Jag gillar Leif Lundgrens måleri, det här är Snöväder som finns med i boken Figurationer – Romantik och realism i norskt samtidsmåleri.
Debatten om retrogardismen och Ströms nazianklagelser finns på tillräckligt många bloggar, men jag vill hålla med om något Thomas Nydahl skrev:
Hur ska vi kunna bemöta de totalitära idéer som sprids av nynazister, extremnationalister och religionspolitiska islamister, om vi tror att detta norska måleri skulle vara något slags allt överskuggande problem? Hur ska vi kunna få syn på vår tids ondska om vi gräver ner oss i en estetisk diskussion som saknar alla proportioner i betydelse?
Det här är en av mina käpphästar som också jag skrev om i min text om Figurationer;
Att kritiker så lättvindigt gör dessa kopplingar är smaklöst. [Mellan nazism och retrogardism alltså] Inte för att det är synd om Lundberg/Rådlund utan för att det är vanvördigt och respektlöst, det är att förminska lidandet för dem som levde och dog under sådant förtryck.
I en artikel om Michael Azars essäbok Vittnet menade jag att vår tids ofta förekommande påpekande av ”det är den nya tidens häxjakt” sker på samma felaktiga grunder:
Guantanamo symboliserar återkomsten av häxjaktens logik – i global skala.” skriver Azar i den sista essän. Under medeltiden torterades och brändes tiotusentals människor i hela Europa för brott som samröre med satan och trolldom. Ordet häxjakt använder Azar i överförd bemärkelse, det görs hela tiden med syftning på diverse brott, till exempel pedofili, terrorism och rasism. Får jag ta tillfället i akt och mana till behärskning angående nyttjandet av beteckningen häxjakt. Essensen i häxbränningarna är att folk avrättades för brott som inte är möjliga att begå. Rättssäkerheten hotas ständigt, oskyldiga anklagas och det är illa nog, men kan vi inte komma överens om att vi spar häxjaktparallellen till då personer anklagas för brott som inte kan finnas?
Det finns både dolda och synliga avsikter som kan vara nazistiska eller häxbrännaraktiga och sådana liknelser kan för all del vara riktiga men vi förskingrar sådana ords värde om vi inte använder dem försiktigt och passande.
Yngve Rådberg
1. August 2009 at 01:07Hallå Jenny, längesen!
Jag ser att Eva Ström har blandat ihop mig med Rådlund i sin nazianklagelse. Därmed är jag väl inne i debatten om jag vill eller ej. Ström tappar ju i trovärdighet redan när hon bevisar att hon inte vet riktigt vem hon egentligen kritiserar. Jag hade annars inte några planer på att gå in och försvara retrogardet. Deras agenda är inte riktigt min. Jag vill heller inte riktigt FÖRESPRÅKA figuration. Det kan vara bra, men lika gärna dåligt. Däremot tycker jag att det stundtals är en underhållande och viktig diskussion. Och jag vill gärna bidra med andligt stöd till alla som törs ta bladet från munnen och säga vad de tycker (utom nazister förstås!!!). Till exempel du!
Ström känner kanske inte till Godwins lag. Men hon har i alla fall förlorat – genom att ta i så hon tappar slagträt.
Yngve Rådberg
1. August 2009 at 01:08Fin målning för övrigt. Men är det inte ett hakkors insmuget där i staketet?
Jenny Maria
1. August 2009 at 08:51Yngve,
jag såg det, Råd, som Råd…
Jag tänkte på dig, du är ju en av mina favoritkonstnärer, jag hade någon idé om att slänga iväg ett mail och fråga hur du ställde dig till debatten varandes figurativ målare men uppenbarligen verksam i en helt annan stil än retrogardismen.
Nu bara gissar jag men jag tror att du åtminstone i början av din karriär stötte på vissa fördomar?
Jag vill inte heller förespråka figuration, det vore löjligt, konstnärer får verka hur de vill men det finns en poäng i kritiken, konstvärlden har fastnat i en likriktning när det gäller nyskapande och gränstänjande och att vissa genrer av konst generellt bör uteslutas är ett dåligt tecken på hälsan i ett konstklimat.
Diskussionen har varit något av ett reningsbad och det är märkligt att kritikerna på de större bladen så tydligt kan se vissa maktstrukturer men inte andra. Än en gång en påminnelse att man inte ser inte den makt som man själv är en del av.
Ja, nog är Snöväder bra. Jag får känslan av att berget ska sluka bilen det kanske är ett tecken på vilja till förtryck.
Yngve Rådberg
1. August 2009 at 12:07Fördomar, nej. Ointresse, ja. Det är värre. Jag har aldrig känt något motstånd så som retrogardisterna verkar göra. Däremot har det föreställande måleriet känts som ett fint gammalt ödehus, bara att gå in och ta i besittning. Ingen annan var särskilt intresserad.
Jenny Maria
1. August 2009 at 12:10“ett fint gammalt ödehus, bara att gå in och ta i besittning”
… underbar beskrivning
Håkan
7. August 2009 at 16:58Snöovädret gillar jag. Jag har återkommit till den här bilden i flera dagar.
Jenny Maria
11. August 2009 at 17:00Leif Lundgren var en ny bekantskap för mig.
Christopher Rådlund
8. September 2009 at 03:02Hej Jenny Maria
Tack för många goda ord.
“ett fint gammalt ödehus” – gärna för mig. Jessica Kempe sa att jag och Lundberg öppnar redan öppna fönster. Det blev i så fall heta stormkast i det redan kyligt dragiga huset.
Din replikväxling med Rådberg har påminnt mig om att han också är en av mina favoritkonstnärer i Sverige. Har dock sett få verk. Hoppas att han fortfarande målar lika fint som senast jag såg något av honom (Stockholm Art Fair 2001?).
Leif Lundgren hade sina bästa år som målare på sjuttiotalet. En stor förlust för norsk konst att han avlidit… Villle gärna ha med honom på utställningen, men det var mycket svårt att få tag i hans huvudverk. Synd. Men hans snöoväder som kom med i boken är fenomenalt.
Högaktningsfullt – Christopher
Jenny Maria
8. September 2009 at 07:46Tack själv Chritopher. En av anledningarna till att jag är tacksam mot debatten är att jag hittat konstnärer jag inte kände till.
Rådberg, jag vet inte exakt vad han håller på med nu men jag fick ett slags manifest av honom via mail. Borde fråga om jag får publicera det på min blogg. Jag skrev om honom när han ställde ut på Dunkers, jag är så svag för hans måleri och temperament.
Skulle vara roligt att se mer av Lundgren, vet du vem som förvaltar hans verk, eller är de spridda?
Ha det bra Christopher.
Kempegate | Jenny Maria
23. September 2009 at 23:08[...] Bland annat ogillar jag hur hon devalverar ords värde, vilket jag skrev om tidigare. [...]