The Kärnfamilj

min-forstfodda-vackra-myrna.jpg

Kärnfamiljen var aldrig ett projekt, eller ens en tanke. Jag träffade en snygg kille, blev kär, skaffade barn, först ett, sedan ett till och så ett tredje – rätt planlöst.
Fotograf Per-Anders Jörgensen tog de här bilderna.

Jag skrev texten igår.

Jaha fredag, jag äter puffat ris direkt ur påsen och betraktar katterna som är uthällda pälspölar i soffan. Jag har krampaktig musarm, mitt hår är fett och tovigt som en matta eller kanske mer som filt – sådan där filt som antroposoferna ägnar sig åt att filta. Dessutom luktar jag svett och det är enligt min mamma DET VÄRSTA en kvinna kan göra. Låt mig bara jobba mig ur detta så ska jag tvätta mig, städa, motionera och skaffa ett socialt liv…

Har ni läst jämställdhetsdebatten på Newsmill? Det är väl en fortsättning på den diskussion Maria Svelands Heliga familjen gav upphov till. Jag fostrades i en miljö där kvinnorna samlades i köket för att diska medan männen söp och bröt arm i vardagsrummet. En god kvinna var en fluffig martyr, att vara vulgär eller bara baka två sorters kakor till ett kalas, som min moster gjorde, kunde innebära förskjutning. Män, fick jag lära mig, är hopplösa typer som kan utnyttjas för sexuellt umgänge och barnalstring och håller de sig utanför fängelse får man vara nöjd.

Frågan verkar vara om man kan gnälla sig till jämlikhet, ”tro inte att du kan gnälla dig till jämlikhet” – ska jag säga till min sambo nästa gång han ber mig diska.

På fredagar väntar jag på min son när han är på musiklektion, jag sitter i skolsysters soffa och läser. Just nu ”Truth, a Guide for the Perplexed” av Simon Blackburn. I index sökte jag efter David Hume och fann en spännande Hume-teori som Blackburn återger. Hume spekulerar i varför soldater är modiga, generösa och mer moraliska än präster, vilka Hume anser vara korrumperade. Orsaken till detta är den kontext de olika ”yrkesgrupperna” rör sig i, sammanhanget bäddar för att olika egenskaper utvecklas. Präster, menar Hume, ägnar sig åt att vara förmätna och lögnaktiga, de är fast i; ”continual grimace and hypocrisy”. Detta förstör deras läggning och ärbarhet och ”makes an irreparable breach in their character.”
Alltså bör man söka sig till en miljö som stöder ens hederlighet. Vad tycker ni om det här?

Idag lurade min dotter i mig att det var ”Rotvältans dag”, jag hann minsann bli upprörd – ”nu får de FAN lägga av” (liksom) – innan jag förstod att hon skojade.

Jag drömde att polisen var här och fotograferade alla mina kameror, framför allt min Pentax och att fönsterna inte gick att stänga för magnetlåset (?) som håller ihop dem var sönder.

Två tonårstjejer passerade utanför mitt köksfönster när jag gjorde kaffe. De var klädda för fest, den ena glänste i lila, den andra i kritvit kort klänning mot Paris-Hilton-bränna. Bakom dem landar två skator på ett förrådstak, med svarta näbbar börjar de i rasande takt slita upp blöta blad ur stuprännan som om de planerat det sedan länge, de turas om; den ena skatan, den andra skatan… kanske hade de ett avtal. Festklädda tjejer går förbi, ovanför dem en liten fontän av blöta höstlöv orsakad av två skator – det hela var över på en sekund.

Min mormor har varit arg i hela sitt liv, idag ska jag till henne för hon har fyllt 97 år och jag kan lova att hon bakat mer än två sorters kakor till kaffet. Nio barn, över trettio barnbarn och oanständigt många barnbarnsbarn är hon upphov till.

