Jag inbillar mig att det är bättre att försöka hitta metoder för att vara trovärdig än att försöka hitta metoder för att verka trovärdig.
Kloningsdebatten måste ha legat och pyrt för Dareberg behövde knappt blåsa på den för att den skulle flamma upp.
Går inte det hela tillbaka på en förlegad idé, den om fotografiet som skrupelfritt sanningsvittne och att media vill att allmänheten ska känna sig trygga i den föreställningen? Fotografiet kan göra vissa anspråk på verkligheten men även pressfotot är en uttolkad beskrivning där NÅGON visar och berättar.
År 1855 var fotograf Roger Fenton inbäddad, för att använda en modern term, i Brittiska armén för att skildra Krimkriget, bilden ovan är av honom och därifrån. Det är osmakligt att attackera någon som varit död i över 100 år, men ändå – Fenton var en nyttig idiot, maktens hantlangare, ett verktyg i brittiska krigsherrars propagandaapparat. De 360 exponerade glasplåtar han fick med sig från uppdraget skildrar kriget som en soft söndagsutflykt, inga döda, inget jobbigt, utan en mysig plats där ordning och klasskillnader upprätthölls. Ponera att vi ifrågasatte Fentons skildring av Krimkriget och att han försvarade sin heder med att säga bilderna är oretuscherade, jag har inte tagit bort en enda liten grej från dem…
Det är bra om tidningarna diskuterar och drar upp etiska riktlinjer om hur efterbearbetning ska gå till så länge inte de stora frågorna döljs och en icke-klonande fotograf = en etisk fotograf.
Pressfotografer är såvitt jag har märkt oftast hederliga, många känner en lojalitet mot människor de möter och det som ska beskrivas. Vidare finns en kännedom om att fotot lämnar ut individer på ett särskilt sätt. Men jag är säkert inte den enda fotografen som fått höra instruktioner som hon ska se förtryckt ut eller andra detaljerade anvisningar från redaktörer, reportrar eller andra som vill sälja lösnummer och då vill iscensätta bilder som ska verka dokumentära. Inte heller det skicket är alltid oetiskt men jag tycker att sådana val utgör ett större problem än att klona bort något meningslöst.
Mycket blir till ”sanningar” bara för att det upprepas tillräckligt ofta. Människor måste kunna lita på fotografer – är det så? Är det inte ännu bättre om mediekonsumenter tänker kritiskt och självständigt? Bråkdelen av en sekund är sällan nyanserad och jag är av den för somliga kontroversiella uppfattningen att en fotograf får välja sida, får trampa på ömma tår och till och med får utnyttja människor om det är en angelägen historia.
Kanske var jag orättvis mot Fenton, han drog runt på ett mörkrum på hjul, 700 glasplåtar och en massa kemi som han försökte skydda från värme och damm medan han utförde sitt uppdrag. Men jag hoppas och tror att de som då betraktade hans bilder insåg att de inte redogjorde för hela sanningen om Krimkriget.