att jag tycker att han är snygg och jag tror snygga personer är goda. Du är möjligen så ytlig, jag är det absolut inte.

”Det är lätt att få intryck att du gör ingen eller liten skillnad på verk och författare?” Är en lika korkad kommentar. Samma intellektuella kvalitet som om jag skulle skriva: ”det där säger du för att du är blond”. (Vilket jag givetvis inte vet något om.) Camus är en författare som skrev i en rad olika genrer och hans verk är av olika slag. Jag vet inte ens vad din kommentar betyder.

Och nu drar du till med Mauriac, bara googlar du lite random och hittar personer som har varit i konflikt med Camus? Deras dispyt gällde efterkrigstiden i Frankrike, Frankrikes förhållningssätt till vad som hänt i andra världskriget. Inte det vi diskuterade tidigare om Camus, den eventuella orientalismen och hans syn på befrielsekriget i Algeriet.

Jag tror mycket väl jag kan bli bitter och sitta på en bänk i Kungsparken, i alla fall är det helt ologiskt att tro att det faktum att jag tycker att du framstår som ytlig och dum, just nu och just här, skulle förhindra det.

Jenny Maria

22. July 2012 at 22:23

Förstår mig inte på dig. Tycker du verkar självdestruktiv. Tänkte ett tag ta bort min kommentar ovan för jag har inget emot dig. Jag vet ju inte vem du är. Känns som om du kommer med smygaggressiva kommentarer och jag har ingen aning om varför. (Kanske har du en uppfattning om personer som jag och ogillar oss generellt.) Om du menar att jag har fel om Camus, so fine. Men de här insinuationerna om att jag tror han är god för att han är snygg och så vidare vet jag inte hur jag ska förhålla mig till.

Stan

29. July 2012 at 06:01

Det verkar vara rätt kul att vara du, komma på någon och sätta dit den jäveln rakt av. Din analys är klockren, självklart har jag googlat fram Mauriac. Är du clairevoyance?
Har du någon uppfattning om Penn använde stativ vid sina tagningar? Du förstår, ett underskattat sätt att sysselsätta sig här i glesbygden.

Jenny Maria

30. July 2012 at 21:43

Det är i vissa avseenden kul att vara mig men inte just i det där avseendet. Jag sätter inte ofta åt någon och om jag gör det tycker jag inte det är kul.

Ja, Penn använde sig av tung studioutrustning från den tiden så jag tror, är rätt säker på, att de flesta av hans bilder är tagna med stativ.

COMMENT ON THIS POST




    Archive