Ohh vad gullig den är! Jag blev med en liten kattpojke i några år. Den följde mig hem från bussen en kväll och smet in obemärkt när jag åkte till stan dagen därpå. Gissa om jag blev överraskad när jag kom hem på kvällen. Efter det så blev jag en sådan där kattfåne som man lätt blir. Jag har tittat på din katt i flera minuter. Katten flyttade till okänd ort efter några år. Konstigt att jag kunde ha den för nu är pälsalergisk.
Jag vet att du har en Sofie och att den är gullig men du borde ha två till.
♡
Mats – jag blir glad när du smickrar min katt!
Jag är en katt-fåne. En husdjursforskare berättade för mig att katten förmodligen levt med människan längre än något annat djur och att katt/människa i somliga avseenden därför är väl anpassade till varandra.
Jag älskar katter. Jörgen hade med sig katten Nils in i mitt liv. Egentligen var det nog jag och Nils som tillsammans hade husdjuret Jörgen. Nu är det lite mer än två år sedan han dog (Nils alltså) och jag blir fortfarande tårögd när jag ser bilder på fina katter på skrivbord.
Mats, jag drabbades av samma fenomen när jag flyttade hemifrån. Vår katt hade aldrig gett mig några problem men när jag sedan besökte föräldrahemmet under julen så fick jag en allergichock utan dess like. Julaftonsmorgonen tillbringades på en vårdcentral med syrgas och kortinsonspruta i baken.
Det kanske finns allergifria katter? En kompis har en katt som jag har bott med en vecka för bara några år sedan utan att få problem. Flera alergiker har mått fint med den katten. Din fina katt katt gav mig verkligen kattlängtan! Mjau.
jag tycker om kattens nos, hur den ligger och snusar sovandes mellan papprena…så jättesöt.
Jag hade svårt för katter, när jag flyttade till hus, de bajsade på min gräsmatta så att barnen inte kunde springa barfota….jga jagade katterna….tills jag lärde känna dem…våra vänners katter är urmysiga, de ligger och myser i barnens röra, i familjens bokhyllor, går och kommer när de vill och lägger sig i ett utav barnets nalles garderob som är minimalt….våra grannars katter är härligt sluga likt rävar, för de vet att de inte borde gå där, för kärringen i huset jagar dem, då sniker de smalt runt husknuten och låtsas att de inte syns…DET tycker jag ger guldkant och gör dem ännu mer speciella….Jag tycker om katter nu!
Kram kattmänniskor!
Julia
12. January 2009 at 14:04Jag borde ha ett skrivbord under min katt.
Jenny Maria
12. January 2009 at 14:16lol
… det måste gå att ordna.
sofie
12. January 2009 at 18:38Som tur är så har jag redan en. En fin en med!
Mats L
13. January 2009 at 00:22Ohh vad gullig den är! Jag blev med en liten kattpojke i några år. Den följde mig hem från bussen en kväll och smet in obemärkt när jag åkte till stan dagen därpå. Gissa om jag blev överraskad när jag kom hem på kvällen. Efter det så blev jag en sådan där kattfåne som man lätt blir. Jag har tittat på din katt i flera minuter. Katten flyttade till okänd ort efter några år. Konstigt att jag kunde ha den för nu är pälsalergisk.
Jenny Maria
13. January 2009 at 10:13Jag vet att du har en Sofie och att den är gullig men du borde ha två till.
♡
Mats – jag blir glad när du smickrar min katt!
Jag är en katt-fåne. En husdjursforskare berättade för mig att katten förmodligen levt med människan längre än något annat djur och att katt/människa i somliga avseenden därför är väl anpassade till varandra.
Kanske utvecklade du allergin sedan?
Kristina
13. January 2009 at 20:22Jag älskar katter. Jörgen hade med sig katten Nils in i mitt liv. Egentligen var det nog jag och Nils som tillsammans hade husdjuret Jörgen. Nu är det lite mer än två år sedan han dog (Nils alltså) och jag blir fortfarande tårögd när jag ser bilder på fina katter på skrivbord.
Jenny Maria
14. January 2009 at 09:56Kristina då kanske det är dags att skaffa en ny katt?
Sannerligen tillför det en dimension av mys till livet.
Dag
15. January 2009 at 13:24Katter är det finaste!
Mats, jag drabbades av samma fenomen när jag flyttade hemifrån. Vår katt hade aldrig gett mig några problem men när jag sedan besökte föräldrahemmet under julen så fick jag en allergichock utan dess like. Julaftonsmorgonen tillbringades på en vårdcentral med syrgas och kortinsonspruta i baken.
Mats L
16. January 2009 at 00:46Det kanske finns allergifria katter? En kompis har en katt som jag har bott med en vecka för bara några år sedan utan att få problem. Flera alergiker har mått fint med den katten. Din fina katt katt gav mig verkligen kattlängtan! Mjau.
Karin
17. January 2009 at 20:49jag tycker om kattens nos, hur den ligger och snusar sovandes mellan papprena…så jättesöt.
Jag hade svårt för katter, när jag flyttade till hus, de bajsade på min gräsmatta så att barnen inte kunde springa barfota….jga jagade katterna….tills jag lärde känna dem…våra vänners katter är urmysiga, de ligger och myser i barnens röra, i familjens bokhyllor, går och kommer när de vill och lägger sig i ett utav barnets nalles garderob som är minimalt….våra grannars katter är härligt sluga likt rävar, för de vet att de inte borde gå där, för kärringen i huset jagar dem, då sniker de smalt runt husknuten och låtsas att de inte syns…DET tycker jag ger guldkant och gör dem ännu mer speciella….Jag tycker om katter nu!
Kram kattmänniskor!