Nytt nummer av Philosophy Now kom i brevlådan och temat är Welcome to Utopia.
WOW, som om redaktionen läst mina tankar, utopier – det område vilket jag på senare tid längtat efter att åter få vältra mig i.
Och vilken line up;
Meet Thomas Moore, Plato, Thoreau, (jag älskar Thoreau – han är en av mina inre ”samtalspartners”) Epicurus, John Noyes and other crazy dreamers.
Crazy dreamers – därför är föreställningen om utopier så beaktansvärd, galna luftslott där det står idealisten fritt att önska vadsomhelst, en idé om samhället obegränsad av den blöta filten Verkligheten.
Men nu ska jag på barnens skolas julbasar; gissa vikten på vaktmästaren som klätt ut sig till jultomte, be att få barnens namn skrivet med kladdig glasyr på en pepparkaka, köpa ljuslyktor av märkligt material och supa mig full…
Jag vågar inte lita på att skämtet går fram – inte det där sista. ☺
Gustav
4. December 2008 at 20:35Inplastade facktidskrifter … Finns något smått vardagsmagiskt, förväntansfullt, över att plasta av tidskrifterna man prenumererar på.
Jenny Maria
5. December 2008 at 09:18Jag vet!!!
Mitt största nöje när jag var liten var att köpa en serietidning och en påse bilar.
Och det är samma nu…
Karin
7. December 2008 at 17:14verkar spännande med utopierna….tänk så mycket olika skrivna alster det finns…skulle behöva mer än detta liv att få ta del av allt…
det enda inplastade tidsskrift jag får i brevlådan, är fackets tidning…så trist, som om den behövdes slösas plast på!
Jenny, jag njöt också av en serietidning och en liten ask pelle svanslöskulor…det varade jättelänge! tidningen brukade vara Acke eller Binky.
ha ha ha jo jag ser skämtet, inte var det väl promille i basarens julglögg ?!!
Tänkte vi skulle komma lite senare när det inte var så mycket folk…mitt barn RINGDE kl 18 : – Mamma, snart är allt slut…alla har redan varit här…vi skämdes lite men tänkte att det var ju en hel timme kvar!!! Vi lyckades känna doften av det som varit där…korv fanns det kvar… om man ville äta…vårat barn guidade oss runt och vi lyckades stödja barnens utflyktskassa, med att köpa laminerade bordstabletter som barnen målat själva.
Jenny Maria
8. December 2008 at 09:19Men Karin – du som har så många intressen borde skaffa en prenumeration på något.
Nä, glöggen var inte spetsad! Men jag känner också att mitt besök var något mislyckat. Vi yrade runt en lång stund, köpte pepparkakor, fiskade i fiskdamm och inhandlade hemmagjorda smycken.
Vi var där 90 minuter sedan var barnen sura för att det var för kort tid (?)
Jag sa ”det är inte lätt alltid att vara förälder”
Karin
9. December 2008 at 19:40mmm…det kanske jag borde…kanske återuppta dyktidningen, den gillade jag ju…runners var också bra men det handlade så mycket om en massa maratonlopp runt omkring och långdistanslöpning hela tiden…lite FÖR överkurs för min “normala” runda på 5 kilometer…ja jag menar det, det var pyttelöpning enligt deras mått mätt…
när jag som 16-åring arbetade på konsumentrådgivningen (under arbetslös apotekstid) tittade jag ofta i aktuell fotografi ,tror jag den hette….så inte konstigt att jag fascineras av din värld…det hör väl ihop med mina målarintressen….konsten i sig liksom…
90 minuter.! .DET tycker jag var duktigt! Jag har bara så svårt att hålla tillbaka mitt pustande av att behöva deltaga i allt vad skolan ordnar, jag älskar ju verkligen mina barn och gläds åt deras glädje över att få visa upp allt…ändå SUCK! får man dåligt samvete över att inte VILJA tillräckligt….ack!
Jenny Maria
10. December 2008 at 09:54Ja du borde önska dig någon av de där storvulna konsttidningarna i julklapp.
90 minuter – men det förslog ändå inte, på hemvägen var lille gubben sur för att han menade att vi missat saker.
Ibland känner jag mig konservativ – kan inte bara skolan ägna sig åt kunskap.. fast jag vet socialiseringen är också viktig. (Väl?)
Karin
10. December 2008 at 15:47ja halle da´