THERE ARE 12 COMMENTS ON “The Kärnfamilj”

issi

4. October 2008 at 11:41

Det var mycket på en gång, men att olika sammanhang bäddar för att olika egenskaper utvecklas, kan väl hända. Därför är det jävligt viktigt att alltid veta vem man är, var man står, vart man vill och att stå ensam i alla sammanhang. Med det menar jag förstås inte att det inte skulle vara viktigt att uppleva samhörighet och gemenskap. Att bryta sig ur ett sammanhang som man upplever hämmande är alltid svårt. Speciellt om man föddes in i det. Att bryta den tryggheten kan sätta igång de mest kreativa processerna i en människa, tror jag. Fast jag vet ju inte…

Yngve Rådberg

4. October 2008 at 19:49

Och:
Idag firades kanelbullens dag.

sara b

4. October 2008 at 20:08

Den trettonde oktober är det Fårostens dag och DET är inte ett skämt, jag ska klippa ut annonsen ur Martin Olssonbladet så du får se. Jag skrattade i min ensamhet när jag såg det: Glöm inte fårostens dag den 13 okotober, så stod det.

Jenny Maria

5. October 2008 at 09:35

Jag vet Issi – en drapa som jag befriade mig från och som nu drabbar oskyldiga nätsurfare. ☺

Jag har tänkt på det du skriver om och kanske handlar det om en dynamik medan man formas? Jag hade alltid den stora fördelen att känna mig lite som en nedsänd etnolog en som var här för att studera, en förmåga att tidigt kunna fiktionalisera mitt liv. Men det kanske är en efterkonstruktion?

”Att bryta sig ur ett sammanhang” – jag minns en intervju jag såg på TV med en dansk författare som sa att han inte skrev medan han var gift med sin förra fru för att deras förhållande var så svart att han under den perioden inte kunde skapa. Det överraskade av någon anledning mig.

Yngve – jag skyllde på det där med Kanelbullens dag när jag lät mig luras (jag fick inte ens någon kanelbulle!) (man får kanske inte man får köpa eller baka) och Sara nu när jag hör om Fårostens dag så säger jag bara ”där ser ni – allt är möjligt” – du måste lägga ut urklippet på din blogg. Fast jag har skrivit upp det i min almanacka.

Yngve tack för boktipset – den här boken kände jag inte till – jag ska köpa den för jag behöver den.

The One and Donny

5. October 2008 at 22:56

Att äta puffat ris ur påsen är så …. elegant på nått sätt. Återkommer när jag satt fingret på’t.

Jenny Maria

6. October 2008 at 07:30

… ja, att omväxlande hälla i sig/slicka upp de små riskornen – det är väl det du tänker på Donny?

Fransyskan H

29. April 2010 at 10:43

“Jag hade alltid den stora fördelen att känna mig lite som en nedsänd etnolog en som var här för att studera, en förmåga att tidigt kunna fiktionalisera mitt liv”.
Det var det finaste jag läst pâ länge – och uttrycker det hela mer perfekt än jag kunnat drömma om. Nu har jag saker att fundera över. Tack!

Jenny Maria

2. May 2010 at 17:28

Allt låter bättre när du upprepar det Fransyskan! Jag tänker fortfarande på Nijinskij och min relation till honom.

Fransyskan H

2. May 2010 at 19:26

Och jag tänker fortfarande pâ en hel hög saker jag läste hos dig där i torsdags, dâ jag hade lyxen att kunna ägna mig ât det en bra del av morgonen. Du har en säll förmâga att uttrycka verkligt komplexa sinnestillstând och förhâllandesätt i formuleringar som är beundransvärt korta och konscisa. De gör mig rörd. Och de berör mig som rena madeleinekakor. Fantastiskt inspirerande.

Fransyskan H

2. May 2010 at 19:30

glömde säga att även din etnolog under dagen blev till ett modest men dock inlägg.

Jenny Maria

3. May 2010 at 09:24

Det gör mig så glad! Och jag läste. Jag håller som sagt på med ett inlägg om Nijinskij men jag har ramlat ner i ett jobbhål och måste kravla mig ur det.

COMMENT ON THIS POST




    Archive