I shan’t understand
Charlotte före och efter hon gått min inspirationskurs ”Sitt rätt när du skriver”. Kursen ges åter i juli och du anmäler dig genom att sätta in 7 miljoner kronor på mitt konto i Handelsbanken.
Vi har visst sommar här på norra halvklotet och jag gratulerar mig själv för att jag är född under den särskilda stjärna där de är födda som gillar alla väder. Oj, vilket fint/underbart/coolt/märkvärdigt/intressant väder, tänker jag varje dag – något av det alltså – när jag dricker kaffe vid köksbordet. Tack för den egenskapen! Om man nu kan kalla det ”egenskap”, och om det nu finns någon att tacka.
Och jag älskar högtider, för då, när högtiden kulminerar, är just nu de enda stunderna jag är ledig. Detta att ha goda och intressanta vänner som bjuder en till sig är inget jag har förtjänat – därför blir jag alltid lika glad.
Några upplysningar:
Jeanette Emt, den Kant-översättare som klär bäst i högklackat – som David Brax presenterade henne på Twitter – har börjat blogga. Synnerligen uppskattat från min sida och här skriver hon om fejkbloggaren Amina Arraf. Emt (jag är mycket avundsjuk på det efternamnet) refererar till vad jag en gång skrev om en annan fejkad bloggpersonlighet – Erika Ascot.
Jag begrep direkt att Ascot var påhittad, även om jag inte förstod avsikten med henne (som sedan visade sig vara reklam för Malmö Opera). Men, och det är sant, alla verkliga bloggare, om vi nu kallar sådana där det ligger en verklig människa bakom för riktiga, är om inte påhittade så framskrivna.
En eller flera varianter av självet skrivs fram i bloggen, för en människa är sådana lager av komplexitet att allt annat vore omöjligt och skulle man försöka skildra en person fullkomligt skulle man sväljas av något slags svart hål.
Nåja, Erika Ascot var tydligt en karaktär uppfunnen inte inifrån någon [en person] utan utifrån, i det här fallet Studio Total. Nog om det för nu, men vi kommer alla att ha anledning att återvända till fejkbloggare då dessa är en del av vad vi i branschen kallar framtiden.
Annars funderar jag en hel del över hur jag ska få in Harry Martinsons sammansatta ord i mitt språk på ett naturligt vis. Det är min plikt att börja använda ord som djupvattenmyt, vittfaren, grusplansopitimist, paradiskroppen, frosthjärtan – n’est-ce pas? Det är er plikt också.
I sommar kommer jag att vara bunden vid mitt skrivbord och arbeta. Är ni snälla och också är det, så det inte blir orättvist.
Jag läser Geoff Dyers bok “Out of Sheer Rage” – som handlar om hans misslyckade försöka att skriva en biografi om D. H. Lawrence men som ändå blir en utmärkt biografi om Lawrence. Den är jävulskt bra och i den hittade jag nedanstående citat ur ett brev från D. H. Lawrence till vännen Earl Brewster år 1921:
No, I don’t understand a bit what you mean about rightness and about relationships and about the world. Damn the world anyhow. And I hate ”understanding” people, and I hate more still to be understood. Damn understanding more than anything. I refuse to understand you. Therefore you can say what you like, without a qualm, and never bother to alter it. I shan’t understand.
Vad innebär den här attityden? Jo vore inte D. H. Lawrence död hade vi måstat tvingat honom att gå en kurs hos någon coach som kunde hjälpa honom av med det där trista förhållningssättet ☜ ironi.
Comment on this post: 10 COMMENTS