26 June, 2011

I shan’t understand

från min kurs

Charlotte före och efter hon gått min inspirationskurs ”Sitt rätt när du skriver”. Kursen ges åter i juli och du anmäler dig genom att sätta in 7 miljoner kronor på mitt konto i Handelsbanken.

Vi har visst sommar här på norra halvklotet och jag gratulerar mig själv för att jag är född under den särskilda stjärna där de är födda som gillar alla väder. Oj, vilket fint/underbart/coolt/märkvärdigt/intressant väder, tänker jag varje dag – något av det alltså – när jag dricker kaffe vid köksbordet. Tack för den egenskapen! Om man nu kan kalla det ”egenskap”, och om det nu finns någon att tacka.

Och jag älskar högtider, för då, när högtiden kulminerar, är just nu de enda stunderna jag är ledig. Detta att ha goda och intressanta vänner som bjuder en till sig är inget jag har förtjänat – därför blir jag alltid lika glad.

Några upplysningar:

Jeanette Emt, den Kant-översättare som klär bäst i högklackat – som David Brax presenterade henne på Twitter – har börjat blogga. Synnerligen uppskattat från min sida och här skriver hon om fejkbloggaren Amina Arraf. Emt (jag är mycket avundsjuk på det efternamnet) refererar till vad jag en gång skrev om en annan fejkad bloggpersonlighet – Erika Ascot.

Jag begrep direkt att Ascot var påhittad, även om jag inte förstod avsikten med henne (som sedan visade sig vara reklam för Malmö Opera). Men, och det är sant, alla verkliga bloggare, om vi nu kallar sådana där det ligger en verklig människa bakom för riktiga, är om inte påhittade så framskrivna.

En eller flera varianter av självet skrivs fram i bloggen, för en människa är sådana lager av komplexitet att allt annat vore omöjligt och skulle man försöka skildra en person fullkomligt skulle man sväljas av något slags svart hål.

Nåja, Erika Ascot var tydligt en karaktär uppfunnen inte inifrån någon [en person] utan utifrån, i det här fallet Studio Total. Nog om det för nu, men vi kommer alla att ha anledning att återvända till fejkbloggare då dessa är en del av vad vi i branschen kallar framtiden.

Annars funderar jag en hel del över hur jag ska få in Harry Martinsons sammansatta ord i mitt språk på ett naturligt vis. Det är min plikt att börja använda ord som djupvattenmyt, vittfaren, grusplansopitimist, paradiskroppen, frosthjärtan – n’est-ce pas? Det är er plikt också.

I sommar kommer jag att vara bunden vid mitt skrivbord och arbeta. Är ni snälla och också är det, så det inte blir orättvist.

Jag läser Geoff Dyers bok “Out of Sheer Rage” – som handlar om hans misslyckade försöka att skriva en biografi om D. H. Lawrence men som ändå blir en utmärkt biografi om Lawrence. Den är jävulskt bra och i den hittade jag nedanstående citat ur ett brev från D. H. Lawrence till vännen Earl Brewster år 1921:

No, I don’t understand a bit what you mean about rightness and about relationships and about the world. Damn the world anyhow. And I hate ”understanding” people, and I hate more still to be understood. Damn understanding more than anything. I refuse to understand you. Therefore you can say what you like, without a qualm, and never bother to alter it. I shan’t understand.

Vad innebär den här attityden? Jo vore inte D. H. Lawrence död hade vi måstat tvingat honom att gå en kurs hos någon coach som kunde hjälpa honom av med det där trista förhållningssättet ☜ ironi.

Förresten svt Play visar en filmatisering av D. H. Lawrence “Kvinnor som älskar” just nu – extremt utmärkt.

Comment on this post: 10 COMMENTS

14 June, 2011

Köpenhamns fotofestival

Domingo

Fotograf Iñaki Domingo är en av utställarna i Here and now på Bryghuset. En samlingsutställning med spanska fotografer.

Bubandt

Fotograf Martin Bubandt ställer ut på Ny Tap.

Serup

Fotograf Louise Herrche Serup är en av avgångseleverna från Köpenhamns film & fotoskola som ställer ut på Flyvepladsen.

I fredags var jag på Köpenhamns fotofestival som pågår till söndag och det var makalöst. Jag trodde det skulle vara sådär – det mesta är nämligen alltid det – men jag har aldrig sett så mycket bra, roligt, rörande, överraskande och outhärdligt fotografi på en och samma gång.

Här är min text om det på Kvällsposten. Uppriktigt, ni bör inte missa det.

Comment on this post: 1 COMMENT

12 June, 2011

De kan inte det vi kan

Alnarp

Jag har aldrig riktigt kunnat uthärda det vanliga utan instinktivt sökt det förtrollade, vilket beror på en kombination av medfödda egenskaper och strategier som jag så tidigt begagnade mig av att de blev en del av den jag är. Det vanliga intresserar mig men då på det vis som för en autist när denne nogsamt skriver ned busstider – för kartläggningen skull. Victor Hugo sa något som jag känner igen, minns nu inte det precisa citatet men innebörden var att han var otroligt vetgirig på människor och deras vanliga liv men inte av att leva så utan av att dissekera och studera dem.

Orsaken till att jag så ofta citerar Camus – varning: i en mening nu väldigt nära dig kommer jag att göra det igen – är det här. Ur ett helt konsekvensetiskt perspektiv kan Camus givetvis aldrig citeras för mycket.

De överordnande kan aldrig förlåta sina underställda att de bär storhetens kännemärken skriver Albert i sin dagbok någon gång våren 1942 – han daterar inte exakt inläggen under den här perioden. Påståendet säger något om hur ressentiment fungerar och fick mig att tänka på vad Don Draper i Mad Men säger till Peggy Olson efter att hon börjat arbeta som reklamfirmans första kvinnliga copywriter.

They can’t do what we do and they hate us for it.

Draper syftar på den begåvning och förmåga som han och Peggy har för sitt arbete. Och skäl till att Draper upplevs som en sympatisk person trots alla sina tillkortakommanden är hans eget reklamgeni, hans absoluta tro på meritokrati och hans känsla för andra människor. (Jag har endast sett de två första säsongerna.)

Typen av förhållande mellan Peggy och Don har skildrats miljoner gånger på tv och film men nästan aldrig mellan en man och en kvinna. För då är det alltid någon typ av romantik inblandad men Don och Peggy är inte kära, han ser vem hon är och vad hon kan och ger henne chansen som hon tar.

För båda tycker att talang och hårt arbete ska betyda något och Don ser sig själv i Peggy – mycket sällan skildrat att en man ser sig själv i en up-and-coming kvinna. Peggy slår ur underläge för att hon är kvinna, dessutom från religiös arbetarklass. Han börjar sitt liv på en fattig gård. Mamman är prostituerad och dör, fadern som är ohederlig tar hand om honom men Don är oälskad och ouppskattad.

När Peggy hamnar på sinnessjukhus letar Don upp henne och säger Gör vad du måste för att ta dig härifrån. Han menar; personer som vi har inget utrymme för svaghet, ett enda fall kan bli ödesdigert – res dig nu.

De är lojala mot varandra för att de i varandra ser en jämlike, någon duktig som är beredd att kämpa men som inte fått något gratis. Och det är vackert.

Comment on this post: 5 COMMENTS