Göran Segeholm

Tack.

Det händer att jag får känslan av att ha missat något väsentligt i piratdebatten eftersom… tja, eftersom det överhuvudtaget är en debatt.

Läckert med kommentarsfält förresten. Du kollar dom väl bara en gång per dygn?

Jenny Maria

Jo jag har lite samma känsla och letar som sagt fortfarande efter info då det gäller gränsen mellan vad som ska vara gratis och vad som ska kosta. För det kan ju inte endast vara distribueringssättet som är det avgörande?

LOL – jomen läckert är ordet! Och nu ska det bli disciplin här – bara förmiddagar. (Kanske någon gång på kvällen också)

Samuel

Jag skall försöka visa vad debatten handlar om och varför det inte gäller gratis varor och tjänster.

“Jag beställer en taxi, åker och blir avkrävd betalning men svarar ”nej, det är min rätt att få röra mig fritt på det sätt jag själv väljer.””

Det är din rätt att få röra dig fritt på det sätt du väljer, det är dock inte din rätt att tvinga någon att köra dig, eller att använda dig av någon annans bil. Vilket är vad du gör om du åker taxi, och sedan inte betalar.

Är det din rätt att använda dig av ett recept du såg på tv? Ja, du utnyttjar inte någons tid eller kapital utan lov. Är det din rätt att härma Fosbury i hans hoppteknik? Ja. Är det din andas luft från någons trädgård? Ja. Att ta blommor från deras trädgård? Nej. Du tar deras kapital. Att avlyssna för affärshemligheter? Nej, du utnyttjar dig av deras kapital (telefoner osv.). Att sprida vidare ev. affärshemligheter som råkat offentliggöras? Ja.

Notera att skillnaden ligger i att tid och kapital är begränsade resurser. Att utnyttja någon annans tid eller kapital är att skada den personen. Att uttnytja en obegränsad resurs (luft utan speciell kvalitet / nytta, information, osv.) är inte att skada någon. Privat information kan hållas hemlig genom avtal och fysiska hinder, och blir på så sätt skyddad. Att bryta mot avtal eller använda våld mot någons kapital är att skada den. Offentlig information är en obegränsad resurs. Ingen förlorar vare sig tid eller kapital på att du utnyttjar den.

Vad är då upphovsrättslagarna? Patentlagarna? Det är inte varianter av äganderätt. Det är lagar baserade på praktisk nytta (att uppmuntra kreativt arbete t.ex.), inte på individuella rättigheter. Liknande lagar är sådana som reglerar konkurrens bl.a. Mindre företag har ju ingen “naturlig rätt” att ha lagmässiga fördelar mot större företag, men lagarna är praktiska för att skapa ett effektivt produktionssystem. Majoriteten av alla lagar är sådana. Äktenskapslagen hävdar inte en rättighet, den underlättar för behandlingen av situationer med äkta par involverade.

Dessa lagar är de som kommer och går, och ändras regelbundet. Detta eftersom det inte alltid är självklart vad som är den praktiska nyttan, och det kan förändras snabbt. Angående existensen av lagar som berör rättigheter, som att man inte får våldföra sig på andra människor, är det knappast någon diskussion.

Upphovsrättslagen handlar inte om en rättighet i bemärkelsen äganderätt. Den är till för att omfördela kapital från konsumenter till kreativa arbetare. Debatten handlar därför om detta: Har lagen den effekt som önskas? Behöver kapital omfördelas? Har lagen några negativa praktiska effekter?

Det gäller alltså inte en speciell typ av vara eller tjänst som skall lagstiftas att bli gratis. Det handlar om något som är gratis (obegränsade resurser) som är lagstiftat att kosta pengar. Och huruvida detta är nödvändigt.

