Bilden ovan tog jag under ett tidigare liv. Känner ni så, att ni har levt olika liv? Jag talar inte om reinkarnation utan att saker och ting ändrar sig till den grad att livet känns som något annat jämte passerade perioder. De ”förra liven” ter sig då som något man läst om eller sett på film.
Ändå var det inte länge sedan jag tog fotografiet. Kvaliteten är usel, dia i högsommar-mittpådagen-sol och illa skannat av Crimson som jag aldrig kommer att förlåta. Inte för att de kladdar på mina negativ – en gång var det tumavtryck med glass – utan för att de blir irriterade på mig när jag klagar över tumavtryck med glass på mina negativ. [Sic]
Nåja det är inget särskilt med bilden mer än att klungan av män uppe till vänster är änglar. Nä det är inte sant, men en kollega gick förbi när bilden låg uppe på min skärm, pekade och sa ”är det änglar?” Sedan dess har jag tänkt så när jag ser grupper av människor på bild, att det är änglar, tidsresenärer eller någon annan typ av varelse/väsen/övernaturlighet som dryftar taktik inför ett världsligt ärende.
Jag körde bil till Göteborg. Jag älskar att köra bil, anledningen var medverkan i ett seminarium ordnat av Florence Academy of Art i Sverige. Karin Stensdotter sitter bredvid mig, det var en bra dag med god input till min hjärna. Andreas Birath hade ordnat fint. Seminariet bambusrades och finns här. Det viftas en del med händerna från min sida trots att Jenny Morelli så klokt gett mig rådet att man ska vara försiktig med yvighet vid dylika situationer. Att se/höra sig själv är alltid lite smärtsamt men mina skor ser snygga ut – det är kilklack.
Så fick jag se utställningen ”Odödliga verk”. Där fanns några målningar jag blev förtjust i och som ni ser ovan lyckades jag fotografera en grupp väsen medan de drog upp planer. Nä, det är bland annat Joacim Ericsson och Therese Bohman som står där – såvitt jag vet är de av kött och blod.
∼ ★ ✥ « ° ❤ °» ✥ ★ ∼
Gunnar Strandberg
11. December 2009 at 13:55Ang. olika liv.
Ja, gör inte alla det?
Ibland känns det som om jag lever flera olika liv under en och samma dag. Eller då kanske det snarare handlar om identitet, om vem jag är när jag vaknar och vem jag är när jag går och lägger mig, för att travestera Dylan.
Nu talar jag inte om total personlighetsförändring, utan små, små fasförskjutningar, rubbningar, avvikningar åt ett eller annat håll. Kan både vara hur det känns i kroppen och hur jag tänker på mig själv, uppfattar mig, resonerar. Skulle aldrig kunna vara politiker…
Eller så är det bara samma tråkiga gäng av personas som vevas runt runt? Eller inte. Kanske är det summan av de där små rubbningarna som till slut (i backspegeln) blir så stora att de får en att känna att man levt ett helt annat liv?
Lustigt nog minns jag ofta brytpunkter som väldigt tydliga och konkreta händelser, men det är nog en efterhandskonstruktion. Sådant ser jag aldrig mitt i det. Skeenden smyger sig på, alla skiften som verkar radikala är det bara för att jag inte sett tillräckligt väl. Det där med att koka grodor mao.
Usch, idag är jag väldigt förnumstig.
Ps. Tro och religion: för mig en milsvid skillnad.
Jacob C
11. December 2009 at 14:08Roligt med länk till film med konstsamtalet! Jag tror att diskussionen kommer igång först 19 minuter in i filmen. Mest minimalistiskt tomma stolar i början.
Jenny Maria
12. December 2009 at 10:58Jo det gör nog alla Gunnar.
Är det inte så att händelser som varit viktiga för oss gör vi automatiskt till berättelse och det är väl bra såvida vi inte skapar en helt felaktig berättelse som gör oss bittra eller något. Inte det att personer inte har anledning att vara bittra men ibland hör jag efterkonstruerade historier som tar fasta på; därför är jag arg, bitter, ledsen… Vet inte varför jag kom in på det för motsatsen kan vara lika sann men jag tänkte på det just den här morgonen.
Du är inte förnumstig, de där små fasförskjutningarna är intressanta, vad är personlig identitet?
Jenny Maria
12. December 2009 at 10:58Och jag skäms Jacob eftersom jag kommer sist!
Noémi
12. December 2009 at 15:59Jag älskar dina svartvita fotografier, särskilt den första. Trots ‘usel kvalitet’.
EN HÄRLIG PERSON
12. December 2009 at 19:44Jag älskar också.
Rävjägarn
13. December 2009 at 12:55Intressant debatt. Jag har inte hört hela, men en hel del. Ljudet är inte det bästa. Men så roligt att se er!
Socialdemokratin, med bl.a. Branting i spetsen, gjorde nog mycket bra för att förbättra för arbetarna, men just denna strävan att alla skulle få det bättre, måste ha förstört enorma kulturvärden. Jag kan på ett sätt förstå det, men samtidigt inte alls. Ute i byarna var det först efter andra världskriget som “man började få det bättre” och kunde modernisera och få viss komfort och det spolierade merparten av alla bostadshus.
