Moderlig landsfader

lat-inte-mitt-uttryck-skramma-er.jpg

Skriver på en ny text, denna gång för Fotografi i Fokus katalog. Ljus, tid, David Goldblatt och spekulationer i om ögat som ser från utsidan ser mer – kommer det nog att handla om.

Det är plågsamt att skriva, åtminstone för mig. Inför varje ny artikel måste jag uppfinna mig själv som skrivande människa; hur är det nu man gör? Dessutom ofredas jag av en vanföreställning – den om att det vid varje tillfälle finns en fullkomlig berättelse att nå fram till, en artikel med perfekt form och skribentens uppgift är att locka fram det där existerande fullbordade, fånga in det och presentera det. Kanske borde jag anstränga mig mer för att döda denna villfarelse men så misstänker jag att den gör mig till en bättre skribent och därför kan den rättfärdigas.

Vidare smider jag megalomana planer på att kopiera upp enorma gummitryck ordnade i en slags almanacka. Grå-januari-eftermiddags-ljus är precis vad jag behöver för att ta den första bilden. Förmodligen är projektet inte genomförbart.

Under hela sista året har jag tänkt igenom mitt fotografi och insett att det måste förfinas.

Igår skaffade jag Twitter. Barack Obama följer mig! Han följer alla som följer honom men bara tanken på något slikt är omkullvältande rolig.

Obama kan ha vunnit valet på sin förståelse av sociala medier, han har varit min Flickr-kontakt länge, i hans ström har jag och alla andra kunde följa presidentvalskampanjen nära, nära. En av hans senaste ”twittrar” lyder  We just made history. All of this happened because you gave your time, talent and passion. All of this happened because of you. Maktinnehavare markerar alltid gränser mot folket men Obamas famn är öppen och även om det är en illusion att vi alla ryms i den så är det en mäktig sådan.

Representerar han ett omsorgs-etiskt styre? Det har varit främmande för klassisk liberalism men amerikanska filosofer har alltmer diskuterat ett sådant perspektiv också inom politik. (Inte bara inom personliga relationer.) Obamas utstrålning är som Saurons svarta torn med ögat – fast tvärtom. Obamas vakande allestädes närvarande öga ser med kärlek men kräver också ansvar såsom varje god förälder, en moderlig landsfader?

Twitter, Facebook, Myspace, Flickr…, för alla oss som har eskapistiska, asociala tendenser, vi som drömmar om att bo på öar och vill bli insnöade så är det sociala umgänget över nätet ganska utmärkt, eller?

Man är mans gamman som det står i Hàvamàl och förslag på ”sevärda” personer att observera via Twitter mottages tacksamt.

Igår sa min sjuårige son till sin syster Hur känns det att taga från sin broder en käpp? när hon bad honom om skohornet. Vad är det han ser på TV?

THERE ARE 4 COMMENTS ON “Moderlig landsfader”

jenny

24. January 2009 at 16:30

“skriva-hur är det nu man gör? ” för mig blir det värre och värre med åren…kan nästan bara skriva kommentarer i bloggar just nu…men i morgon ska JAG försöka få ur mig i alla fall början på en text… man kan trösta sig med ett marianne höök-citat: “när rörelsen utförs rätt inställer sig glädje”

Jenny Maria

25. January 2009 at 10:37

Inget gör mig så glad som när andra skrivande också tycker det är svårt.

Såg du intervjun med Philip Roth? Han jämförde skrivprocessen med att få en liten eländig fågelunge att flyga – ansträngande på gränsen till omöjligt.

Ibland undrar jag om ”vi” genom att ofta författa korta meddelanden tränar fel ”muskler” och övar upp en text som är hastig, i bästa fall slagfärdig, i sämsta fall banal.

jenny

25. January 2009 at 11:09

så tror jag att det kan vara..att vi övar “fel muskler” fast det är roligt med bloggar/andras bloggar! fast jag ser det mer som “prat” än “text”

Jenny Maria

25. January 2009 at 22:56

Ja somliga, du till exempel, har en begåvning att skriva utmärkt text-prat, lätt och smart.

jag ser det mer som “prat” än “text” – lite olika blogg för blogg men ja, det gör nog även jag, det flesta bloggar är ”show and tell”.

COMMENT ON THIS POST