Nyckfull behärskan

claude-nicholas-ledoux.jpg

Ovan ritningar av min favoritarkitekt Claude Nicolas Ledoux.

Ögat överst till höger på bloggen är ritat av honom. JAG ÄLSKAR LEDOUX. Under flera år har jag fördjupat mig i hans arbete och jag blir alltmer varse hans genialitet. Det förefaller vara så att det ofta i konst är en mix av ytterligheter som jag faller för. Ledoux arbete är total sofistikering, ett absolut gehör för balans, en behärskning av byggnadskonsten i kombination med fantasi och något som möjligen går att kalla galenskap – för mig oemotståndligt. Till exempel ritade han ett kostall i formen av en ko – humor, förvirring eller vansinne?

Både Ledouxs uppförda byggnader och hans planer för idealstaden Chaux är finstämda och märkliga. Jag har en bok med planritningar av teatern i Besançon, dessa avslöjar en besatthet av och känsla för ljus och hur det faller som jag endast sett hos somliga fotografer.

Jag skrev om arkitektur för KvP: ”Här är min poäng: Lundagård och nyurbanistiska projekt som Jakriborg är radikal, nästintill anarkistisk byggnadskonst, medan arkitekter tror tvärtom; att det är kantiga lightversioner av internationella stjärnors stil som är banbrytande och framtidsorienterade.”

Håller ni med om det? Att Jakriborg är mer nyskapande och excentriskt än till exempel den tillbyggnad som nu uppförs vid Malmö Centralstation.

I samband med undersökandet blev jag uppringd av en arkitekt som jag förmedlat några frågor till. Aldrig har någon talat till mig så nedlåtande: ”du gör bara bort dig”, ”skriv nu det jag säger” och ”för din egen skull”. Nåja, eftersom jag ”sparar på” Dickenskaraktärer så roade det mig.

Axess hade en artikel av Peter Elmlund i förförra numret.

Sofia Nerbrand i SvD.

Bloggaren Minerva skrev fint om min text och det gjorde mig glad ☺

THERE ARE 17 COMMENTS ON “Nyckfull behärskan”

Håkan Lindgren

19. June 2009 at 11:59

Jakriborg är lika rotlöst och artificiellt som om de hade byggt ännu en skrapa av glas och betong; ur den synvinkeln är skillnaden inte stor. Om ett par hundra år, när stan fått slitas ner lite, är Jakriborg kanske mindre Legoland och mer verklig stad.

Det är inte svårt att förstå varför någon vill flytta dit, men samtidigt ger mig stan smått obehagliga vibbar. Associationerna går till den där filmen med Jim Carrey där han levde i en stad som var en illusion, eller till totalt genomplanerade communities i USA, som staden Celebration, där man försökt bygga upp ett litet Ankeborg, med mycket strikta regler för vad som passar in.

Hur borde vi bygga,då, när varken kitschen eller glasbetongarkitekturen är rätt väg att gå? Vi kanske helt enkelt inte kan bygga mänskligt längre.

Jenny Maria

20. June 2009 at 11:01

Håkan,

dina invändningar är mycket giltiga, det finns något som vore samma typ av arrogans som är den jag anklagar arkitektkåren för att ha. Det kan verka som om jag generellt är emot modern arkitektur men så är det inte – inte alls faktiskt.

Du har rätt, Jakriborg har en rotlöshet. Det beror kanhända på att den är ”uppfunnen,” det vill säga hastigt uppbyggd. Områden blir nog som bäst när de långsamt får ta form. Men det du värjer dig för inför J är lite av det jag gillar; känslan av kuliss, låtsashet och rotlöshet – säkert har det med min personlighet att göra.

Vidare så är mitt eget omdöme i de här frågorna inte alltid pålitligt, något jag försöker vara medveten om. Jag växte delvis upp i ett miljonprogram och hatade det, dessutom så gillar jag märklig och excentrisk byggnadskonst, det gör kanske inte så många andra.

Vad inte många vet är att J är rätt nergånget, dåligt förvaltat, stora in- och utflyttningar har slitit och det är inte helt färdigställt överallt. Det är dessutom helt och hållet ett hyresområde. De senaste tio åren har alla som kan köpa sitt boende gjort det. Att hyra är idag ett sämre sätt att bo och dessutom dyrare. Därför har J ett klassmässigt mer blandat klientel till skillnad från villastaden Hjärup som ligger på andra sidan spåren.

