Lincoln Kirstein avrundar boken American Photographs av fotografen Walker Evans med en essä där texten ovan saxats från.
Kirsteins ton slår mig som hjärtlös. Han syftar på piktorialismen; ”we all agreed to laugh him out of the magazines and exhibitions ten years ago” men…ähhh…schysst, lite mobbing och över en natt blev piktorialist ett skällsord. Stilar förlöjligas även numera men sker det inte lite mer diskret? Uppenbart översitteri har förlorat mark. Piktorialismen fick och får sin revansch. Numera är stilen åter avgudad och sådana bilder drar in höga belopp på foto-auktioner. Ur ett amatörfotomässigt perspektiv misstänker jag att vi är i början av en ny-piktorialistisk era. Några av de mest populära fotograferna på Flickr skulle jag påstå är inspirerade av piktorialismen som Gary och Quizz.
Kirstein dog år 1996 nästan 100 år gammal. Att döma av essän skulle han några år senare bli besviken på Walker Evans som jag har för mig han var vän med. Kirstein skriver; ”The candid-camera is the greatest liar in the photographic family”. 1966 ger Evans ut Many are called med bilder tagna i smyg mellan 1936-41. Med en kamera innanför rocken fotade han fullkomligt ovetande främlingar i New Yorks tunnelbana.
Från Many are called av Walker Evans
Kirstein grundade The New York Ballet och hade ambitionen att som Sergei Diaghilev bli en berömd rysk impressario – jag hatar Diaghilev. Balettdansören Nijinskij var Diaghilevs älskare men när Nijinskij gifte sig bröt han med Diaghilev som hämnades genom att försöka omöjliggöra Nijinskijs karriär. När Nijinskij inte längre fick möjligheter att dansa så blev han galen.
Vaslav Nijinsky år 1910 fotograferad av piktorialisten Adolphe de Meyer
Tomas S
5. August 2008 at 15:42Det är förvånande rått uttryckt men tror du inte att folk tänker samma idag.
Jag har alltid känt mig lockad av Nijinskijs öde, eller intresserad är kanske bättre ord. Den där bilden på honom är en av de coolaste jag sett.
Jenny Maria
6. August 2008 at 08:22Jag vet inte – jag inbillar mig att nedlåtenhet inte längre uttrycks öppet. Men kanske tar den andra uttryck? Hur mycket förändras människor när orden de använder förändras, jag vet inte?
Om Nijinskijs öde intresserar dig, har du då läst ”Vid kanten av ett stup” – hans dagböcker som gavs ut av hans änka. Jag har för mig att de kom i nyutgivning för ett tag sedan. Många har ju blivit tokiga men få har beskrivit hela processen medan det sker och det är just det Nijinskij gör i sina dagböcker. Läs den om du inte redan gjort det.
Fru Quiggins har gift sig till pengar | Jenny Maria
21. July 2009 at 13:37[...] BLAND MINA BLOGGINLÄGG We all agreed to laugh him [...]
Håkan
31. August 2009 at 22:16“The American reading public is fast becoming not even a looking public but a glancing or glimpsing public” — så likt resonemangen som förs idag: vi läser inte, vi tittar bara och vi tittar inte ens efter ordentligt. Med det menar jag inte att allt är okej, att vi kan sluta varna för att saker försämras – vi borde alltid kritisera oss själva.
Jenny Maria
1. September 2009 at 09:22Mymlan skrev ett blogginlägg som var väldigt positivt till Piratpartiet men satte en ironisk negativ rubrik. Hälften av kommentarerna (och de var många) kom från personer som var skitförbannade och skrev det sedvanliga om teknofobi, övervakningsivrare och att hon inte kunde förstå. Så många som enbart läste rubriken!
Jag tror det är en otrolig fara och jag borde sätta upp en lapp ovanför skrivbordet angående det så jag inte glömmer. Det är svårt nog att förstå sina medmänniskor ändå men om man inte läser så är det hopplöst.
Fördjupning, egentligen har vi större möjligheter till det än någonsin men vi ägnar oss åt det i mindre utsträckning, eller?