<3

En pappa sa till mig häromdagen “man försöker uppfostra dem att bli starka, tänka själva och stå på egna ben, sedan känner man sig ledsen när de gör det” – jag kände igen det.

Ibland tittar jag på Myrna och tänker “ge tillbaks min tjocka bäbis”

Sälen! Orientering?

Stora kramar till dig Li <3

”Ett knyte håller dig vaken på nätterna i ena stunden och i nästa stund får du knapp liv i densamma.” – så är det, intressant att barn går från att vilja stiga upp okristligt tidigt till att inte vilja stiga upp alls?

Minnen berör oss olika. Här skrev jag tidigare om att jag har en känsla av att jag upplever tid annorlunda än de flesta andra – men det kan jag ju inte säkert veta. Kanske minns jag mer än andra och fler ”meningslösa” detaljer som hur ljus föll, ett speciellt ord någon använde eller en färg av någon anledning verkar det falla sig naturligt för mig att öva minnesförmågan (?) Kanhända är jag därför mer fångad i det förflutna? Som barn var det besvärligt eftersom jag upplevde och mindes händelser som jag ännu inte hade intellekt att tolka. Numera har jag försonats med det här. Jag är väldigt intresserad av hur människor minns.

Jag har inga egna minnen från 70talets fotovärld eller fotovärldar (det verkar alltid finnas flera) men jag har studerat det och talat med kollegor. Hur kroppar porträtteras genom tiderna är ett enormt ämne som man säkert kan läsa mycket ur och ’indeed’ gör folk det. Alltför snabbt tycker jag. Jag är inte kritisk mot Soneds bild. Bilden nedan kommer från ett omslag till ett julnummer och det låter väl oseriöst men de här nakenbilderna roar mig och jag är förbluffad över deras utformning.

En stor del av bildtidningarnas utrymme på 60-70 talet handlade om ”flickfotografering” – naket eller halvnaket. Nu är Slitz, Café och Moore mer lika den tidens tidningar är vad dagens fototidningar är. Om man ska hitta relevanta jämförelser är det kanske där man ska leta?

Jag tänker att livet är en lång resa och att barn är det bästa sällskapet man kan få på den resan.

<3

Du illustrerar tiden med minnesfragment, liksom med ett fotografi som känns något främmande i sin estetik. Ett knyte håller dig vaken på nätterna i ena stunden och i nästa stund får du knapp liv i densamma.

Under tiden har grannarna kommit gått som du själv beskriver. Åldrandet och förgängligheten gör sig påmind och insikten om hur viktigt det är att åtminstone försöka ta vara på nuet förstärks.
Dessutom så är barnen snart utflugna utflugna och det blir svårt för oss att på egen hand ta sig ur sängen.:) Visserligen har jag inga barn men det förskonar inte mig från tidens obönhörligt tysta hammarslag.

Jag undrar över bilden, kvinnoidealet, vad hände? Eller är bilden bara en anakronism, en modern ”Rodinkvinna”, så att då liksom nu är ”idealet” kvinnor som mer liknar män i sin kroppskonstitution? Du som är fotograf, kan du säga hur kvinnor avildades inom din konstart på 70-talet? Är skillanderna stora? Minns du?:)