Vi kommer inte undan, det är som vanligt. Tid är en motståndare suprème, det nya året makar in och det firas med gruppbilder av män tagna för hundra år sedan. (Det är sen gammalt.)

Här hade jag tänkt lägga in en strof ur en dikt av Karin Boye men efter att ha ordnat i min bokhylla står den inte att finna. Nå, jag fann i stället Shakespeares Stormen. Prospero frågar sin dotter Miranda: “Vad minns du? Andra mänskor, annat hem? Vad helst det vara må nämn mig den bild, som fäst sig i din själ.”

Det är så fint.