Min dotter visade mig detta citat ur ”Mot fyren” av Virginia Woolf. Mrs Ramsey tänker:

”Och detta var vad hon numera ofta kände behov av – att tänka, eller inte ens tänka. Att sitta tyst, att vara ensam. Allt varande och handlande, allt som blommar, lyser, klingar, det dunstade bort, och med en känsla av högtid krympte man ihop till att vara sig själv, till en kilformig kärna av mörker, osynlig för andra.”

En träffsäker beskrivning av det där tillståndet, ett helande tillstånd.