Before leaving Örnsköldsvik, not only did I photograph with my Pentax but also with my little Olympus, the first real camera I ever owned.
Örnsköldsvik was by some means always distant to me also while I lived there, I knew I was a visitor and never lost the outsiders gaze. 36 photographs – 1 roll of 135 film. I have arranged them into series and these 6 make up the first one. Pieces of this little Norrland village that I needed to take with me when departing.
Anders F Eriksson
23. May 2008 at 13:36Jag tycker om färgerna i alla bilderna, men den andra bilden med alla hattar och lampskärmshatten tycker jag mest om. Vet inte riktigt varför, men en bild som tilltalar mig helt enkelt
Kul att det nu går att kommentera din blogg – du skriver och fotograferar så bra, så det är synd att låta bli
Författare Segeholm har ju lite tagit åt sig äran för införandet av kommentarer, så vi får väl tacka honom också …
Gustav
23. May 2008 at 16:24Fina vemodiga bilder, underbara färger. (Misstänker att det här är fotograferat på film, eftersom du skriver om en gammal Olympus; det är något visst med färg- och tonskalan på film, nu när 99 % av alla bilder man ser är tagna på digitalt…) Känner igen det där med att känna sig som en besökare någonstans; bodde i Småland 19 år av mitt liv, men någonstans i tonåren började jag känna att, nej, det här är nog inte min plats i världen.
Jenny Maria
23. May 2008 at 20:31Åh tack Anders!
Jag blir glad när någon gillar de här bilderna. På något sätt tror jag att de är så förknippade med mitt eget minne och mitt eget seende att ingen annan kan uppskatta dem.
Ja Gustav det är film och de är orörda av PS. Jag längtar efter att få fota mer med film igen. Har du tips på något bra ställe att framkalla film i Köpenhamn? Jag har framkallat mellanformatsfilm hos Crimson tidigare men har inte varit nöjd på sistone.
Om du kommer tillbaka till Småland, känner du inte att du vill fota då? Jag tycker att ”barndomsbilderna” drar. Själv är jag tillbaka på skånsk landsbygd nu – som jag en gång kom ifrån och vill fota sådant jag såg som barn.
Gustav
23. May 2008 at 21:55Nej, jag vet inte – kör mest svartvitt och den framkallar jag själv. Har lämnat in några rullar E6 i mellanformat på Mattssons (tror de skickar den vidare till ett labb i Lomma (!)) och det blev helt OK resultat.
Jag vill fota precis överallt! Även i Småland (som jag flyttade från för över 20 år sedan). Den här och här är tagna där, men överlag dras jag till mer befolkade trakter. Och jag ångrar en del bilder jag aldrig tog på äldre människor – släktingar, vänner – jag umgicks med under min tonårstid, de hade så uttrycksfulla händr och ansikten.
issi
26. May 2008 at 16:17Men herregud, människa (who ever you are, hittade dig via Philips blogg), vad gör du med din kamera?!? Är inte av den avundsjuka sorten, men vet heller inte vad det är som kryper i mig då jag ser dina bilder… Fantastiskt!
Jenny Maria
26. May 2008 at 21:31Gustav – vet vad du menar fast själv dras jag till mer avbefolkade trakter. Konstigt att den där lusten att ”fota allt” aldrig försvinner.
Herr Brunell
Efter en dag då man blivit plaskvåt i regnet, helt missförstådd av en man i en butik, misslyckats med det man borde ha tagit sig för och drabbats av generella tveksamheter över sin kompetens – då är det sådana där kommentarer som gör en glad igen.