Orsaken till att vi bor här (jag hyr ett radhus med min familj i J.) är inget politiskt ställningstagande utan att det är mycket svårt för en större familj att kunna hyra något tillräckligt stort som är i närheten av Malmö/Lund och dessutom är bilfriheten bra för katter, barn och mig.

Folk tror att nyurbanistiska projekt är som de amerikanska, till exempel Celebration. J är troligen motsatsen.

”Vi kanske helt enkelt inte kan bygga mänskligt längre.” – en smärtsamt relevant fråga. För mig är de viktiga frågorna de som handlar om bostadspolitik, vilka som har makt över estetiken och vad som är deras agenda. DU borde skriva om det här.

Tror du dock inte att det är enkelt att ta reda på hur människor vill bo? Genom att undersöka hur de människor bor som helt fritt kan välja hur de vill bo?

Håkan

20. June 2009 at 12:21

“Vidare så är mitt eget omdöme i de här frågorna inte alltid pålitligt…”

Inte mitt heller! Men jag tyckte att din artikel i KvP var bra. Borde jag skriva om arkitektur? Jag vet inte vad jag skulle säga i så fall.

Jaha, du bor alltså i J’borg! Bra att du påpekar att J’borg inte är som Celebration, associationerna drar alltför lätt iväg till fascistoida gated communities.

Kan man besöka Jakriborg om man skulle vilja titta närmare på stället? Inga elstängsel, kulsprutetorn eller så?

“Tror du dock inte att det är enkelt att ta reda på hur människor vill bo? Genom att undersöka hur de människor bor som helt fritt kan välja hur de vill bo?”

Vad väljer de som kan välja fritt, menar du?

Minerva

20. June 2009 at 19:59

Jag håller med. Ledoux är otroligt häftig. Jag visste dock inte att det fanns uppförda byggnader av honom eftersom jag bara sett hans fantastiska utopiska ritningar.

Jenny Maria

20. June 2009 at 21:39

Håkan,

alla är välkomna hit, vem som helst kan få hyra här och minsann gör de det också. Det finns inte ens någon kö.

Jag tror att folk associerar till ”Gated Communitys” när de hör nyurbanism men de två hör inte av nöd ihop. Tvärtom i det här fallet, däremot för att få bo i villasamhället på andra sidan spåren måste man vara rik såvida man köpte för länge sedan.

”Borde jag skriva om arkitektur? Jag vet inte vad jag skulle säga i så fall.” Vet du verkligen inte det? Jag har läst flera av dina texter och förgäves försökt kategorisera dina nischämnen. Du rör dig generellt omkring vetenskap, kulturpolitik, kulturhistoria, osv. Jag fattar inte varför det inte skrivs mer om bostadspolitik på kultursidorna.

Kom hit så bjuder jag på kaffe och det menar jag. Jag säger till vakterna uppe på muren så de inte skjuter armborst mot dig ;)

Det finns en rad texter på din blogg som jag gärna skulle vilja diskutera.

Minerva,

jo han räknas till en av mycket få ”byggda” utopiker, han fick mycket uppfört innan franska revolutionen. Saltverket i Arc-et-Senans till exempel, dit har jag alltid velat komma.

Men det var när han fängslades i samband med revolutionen som han på allvar började teckna på idealstaden Chaux – han hade väl tid då förståss.

Vilken fin blogg du har.

Håkan

21. June 2009 at 06:02

Tack för inbjudan! Jag vet inte när jag kan komma – kan vi inte ta en del av den där diskussionen nu på en gång? Kommentera här eller hos mig.

Minerva

21. June 2009 at 22:43

Tack för länk och för beröm! Tack detsamma kan jag bara säga!

Rävjägarn

22. June 2009 at 10:10

Ja, det här var intressant. Jag läste precis en artikel i Byggmästaren (1952?) som behandlar restaurering av äldre byggnader. När texten skrevs, var förtfarande hatet stort mot 1800-talets nystilar och många byggnader från den tiden hade redan “restaurerats”, dvs till viss del nyinrets i en mer historiskt korrekt stil (något som kan tyckas ännu märkligare). Föraktet för de eklektiska stilarna har lång tradition. Det är lustigt, att just detta, att bygga i en historisk stil, väcker sådan ilska.

Själv har jag under många år, irriterat mig på nybygnader i stil med S:t Eriksområdet i Stockholm. Framförallt har jag stört mig på fasadens “felaktiga” proportioner som framförallt den låga takhöjden orsakat. Lika lite som jag uppskattar denna arkitektur, lika mycket uppskatatr jag 1800-talets nystilar. Det är intressant. Kanske är det vetskapen om nybyggnadernas tråkiga material och slafsigt sammanfogade detaljer som orsakar detta.; jag har en förkärlek för mer hantverksmässigt sammanfogande av byggnadsdetaljer och tycker ofta att 50-talets byggande är en bra kompromiss mellan massproduktion och hantverk.

