Tonårstes

tonaringar.jpg

Utmärkt övning för tonåringar.

Härom fredagskvällen låg jag på min löjligt ljuva fjortonårings säng medan hon lyssnade på dånande Håkan Hellström musik, sminkade sig och var på väg till gården. Jag försökte höja rösten över musiken så hon skulle höra mina inlindade förmaningar, förtäckta då hon av tradition gärna gör tvärtom på direkta uppmaningar. Nåja, det var utpräglade mamma-förmaningar, sådana som tonåringar är ivriga att ta del av (eller hur) av slaget: håll dig varm om njurarna, akta dig för farliga människor och alla typer av konstgjord berusning, andemeningen kunde sammanfattas ”stay out of trouble”.

Ja mamma, vad fint att du bryr dig och det har du rätt i – det ska jag tänka på, svarade hon inte, utan hon märkte nog knappt ens att jag kom med goda råd. Precis då slog det mig – det är inte dumma tonåringar är, de är bara inte intresserade av att undvika bekymmer utan tvärtom: de dras till svårigheter som rapsbaggar till gult. De flesta som kommer över 20 anser det vara ett självändamål – något värdefullt i sig – att undvika problem. Hamnar man i dem ändå, vilket man gör, så är det oftast av dåligt omdöme, destruktiva sidor i ens personlighet, felaktiga beslut eller kanske okontrollerbara omständigheter, men tonåringar låter sig inte skrämmas av tveksamma eller farliga situationer, de söker upp dem och hittar de inga skapar de några själv.

Något darwinistiskt? Ett utvecklingsstadium att passera?

THERE ARE 14 COMMENTS ON “Tonårstes”

issi

18. March 2009 at 11:50

Javisst! Ett viktigt utvecklingsstadium dessutom! Att upptäcka sina egna förmågor och eventuella gränser och att lära sig att utöva och hantera dessa då det behövs.

Ida

18. March 2009 at 17:16

Right on the spot. Problem skare va. Men då snackar vi ju specifika problem också. Intriger folk emellan och händelser som man kan snacka om sen. Har man inga problem i den här tonårsvärlden jag lever i blir man lätt lite dammig. Om det då förstås inte händer nåt fantastiskt positivt istället.

Säkert ett viktigt utvecklingsstadium, men inte så skoj när man är mitt ibland det och inte dras till det själv…

Jenny Maria

19. March 2009 at 09:12

”Problem skare va.” – precis. Det har varit gåtan för mig när jag studerat tonåringar, jag hade väl glömt den egna tiden ur det avseendet. ”Varför kan de inte hålla sig borta från problem” – har jag tänkt.

Som förälder vill man nog att barnen ska tillhöra den nördiga skaran hellre än de coola.

”Säkert ett viktigt utvecklingsstadium, men inte så skoj när man är mitt ibland det och inte dras till det själv…” – jag kände mig främmande till tonåren (också) minns att det kändes som om man var tvungen att gå på disco. Jag ville hellre vara hemma och läsa böcker.

jenny

19. March 2009 at 19:19

ja, survival of the fittest, må de bästa överleva tonårstiden så de kan föröka sig- du har väl sett ruben östlunds film? Scenen med fjortisarna? jag identifierade mig väldigt starkt med de båda tjejerna och sedan dagen efter, mamman

Nattens bibliotek

19. March 2009 at 21:48

Mina tonårsgrabbar sa till mig i morse: -”Men mamma, vi vill ju bara leva livet fullt ut.” Inte mycket man kan säga emot det. Jag vet precis hur det kändes. Som Magnus Uggla i baren. Skitkul, helt enkelt!

J

19. March 2009 at 23:04

Det har inte kommit några påhopp på medborgarrättsrörelsen – Piratpartiet – på sistone.

Jag saknar det! ;)

Jenny Maria

20. March 2009 at 09:13

Jenny jag har inte sett Östlunds film, jag misslyckades med att göra det men hoppas snart få tillfälle. Såg fjortisarna på trailern och nog är ”fjortis” snarare ett tillstånd än en ålder. Jag känner igen mig i den där typen av besvärlig person som Östlund beskriver – tror jag.

Ja NB ”Men mamma, vi vill ju bara leva livet fullt ut.” Ja vad svarar man på det? Det är ju verkligen att rekommendera. Men så är det just de flesta tonåringars bedömningsförmåga som oroar föräldrarna. En granne sa att man ska finnas där runt omkring för att rätta upp ”ekipaget” om det välter – annars hålla sig diskret i bakgrunden. Fast mina barn får stå ut med tal, ibland ritar jag till och med upp hur jag menar något. Kants kategoriska imperativ har jag ritat upp och förklarat – det blir väl något för terapeuter sedan.

Åh J – du menar min kritik av medborgar-fels-rörelsen piratisterna. Jag förstår att du saknar mina anmärkningar men det är ett så tråkigt ämne att ägna sig åt. Vi får väl se.

P

23. March 2009 at 05:13

Off topic: Jag gillar inte Selma Lagerlöf. Men jag gillar nog inte litteratur heller.

Jenny Maria

23. March 2009 at 10:28

Debatt? Där vi involverar Mr. B och ursprungsdamen? Påståendet ovan skulle jag bemöta med ”trams”… ;)

P

23. March 2009 at 10:33

Nja — det är nog romaner jag inte gillar egentligen. Jag gillar ju poesi och essäer.

Jenny Maria

23. March 2009 at 10:43

poesi och essäer faller under kategorin litteratur, såvitt jag vet, men jag är inte någon auktoritet i ämnet.

P

23. March 2009 at 10:53

Ja, det var därför jag förtydligade mig.

kognitiv terapi

29. June 2009 at 20:04

kognitiv terapi…

Om stress är något som besvärar är det inte fel att hitta en coach som kan ge vägledning och råd. oftast bara att coachen vägleder fram mot målen….

COMMENT ON THIS POST




    Archive