Argument mot fildelningsförespråkare av vanliga människor (betydligt relevantare än skivbolagens intresserbaserade argument) brukar variera mellan två typer: a) man får inte ta andras saker, fildelare är folk som inte vill betala för sig, och b) artisterna måste få betalt, annars försvinner deras verksamhet.

a-argumentet kommer huvudsakligen från människor som inte är speciellt insatta men instinktivt reagerar på ordet gratis och tycker att ingenting kommer ju gratis. De missar distinktionen mellan kapital/tjänster och obegränsade resurser.

b-argumentet är det som syns då och då i tidningar, och det som har någon innebörd i debatten. Det är ju det debatten handlar om. Bör artisterna få betalt för utnyttjandet av offentliggjord musik? Ja, säger de.

Jag nämnde tidigare tre frågor man kan ställa sig angående behovet av en sådan lag:

1. Har lagen den önskade effekten?
2. Behöver kapital med laglig hjälp omfördelas från konsumenter till artister?
3. Har lagen någon negativ effekt?

Som vi sett är det väldigt få (under 10% i artikeln) av artister som har sin huvudinkomst från cd-försäljning. Vilket är förklarligt då deras provision är under 15% av pengarna som når fram till skivbolaget. Deras huvudsakliga inkomst (över 50% av artisterna i artikeln) kommer istället från spelningar. Som någon svensk artist påpekade går det inte att försörja sig på skivförsäljning i Sverige såvida man inte heter Kent. Eller kanske Robyn, och några fler. Det gäller stora artister med internationell framgång. Och även dessa har troligen större delen av sina inkomster från andra håll, vilket man kan utröna från de groteska belopp vissa amerikanska artister tar för sina spelningar eller för att visa sig bredvid en produkt i tv-rutan. En skiva som säljer en miljon exemplar räcker inte långt bland räkningarna hos artister som syns dagligen på mtv.

Man kan fråga sig om det är motiverat med en lag som tvingar oss att välja ett deal där vi ger 13% av vårt investerade kapital till artisten och 87% till skivbolagen. Har skivbolagen någon praktisk nytta som rättfärdigar en sådan omfördelningslag? Deras uppgift är att distribuera musiken, men sedan internet slog igenom är värdet på deras tjänster inte övertygande. Om vi vill ge stöd till artister, varför har vi ett kompensationssystem som ger enorma pengar till en ineffektiv spökbransch? “Laglig nedladdning” genom betaltjänster är inte bättre – trots att skivbolagen inte har några utgifter där genom produktionskostander osv. är artistens andel ännu mindre! Köper du en låt för en dollar på iTunes får artisten 4%. Det borde inte förvåna någon att artister i större omfång väljer att skapa egna produktionsbolag eller att släppa sina skivor gratis på internet.

När man då ser hur liten andelen av det vi lägger ned på att köpa kultur är som faktiskt tillfaller artisten kommer frågan naturligt: Är det motiverat över huvud taget att styra detta i lag? Det är inte upphovsrättslagen som ger artisterna pengar för sina spelningar. Det är ett faktiskt värde, folk betalar för att se sina favoritartister spela live. Dyra pengar. Kommer verkligen artisterna att gå under ekonomiskt om folk skulle helt gå över till att ladda ned och lyssna på musik i stället för att köpa skivor?

Jag ser två stora brister i det här resonemanget. För det första är inte kreativitet beroende av ekonomiska morötter, och har aldrig varit. Hur många blir konstnärer målar för att de inbillar sig att deras tavlor kommer att gå att sälja för miljoner? Människor skapar och skriver och målar oavsett om de får betalt för det. Ta en titt på Linux-världen. Det är ett operativsystem som är gratis, med huvudsakligen program som är gratis. Där finns motsvarigheter till alla dyra program i Windows-världen. De som lagt ned tusentals timmar på att skapa dem har förmodligen inte förväntat sig en kronas förtjänst, och ofta inte fått det heller. Även om musiker inte skulle tjäna en krona på att skapa musik, skulle de fortsätta göra det. Men färre skulle kunna göra det på heltid.