Huromhelst: nu fick jag något att fundera på.

Jenny Maria

23. June 2009 at 08:43

Fint att jag kunde kittla ditt känsliga sinne. Jag skriver enbart därför ;)

Hmm, du läser Byggmäster från 1952? Intressant. Har du äldre årgångar av tidningar hemma.

Jag brukar uppmärksamma när det finns hat på obegripliga platser som det mot eklekticismen, för nog kan man ogilla det men av nöd koppla ihop det med ondska är egentligen inte märkligt, byggnadskonsten är genomsyrad av ideologi och prestige, dock hat är rimligt på vissa ställen; mot Pol Pot och om grannen lägger bajs i brevlådan men inte mot en viss byggnadsstil, eller?

Du är nog inne på något jag inte själv inte riktigt insett, att hantverk och byggnadsmaterial spelar stor roll. Jag tycker inte om villa-60-tals arkitekturen men de bostadsområden i Lund som är mycket dyrbart byggt med sådana villor; sten och trä och skickligt utförda – det är snyggt.

Jag ska försöka undersöka detta närmre.

Rävjägarn

23. June 2009 at 11:27

Ja, du har helt rätt när du talar 60-tal. Jag älskar påkostade 60-talsvillor. Massproducerat 60-tal, är inte lika fint. På 50-talet var fortfarande de enklare hemmen mer påkostade, men förmodligen utan att man tänkte på det, det var bara så man byggde.

Jag har tyvär bara två årgångar. Har läst de flesta från 30-tal till 60-tal på KB, men det är inte mycket jag minns. Det var 5-6 år sedan. Den bytte namn till Arkitektektur (eller om den gick samman med någon annan tidning)

Jenny Maria

24. June 2009 at 08:08

“…men förmodligen utan att man tänkte på det, det var bara så man byggde.” – ja det fanns en tid när “försköning” alltså detaljer utan praktisk nytta verkar ha varit en nödvändig del av arkitektur.

Jag har årgångar av äldre fototidningar, det låter floskelaktigt men det är som att stiga in i ett annat universum där mycket är likt men dock helt annorlunda.

Rävjägarn

24. June 2009 at 08:19

Jag kan också rekommendera Svenska hem i ord och i bilder. Mest för alla interiörer från bättre hem (dock synd att de enklare lyser med sin frånvaro). Det kan verkligen bli tröttsam, men man lär sig åtskilligt om hur det såg ut förr, och hur moden skiftade.

Jenny Maria

25. June 2009 at 13:32

Ja tack! En rekommendation jag kommer att följa.

Kristina Nilsson

29. July 2009 at 13:53

Hej Jenny,
så himla intressant detta! Jag skulle inte säga att Jakriborg är nyskapande, men är det viktigt? Så tror jag inte heller på jämförelser. Särskillt inte då jag inte tror att arkitektur kan börja med en form. Jakriborg är ett av tänkbara svar på frågeställningar och problemformuleringar för ett vädigt specifikt projekt. Malmö centralstation har tillkommit under helt andra omständigheter.
Sen det där med att arkitekter tror det du säger att de tror… som grupp liksom…näru.
kram
Kristina

Jenny Maria

29. July 2009 at 14:20

Jag tänkte lite på dig och Jörgen när jag skrev, ”de är ju arkitekter och helt normala” ;)

Men har jag helt fel när jag tycker att de röster bland arkitektkåren som hörs ofta är rätt strikta i sitt förespråkande av en något, detta något svårt att definiera dock.

Men tycker du inte att det nya som byggs i Malmö och Köpenhamn är mycket likriktat?

Någon gång måste du berätta vad du tror.

Kramisar

Rävjägarn – Arkitekturens ständiga dilemma

27. August 2009 at 18:35

[...] att ha läst detta inlägg med tillhörande artikel (hos Jenny Maria) blev jag väldigt fundersam. Särskilt fångades jag av den erfarne arkitekts [...]

tempel för framtida religioner « Thereses dagbok

5. September 2009 at 23:46

[...] september 2009 av Therese Liksom Jenny Maria älskar jag galenpannor till arkitekter. Den byggnad jag minns allra bäst från tiden då jag [...]

COMMENT ON THIS POST




    Archive