Jag nyttjar flitigt schabloner i mitt fotografi, också det helt dokumentära. Det vill säga; ser jag en stereotyp använder jag den, det är en genväg till kommunikation. Låter det märkligt? Människors sinnen är fulla med kulturellt nedärvda bilder, alla som meddelar sig väl använder sig av det arvet. Det kan göras på ett bra och på ett dåligt vis, som allt annat.

Det är min äldsta dotter på bilden. Hennes pojkvän Simon har numera en fotoblogg, han ska börja på medigymnasium i höst och ska bli fotograf. En utmärkt idé. Min favorit just nu på hans blogg är bilden på två människor under ett träd inlagd som allra första bild.

Jag är kär i sommarblåst, vinden går där utanför i trädet och det är alldeles blåvitt där ute.

Småbarnen – de är inte små men mindre än vårt äldsta barn – har återvänt från farmor och farfar. De pratade oavbrutet igår och talte om vad de gjort och varit med om, fulla av historier om bland annat alla roligheter deras kusiner (äkta småbarn) sagt och åstadkommit.

Vi sover, helt respektlös inför både Anna Wahlgren och Freud, alla i samma säng och min dotter berättade livsobservationer till sent in på natten. Och att hon förra natten drömt att hon hovrat ovanför en jättelik labyrint och då hållit något i handen som var på samma gång lätt och tungt.

I morse såg jag grannen med sin dotter, rustade för jobb och dagis. Sommaren är slut för somliga men jag ska snart åka på semester.