Svenska feminister

svenska-feminister.jpg

Helsingborgs Dagblad publicerade förra helgen min recension av Anna Lundbergs avhandling Allt annat än allvar: Den komiska kvinnliga grotesken i svensk samtida skrattkultur. Vid något tillfälle under arbetet googlade jag på svenska feminister. En populär grupp – NOT! Jag tror terrorister har bättre nätpress. Jag klickar upp några rubriker och får läsa om svensk statsfeminism. Konspirationsteorier, fnyser jag, lika de en före detta arbetskamrat närde. Hon trodde att män på vår arbetsplats samlades i små grupper om nätterna för att dra upp planer som saboterade för kvinnor. Svensk statsfeminism-konspirations-teorierna gör gällande att feminism råder och upprätthålls av politiker som av olika anledningar förtrycker män.

Kanske är jag arrogant i mitt avfärdande? Så jag frågar en av manligt kön tillgänglig person som står i hallen och gräver efter något i byrån, han är visst på väg ut.
-    Känner du dig förtryckt av svensk statsfeminism?
-    Vad är svensk statsfeminism?
Jag förklarar, rätt dåligt förmodligen.
-    Ja det gör jag, säger han, de har till exempel tagit mina vantar.
-    Va, säger jag, vår sons vantar är också borta, så fräckt!
Nä, så sa vi inte, inte någon av oss och det här enda tillgängliga intervjuobjektet begrep inte vad jag pratade om men han är ändå ett alltför klent statistiskt underlag.

Antagligen är det fegt men jag kringgår ord som feminism, genus, patriarkat i mina texter för att många har förutfattade antaganden om dem. Strategin är i stället att försöka gripbart beskriva det som skett eller det som är i andra ord.

Upplever du att den här texten är diffus så är vi två.

NO COMMENTS YET ON “Svenska feminister”
COMMENT ON THIS POST