Jag har en svaghet för svärmiska läror då det gäller perception och tolkning. I Ursula K Leguins trollkarlssvit är det sagt att om du känner något vid dess sanna namn har du makten över det. Dramatiskt? Kanske inte, varje nykter alkohlist vet att man måste vidkänna för att förändra.

Medan mitt förstånd inte ens får “häng”, så klamrar min intuition sig envist fast vid ett gåtfullt och fullkomligt kunskapsideal bortom relativistiskt fladder – om du kan hitta en plats utanför klotet skulle du kunna flytta det. (Klotet alltså ☺)

Teorier om förståelse kom över mig då jag läste ett inlägg i Englunds blogg;
“Det är alls inget problem att finna historiker som inte alls är vidare intresserade av historia. De vill gärna VARA historiker, men är egentligen rätt förstrött intresserade av historikerns sysslor.” Han beskriver ett utbrett fenomen; det är vanligt att människor vill VARA något, men är rätt svala inför de aktuella beståndsdelar positionen inbegriper. Kanske är det för att jag själv varit där som jag är förlåtande trots att både det enskilda och det allmänna skadas av en sådan attityd. Det är mänskligt att låta strukturer och yta bli det viktiga när vi lever i ett samhälle där vi nödgas etablera oss för att kunna leva ett värdigt liv. Men i Englunds kommentarsfält insåg jag att några inte förstod vad han menade, inte kunde se skillnaden mellan att vilja arbeta som historiker OCH att vilja arbeta med historia.

Då återvände jag till ett gammalt favvo-grubbleri; det går inte att förstå vad det är man inte förstår – inkommensurabla begreppsscheman på filosofiska. Min mamma skulle aldrig begripa humorn i ett Seinfeld-avsnitt MEN hon tänker inte att hon inte fattar utan tror att hon förstår OCH avfärdar programmet med att det inte är roligt eller märkvärdigt. Helt säkert finns det saker som jag är stum inför, men enligt min egen teori kan jag ens aldrig föreställa mig vad det är jag inte förstår och det är beklämmande.

Vilka är de överlägsna ingredienserna när det gäller det människors förmåga till iakttagelse och insikt? Inte bara skarpsinne – intelligens sitter i baksätet då det gäller förstånd och klokhet. (Klokhet är kanske inte rätt ord?) Verksamma egenskaper verkar MER vara fantasi, lyhördhet, koll och att i varje givet ögonblick kunna släppa sina fördomar – tämligen flummiga karaktärsdrag.

Jag önskar att hela detta resonemang ledde nånvart men det gör det inte.