Från Dunkers Kulturhus utställning “I allas ögon”.

År 1955, då denna kvintett uttalade sig angående Helsingborgs nya konstverk Fiskafänget, hette offentlig konst ännu offentlig utsmyckning.

Taxichaufför Stig Stigemark; Jag har suttit och betraktat konstverket mycket idag och jag är besviken. Fisken borde sänkas så det blir mer naturligt. Inte hoppar en sådan fisk så högt över ytan. Och det borde finnas någon ordentlig vattenstråle. Tycker heller inte om utformningen av båten och männen i den.

Nykterhetsassistent Kenneth Lundgren; Högt på tiden att vi fick ett konstverk här. Det har ändrat hela torgets struktur. Jag är stort belåten men det men vill ogärna uttala mig om konstverket som sådant. Strålen ur fiskens gap tycker jag dock kunde gå i en båge ner i mitten på karet.

Fröken Astrid Rosvall; Visst är det tjusigt men jag tycker nog att vissa detaljer verkar något klumpiga. Jag tänker särskilt på båten eller kanske det är figurerna i den som gör det. Det är också enligt min mening för stort tomrum mellan båten och fisken.

Disponent Arvid Jönsson; Mycket trevligt, inte minst de intressant figurerna på sidorna. Jag är mycket förtjust över hela konstverket. Kanske det skulle vara ännu trevligare om man kunde få vattenstrålarna något högre, t. ex omkring fisken. Men det är kanske inte lämpligt när det blåser. Någon högre stråle borde det nog ändå vara.

Herr Gösta Olsson; Det är utmärkt att vi nu fått någonting som fyller upp platsen här vid framsidan av torget, här har varit ganska tomt. Man ska nog vänja sig vid konstverket innan man kan ta ståndpunkt. Men jag tycker att figurerna kan vara svåra att tyda ibland. Och så skulle jag vilja ha vattnet högre på något sätt.

Tre saker slår mig då jag läser enkäten;

1) Att tid har passerat sedan år 1955. Detta att tid förflyter verkar fascinera mig mer än andra. Av någon anledning lever vi just nu och sedan ska vi dö – hela upplägget ter sig sjukt godtyckligt och jag kan inte riktigt komma över det. Stig Stigemark, Astrid Rosvall och Gösta Olsson finns kanske ännu bland oss. Hur blev deras liv?
2) Sättet de uttrycker sig på, ingen säger någonting i stil med ”Fan vad fult!” eller ”ödsla skattepengar på sådant här!?” utan alla är engagerade med smarta kommentarer. Var folk i större utsträckning ”konstkännare” förr eller var det bara de vältaliga som fick vara med i enkäter?
3) Deras titlar! Vilka titlar kommer och går, vilka är beständiga och finns det ännu disponenter?

Det är härligt att ljus och tid, det som rör mig mest, kommer samman i ett medium – fotografiet.