När Hanif Bali kallar kvinnliga IS-terrorister ”honor” eller Anne Ramberg menar att Bali är en ”taltratt åt bruna råttor” tolkar jag inte det som om de försöker avhumanisera människor för att röja väg för ett folkmord utan att de uttrycker förakt och avsky. Det jag i stället har svårt att stå ut med i sociala medier är hyckleriet, de värsta grovmunnarna är prinsessan på ärten när det kommer till dem själva, för att inte tala om den passiva aggressivitet där man utnyttjar ”god ton” som vapen mot andra medan man själv säger förfärligheter med oskyldig uppsyn.
Om du fick välja mellan att Bali blev snäll på Twitter och IS-terrorister blev snälla i världen, vad skulle du valt?
Hm, göra sig av med några nedvärderande tweets eller en mördarsekt som använder våld för att trasa sönder individer, familjer och samhällen samt destabilisera världen? Ja, jag är ironisk. Bara en känslomässigt störd, förmodligen kriminell person, skulle prioritera att styra upp Balis tweetande.
Vill ledarskribent Alice Teodorescu teckna en bild av ett kollektivt stört samhälle när hon går i polemik med de som anser att Bali är värre än IS och skriver i en krönika: ”IS- terroristerna är det verkliga problemet, inte Hanif Balis tonläge”? Nä, moderatens ton är inte ett särskilt problem men Teodorescus halmgubbe, falska motsättningar och att hon utgår från en vulgariserad bild av verkligheten är det.
Varför kan vi inte stoppa terrorister som också är svenska medborgare vid gränsen? För att rättsvårdande myndigheter vurmar för dem, är fredsskadade, naiva eller apologetiska och vi svenskar är mer rädda för dålig ton än terror? Det är Teoderescus förklaring. Varför har sossarna inte ordnat detta? Frågar hon som om vore det den enklaste sak i världen trots att hon vet att en lagändring – som utestänger medborgare från nationen de har medborgarskap i – är en lång och komplicerad process. Nog förstår Teodorescu vilket tvåeggat svärd hon vill svinga, som en framtida, extremistisk regering kan bruka mot alla de ogillar?
Teodorescu skriver IS-terrorister åtminstone och inte IS-anhängare. Den som inte får med ordet terrorister i omedelbar följd till IS, frikänner dem. I alla fall enligt Niklas Gillström, biträdande presschef hos moderaterna, som twittrade: ”Nu har SVT gått till att kalla det ’IS-anhängare’. Vad är det för fel på ”terrorister”? Gått till? Gillström tycks insinuera att SVT på möte beslutat att manipulera allmänheten genom att inte alltid säga IS-terrorister.
Men det är Gillström som vill manipulera och utnyttja vår ibland ytliga förståelse av språk, där mening måste skrivas på näsan – Gillström låter sitt ordmärkeri göra politisk tjänst. Al-Qaida, IRA eller fascism är ord jag kan skriva utan att göra bindestreck till terrorister eftersom orden konnoterar, det vill säga innebär, bland annat terrorverksamhet. Skulle vi inte kunna ha ett omväxlande språk med synonymer utan att det finns en dold agenda?
Rekord i att en göra obestämbar grupp till försvarare av terrorism tog Jennifer Wegerup i en krönika i Expressen. Varför, frågar hon oblygt, sörjer vi inte de skandinaviska kvinnorna Maren Ueland och Louisa Vesterager Jespersen som mördades bestialiskt av IS utan ömmar för kvinnliga is-terrorister? Wegerup skriver: ”Nog är det om dessa kvinnor [IS offer] vi borde prata, för dem våra hjärtan borde gråta. Inte för dem som frivilligt valt att ansluta sig till IS, leva med männen där, uppfostra sina barn enligt kalifatets regler.” Tala för dig själv, vill jag säga. Ge exempel, borde hennes redaktör ha sagt. Premissen i Wegerups krönika är att alla reportage om terrorister är snyftreportage, men de enda jag har sett som tycker att IS-kvinnorna borde vara prioriterade offer är de själva och några av deras anhöriga.
Batikhäxorna på soc. vill skicka terrorister på spa, Löfven är upptagen med folkutbytet och SVT banar väg för kalifatet – en hel del tror så. Det gör knappast Teodorescu, Gillström eller Wegerup men ändå drar de i sina resonemang näring ur den världsbilden. Varför? Man vill vara rebell, göra bombastiska avslöjanden om hur dåliga andra är och visa sin egen anständighet men framförallt handlar det om politisk positionering; att frammana en överdriven bild av hur illvilliga och oförmögna att ta itu med hot regeringen är – man utnyttjar populism för ett maktskifte.
Problemet är att vi är hotade, demokratin är alltid skör och tyranner alltid redo att underordna medborgare sina egna intressen. Religiösa fanatiker och hemvändande terrorister är en fara. Men de som vill förvanska språket och presentera en förljugen världsbild för att slå på den egna eller partiets trumma är inte till någon vidare hjälp.
