Funderar på att bli en sådan där fotograf som sätter folk framför ett skynke och fotograferar av dem – without much ado. Eller en som enbart tar gruppbilder; ställ er där och titta hit. Som förr, när tekniken var tung och slutartiderna långa. Det är ofta därför folk förr i tiden ser så extra högtidliga ut på bild – man gör det när man koncentrerar sig på att vara stilla. Försök själva.
Julia
28. January 2009 at 07:24Jag säger som jag brukar – jag gillar hur du spelar med skärpa och fokus. (Notera: Både på svenska och i det här fallet två olika saker. =) )
Jenny Maria
28. January 2009 at 16:35sara b
29. January 2009 at 21:37jag saknar de där högtidliga bilderna. ibland blir det bara för många bilder istället för bra nuomtiden.
Jenny Maria
30. January 2009 at 14:27Jag känner detsamma en längtan efter det där högtidliga.
Li
30. January 2009 at 17:10I miss gruppfotograferingens tid! O ja många bilder blir det, men bra? Det vete katten. Så sant.
Fritz- Anton Fritzson
30. January 2009 at 19:41Är det din dotter? Ni är väldigt lika!!
Mats L
31. January 2009 at 00:19Det finns en ovanlig kraft och koncentration i den bilden som försöker ta sig in i mig. Märkligt.
Jenny Maria
31. January 2009 at 10:50Li, Jag ska sammanställa alla gruppbilder någon dag! Jag vet inte om det blir bra, våra album uppbyggda kring digitala album blir åtminstone annorlunda.
Ja Fritz, det är min yngre dotter och du är inte den första som påpekar att vi är lika ☺ Men hon är den uppdaterade versionen av mig själv; snyggare, smartare, bättre…
Tack Mats! Jag känner igen det där, jag upplever också det i samband med somliga porträtt.