I min röda, luddiga katts kittenhood bands han till ett träd och besköts med luftgevär. En dam fann honom i skogen fastbunden, uttorkad, med bruten tass och nästan död. Jag hämtade den lille stackaren hos ett jourhem för katthjälpen i Norrland och mot all förmodan blev han återställd. Haglet som satt innanför pälsen men utanför köttet plockades ut när han kastrerades. Nu är han snart 5 år och till karaktären sur och elak. ”Han har haft det svårt” säger jag till de trevliga turister som vill klappa honom. Han hatar det, i bästa fall går han sin väg i värsta fall attackerar han.
Tompa (hans namn) är skurkaktig och på bilden ovan har han jagat upp en annan katt i ett träd. Är det kattslagsmål eller annat trubbel någonstans så håller sig vår andra katt Fläcken undan medan Tompa springer dit så fort han kan med förtjusad och ivrig blick.
Annars sitter jag här hemma och tänker på tre av mina stora misslyckanden, detta föranleds av en hjärna i spillror för att jag försöker arbeta bland alla lediga barn – fail. Så nu dricker jag öl och hoppas att det gör saken bättre.
Jag har något extra värdefullt att skriva på.
Mitt foto på senaste tiden har gjort mig besviken. Jag vill fota storm, regn, lövskugga, gruppbilder, traditioner, fräkniga, eld, bal-deltagare, nakna, tatuerade och festivalen i Glastonbury men det blir inte av. Funderar på att istället för att fotografera i serier samla alla bilder till en enda långdikt där var bild är ett stycke i en text som långsamt förändras, bild läggs till bild i en lång svart-vit dikt.
Dessutom har jag förlorat förmågan att slöläsa – fruktansvärt.
Något jag får ångest över, vilket betyder att jag har ångest jämt, är att människor sällan kommer till sin rätt. Jag vet inget om livet eller vad det ska vara till för men en sak som intuitivt upprör mig är att förmodligen 80 % av all begåvning inte får verkning. Fantastiska hjärnor kan finnas i flickor på talibanstyrda platser och det skulle inte ha någon betydelse – potential stoppas, vilket gör mig sorgsen. Alla förlorar på det och samhällets strukturer motarbetar ofta talang – tror jag åtminstone.
Jag lyssnade på Kalibers program om misstagen i åtalet mot Abbas Rezais mördare, jag vet att Abbas mamma knappt tilläts komma till Sverige för att bevista sonens rättegång och begravning och jag tänker på ansvar. Kan myndigheter alls ta det? Om svaret är nej, vad gör man då?
Eleonora
26. June 2009 at 06:59Vad fin han är, Tompa! Och hans historia är ju fantastisk.
Jenny Maria
26. June 2009 at 09:09Ja det är han men han var ju snäll som liten. Han blir allt surare med åren, är inte det konstigt?
Hur är det med Rolf?
Eleonora
26. June 2009 at 10:53Rolf är ett monster och går nästan inte att hantera nuförtiden (bara som han vill). Igår hörde vi illvrål från vägen, det var Rolf som jagade iväg en annan katt.
Ulrika
26. June 2009 at 11:49Att inte komma till sin rätt. Jag kommer att tänka på Loreals reklam “because you’re worth it!”. Vilket slöseri att kvinnor går på det där. Jag mår illa, på riktigt vill jag spy. Sedan anklagar man Lars von Trier för att vara misogyn. Det kanske ligger i ordet att det måste vara en man som är misogyn. Men annars är min bild att de största kvinnohatarna finns bland kvinnorna själva. Det är att inte komma till sin rätt.
Jenny Maria
27. June 2009 at 09:21Denna oro somliga kvinnor har att inte se bra ut…, så mycket energi som läggs på att behärska det egna utseendet. Det är inte min sak att kommentera och några gör det utifrån ett lekfullt intresse men det är sorgligt när det görs utifrån dålig självkänsla.
Vet du att jag när jag var yngre hade jag planer på att skriva en parafras på Alfredssons ”Den onde mannen” som skulle heta ”den onda kvinnan”. Ända sedan barndomen har jag känt mig motarbetad och illa behandlad av vissa kvinnor på ett tämligen allvarligt sätt, det har dock blivit bättre med åldern. Många kvinnor ägnar mycket energi åt att hata andra kvinnor. Och det är just av andra kvinnor som jag känt mig tvingad att vara på ett viss sätt.
Dag
27. June 2009 at 11:29Din katt (om han kan betecknas som “din”) är stenhård. har han någonsin bitit andra i familjen?
Jag har ingen erfarenhet av att vara motarbetad av kvinnor men min gissning är att de inte har kunnat tåla ditt inre ljus. Om det framstår som för New ageigt så menar jag att du kanske har för många kvaliteter som till slut gör att de som är utan inte kan göra annat än att förstöra eftersom de inte förstår.
Jenny Maria
28. June 2009 at 09:16Ditt omdöme är så gott Dag! ☺
Nej Tompa skiljer på familjemedlemmar, mig river han aldrig men om barnen försöker bära honom kan han riva till så där markerande. Hans idé om att gosa är att ligga på någon som inte klappar honom – då spinner han (?)
Tack, jag skrev en krönika om det där, letar kanske upp den och publicerar på bloggen. Det har faktiskt varit ett trauma ända sedan min kvinnliga lågstadielärare mobbade mig, jag trodde alltid det var fel på mig och det är något ledsamt över att ha sämre relationer till medlemmar av det egna könet än det motsatta. Ibland misstänker jag att det på något sätt bottnar i att kvinnor tycker att andra kvinnor ska veta sin plats men jag är inte säker.