Man har inte roligare än man gör sig. Jag har gjort ord-moln av alla artiklar om Machiavellis “Republiken” jag hittat.
Boken är aktuell då den översatts till svenska.
Carl Rudbeck i Dagens Nyheter.
Johan Wilhemsson i Norrköpings Tidning.
Ty viljan att dominera och härska kan endast brytas av en annan vilja som vill dominera och härska. Idag publicerades min anmälan av Niccolò Machiavellis ”Republiken” i Helsingborgs Dagblad.
Ibland tycks det mig som om makt är något lika påtagligt som en boll och om inte “De hänsynsfulla” spelar till sig bollen så gör någon annan det. Till exempel en 16-åring i Rödeby, ett kriminellt mc-gäng, Helge Fossmo eller någon annan som prioriterar egen vilja och girighet framför andras lidande.
Kanske dödade jag fel älskling i Machiavelli-artikeln. (Så känns det alltid). Valet stod mellan att skriva om Machiavellis särskilda briljans – som jag skrev om – eller ett textstycke med arbetsnamnet ”De hänsynslösa”. Jag kom inte så långt men ville under den rubriken med hjälp av Machiavellis politiska filosofi dryfta tanken på hur ett demokratiskt, mänskligt samhälle bör hantera ”De hänsynslösa”
Machiavelli skrev och hade rätt i; Han [fursten] kommer att finna att en liten del önskar sig frihet för att dominera, medan alla de andra, som är otaliga, eftersträvar frihet för att kunna leva i trygghet.
Frihet för vargen är död åt lammen påpekade den politiske teoretikern Isaiah Berlin. Samhällets instanser – från socialen som ska hindra en förälder att slå, till myndigheten för ekonomisk brottslighet som ska kväsa korruption – verkar ofta handfallna och jag förmodar att det ligger i sakens natur att det är så?
Det är ett dilemma; hur går de som inte vill dominera och härska in och dominerar och härskar för att stoppa några andras illvilliga dominerande och härskande?