År 2004 hade vi första generationen digitalkameror från Nikon på redaktionen – det var den mest förfärliga tid. Det gick inte att fotografera, enbart jordens mörker kontra himlens ljushet var omöjligt för dessa kameror att omfatta. Du var tvungen att välja mellan utfrätt och ingrottat – det var omöjligt att exponera rätt. På kvällarna grät jag och ringde en kollega som kände likadant, han tröstade. För mig som använder över- och underexponering, älskar motljus och behöver ett tung, tät välexponerad bild var det som en dålig mardröm, ni vet där man försöker och försöker men allt faller samman.
Vi bytte till Canon så småningom, sedan blev Nikon bättre men jag är fortfarande bitter.
De här bilderna togs då. De ser möjligen ok ut men de är fulla av brus, går inte att trycka, åtminstone inte särskilt stort – de är som en hinna av en bild, helt tunn. Men människorna är vackra.
Rävjägarn
22. September 2009 at 10:56Bilderna är vackra men jag kan förstå ditt dilemma. Det finns något vackert även över dessa bilder. Min svartvita Polaroidfilm har också rätt dåligt omfång, men där blir effekten en helt annan.
När jag filmade Kodachorme i somras, råkade jag förväxla rullarna och pressade en film 2,5 steg. Resultatet blev faktiskt inte så illa som jag trott. Vissa scener rentutav väldigt vackra, drömsekvenser. Kodachrome har dock ett stort omfång och är förlåtande.
Jag skall skicka dig några bilder av människor framför hus. Hittade några igår.
Jenny Maria
22. September 2009 at 14:20Polaroiden har alltid mycket bild i sig på något vis.
Norrländska människor framför norrländska hus? Ja tack!
Var framkallar du? Har du läst över smalfilm till datorn? Var gör du det?
Rävjägarn
22. September 2009 at 14:30Jag har läst över smalfilmen till dator och blev så grymt besviken att jag tapapde lusten. Lystern går bort när man inte projicerar på duk (pärl eller silver). Bilderna jag tog på Dramaten som var svarta och skarpt dramatsika, blev platta och grå. Nu skall jag testa att låna en kamera och filma av duken. Jag anlitade en firma som skall vara bra, men jag tror att jag har helt fel förväntningar. jag vill att det skall vara som på film.
Ananrs kan jag rekommendera att pressa Kodachrome. 3 steg går förvånansvärt bra och då kan man filma i relativt dåligt ljus och få de vackra färgerna.
Izabelle
22. September 2009 at 19:58Jag vet inte om du vem jag är, men jag har för mig att du följde med Leif W en gång på en fotoutsätllning på sliperiet som jag och en kompis hade när vi slutade gymnasiet. Jag brukar i alla fall läsa din blogg. Inspirerande!
Dina dansbilder är vackra. Det är så fint hur kvinnan i prickigt på den sista bilden krampaktigt håller sig uppe runt mannens hals. Jag har också varit på Moliden, fast nu i sommar.
http://izabellenordfjell.blogspot.com/2009/07/ett-till-bildspel-hastigt-och-lustigt.html
Jenny Maria
22. September 2009 at 20:52Säg inte så Rävjägarn, det är en av mina drömmar att göra coola saker när jag fått över smalfilm på datorn.
Berätta hur det går är du snäll.
Klart jag minns dig Izabelle. Jag var med Leif W den gången på Sliperiet, alldeles riktigt. En gång, en kväll på redaktionen så skulle du göra något för Ung, du måste ha gått i högstadiet då, så gick jag genom en kamera med dig som hastigast. Var inte det du?
Jag kände mig orolig för du skulle fota dans i mörker och det kan vara svårt men det gick bra. Jag tror det var jag som gjorde ordning och arkiverade bilderna sedan och jag tänkte att du var begåvad.
Tack, vad kul att du läser min blogg och vilka fina bilder från Moliden, jag längtar alltid dit upp. Jag var där i somras.
☺
Rävjägarn
22. September 2009 at 21:40Drömmar är ibland bättre än verkligheten.
Här en länk. Bra pris. http://www.uppsalabildteknik.com/?page=999
Rävjägarn
22. September 2009 at 21:43Hörru, kan inte du ändra länken till mig? RSS:en för senaste inlägget är rätt, men Rävjägarn går till den gamla adressen.
/Tacksam
Jenny Maria
23. September 2009 at 23:24Tack Gustav