Så vad kommer att hända med de som skapar musik på heltid? Kommer de att behöva lägga ned när de inte längre har sina knappa cd-inkomster kvar? Tveksamt. De som är stora nog att försörja sig på cd-försäljning har som sagt rejäla inkomster från annat håll. Som är helt oberoende av upphovsrättslagen. Men däremot beroende av spridningen av deras musik. Vilken knappast kommer att avta om fildelning legaliseras. Tvärtom ökar den, förhoppningsvis i så stor grad som möjligt.

Vad nu än effekten blir av en legalisering är min gissning att det positiva klart överväger det negativa, ur kreativ synpunkt. Kultur har alltid tjänat på att vara fri, att spridas och att utvecklas. Det är så all kultur fungerar.

De negativa effekterna av denna lag är dock enkla att se. Förutom att den hämmar kulturen och leder enorma summor pengar in i en bransch som inte skapar värde, passar den inte längre i rättssystemet. Den är opraktisk till gränsen av oanvändbar och direkt skadlig eftersom den inte går att genomdriva. Konsekvenserna av att strikt upprätthålla att något som miljoner svenskar gör regelbundet på ett okontrollerat medium som internet är olagligt, är mycket värre än vilken konsekvens som helst vi kan tänka oss att fildelandet har på artistbranschen. Detta är kanske “Jag kan ta”-argumentet du har stött på. Det är inte ett rättfärdigande för handlingen i sig, utan en barnslig protest mot omöjligheten i att upprätthålla denna lag.

Nu har vi alltså en lag som finns till av praktiska anledningar. Inte för att skydda någons kropp eller kapital eller privatliv, utan för att uppnå en positiv effekt. Den är väldigt bristfällig i att uppnå sitt syfte, och det är tveksamt om det finns något behov över huvud taget. Dessutom har den negativa effekter på kulturen och tvingar oss att kasta pengar i sjön. Och till sist så är den poänglös och juridiskt oförsvarbar, då den inte går att genomdriva i ett fritt samhälle och ger utrymme för godtycklig anvädning då en betydande del av befolkningen är “skyldiga”.

Varför skall vi behålla den lagen? Vad är den orubbliga principen bakom den? Det är svårt att förstå vad poängen med den är. Och jag ser få andra människor som förstår poängen med den. Med få undantag verkar debatten stå mellan människor och intresserorganisationer. Människor som är villiga att betala för att se på teater eller gå på festival, människor som aldrig begår brott som direkt skadar andra människor, som snatteri, utan på sin höjd kanske kör för fort. Till största del unga, men även många äldre, från alla partier (notera partiernas ungdomsförbund som över blockgränsen tar ställning för fildelning och mot övervakning). Mot jurister och talesmän för den bransch som tjänar överlägset mest på lagen (något som knappast är tanken), och som faktiskt beror helt på lagen eftersom de väljer att inte producera något som längre är av värde.

Det är därifrån motargumenten och stämningar kommer. Jag ser ingen intellektuell folkrörelse för upphovsrätten. Inga demonstrationer mot det tjuvaktiga svenska folket. På nätet är debattinläggen i stort sett enhälliga. Ledare i de stora tidningarna betraktar alla upphovsrättslagen som föråldrar, men gör ofta reservationen att man bör hitta ett sätt att ge stöd till musiker då skivbolagen försvinner. Riksdagsmän från både (m) och (mp) ger öppet sitt stöd till legaliserad fildelning, utan sådana reservationer.

Motståndet kommer naturligtvis från de som utnyttjar systemet för att fylla sina egna fickor, och tyvärr är det de som har de ekonomiska och juridiska tillgångarna som krävs för att kunna hålla konflikten vid liv, om inte intellektuellt så tydligen på juridisk nivå, i alla fall ett tag till.

Men jag har aldrig stött på en före-detta fildelare, och aldrig någon som varit tveksam då jag introducerat för dem ett sätt att få lyssna på sin favoritmusik. Det folkliga rättsmedvetandet verkar vara rätt precist i den här frågan, och det känns som att det bara kan gå åt ett håll.

Jenny Maria

Samuel,

tack för det här utförliga svaret. Jag ska återkomma till det endera dagen måste bara få tänka igenom först.