Ang. kvinnofrågan och modernismen så får man väl konstatera att t.ex. Fogelstadsgruppen hade mycket lite med socialdemokratin att göra, till skillnad från många arkitekter/arkitektkontor som verkar ha haft en stark koppling. Jag dock till dem som tycker att mycket av det som modernismen presterade, åtminstone fram till 1960, är fina och användbara byggnader. Om jag fått välja, hade jag velat att det gamla och det nya skulle ha fått existera sida vid sida, lika högt värderade.
Andreas Birath
13. December 2009 at 20:30“Om jag fått välja, hade jag velat att det gamla och det nya skulle ha fått existera sida vid sida, lika högt värderade.”
Om jag hade hade kunnat få det citatet översatt till latin skulle det vara mitt valspråk. Eller, det ska det vara i alla fall från och med nu. Jag snor det från dig, Rävjägare.
Jenny Maria
13. December 2009 at 23:33Tack Noémi och En härlig person, jag ska spara till en mellanformatsskanner så jag kan skanna själv.
Jenny Maria
13. December 2009 at 23:53Vi är alla tre överens om det; det nya och gamla sida vid sida som jag sagt tidigare; ”jag kan hantera konst oavsett från vilket håll den angriper”. Vi har stor anledning att göra oss av med fördomar och kunna möta ett konstverk, eller en människa för den delen, utan att vi redan bestämt oss för hur vi ser på saker och ting.
Det kanske inte alltid låter så men jag delar din kärlek till den kvalitativa modernismen Gustav. Det fanns en väldigt god tanke, jag skulle kalla det kärlek tex i flera av de egnahems-husen som byggdes.
Jo man förstår dem men samtidigt så förstörde de vårt kulturarv. I Malmö revs ett gatunät från 1100-talet upp för att ge plats åt ett varuhus och en parkering och det fanns röster som försökte stoppa dem.
Fogelstadsgruppen, jag vet inte mycket om dem…
Ravjagarn
14. December 2009 at 16:33Nej, jag försvarar inte alls, men jag kan se förklaringen. Det var dumt, men det är svårt att döma. Vi får prata om detta någon gång. Det är lönlöst att skriva korta kommentarer.
Fogelstad måste du läsa om. Läs Knutssons Kvinnor på gränsen till genombrott. Man blir fylld av energi när man läser den. En av dem, Honorine Hermelin, finns på SVT:s arkiv. Hon har en enorm utstrålning, även som 80-åring http://www.ravjagarn.se/blogg/2008/11/honorine-hermelin/
Rävjägarn
14. December 2009 at 18:07Kan inte hålla fingrarna i styr, men det hade varit roligare att prata med dig i verkligheten. Debatten väckte så mycket tankar hos mig som är verkligt intresserad av dessa ämnen.
Om jag hade fått som jag velat, hade inget rivits eller okänsligt renoverats. Något annorlunda kan jag tänka mig att det var för när fattigdom och ett hårt vardagsliv gjorde okänsliga reparationer och rivningar efterlängtade. Jag kan förstå det, fast det skär i kroppen. Jag förstår hur efterlängtat det var.
Idag förhåller det sig annorlunda. I den by jag kommer ifrån och i de flesta andra byar och städer där uppe älskar många gamla hus, om de är fullt moderniserade. Tydligen räcker tanken på att huset verkligen är gammalt för dessa människor. Min mor är inte av detta slag, men till viss del min syster och i allra högsta grad hennes man vilket vållat visst bekymmer när de tagit över släktgården. Men vi två är ganska ensamma om detta synsätt som kan framstå som snobbigt (det är faktiskt en klassfråga även om mycket hänt de senaste 5-10 åren).
Viktigt att tänka på är att modernismens miljöer troligen kommer att framstå som mer och mer attraktiva. En 60-talslägenhet som inte förstörts är snart något eftersträvansvärt, precis som rivna eller förstörda pre-modernistiska hus. Här vore det verkligen bra att att inte upprepa samma misstag igen, men jag undrar om det inte är oundvikligt att det åter kommer att ske.
Jag tänker också på den figurativa konsten. 1900-talskonsten har blivit mer och mer allmänt accepterad och har nått en större målgrupp. Den är också så flitigt exponerad att man ätt tröttnar. Jag undrar om inte detta har fått till följd att det figurativa måleriet blivit mer attraktivt, då det inte älskas av gemene man, åtminstone inte gemene kulturmänniska i större städer. Nu påstår jag inte att det handlar om ren snobbism att denna genre blivit populär inom vissa kretsar, men jag kan tänka mig att det bidragit till att öka intresset. Jag tänker här lite på mig själv som sedan barnsben varit förtjust i 40-50-talsgrejer, men på senare år tröttnat och nu intresserar mig för äldre prylar.
Ja, detta var i stora drag mina tankar, även om de här är tämligen rumphuggna och saknar dialogen friskhet och humor.
Jag har ett valspråk! « Andreas Birath
14. December 2009 at 23:00[...] sitt valspråk om det är någon annan som är upphovsman till citatet? I det här fallet är det Rävjägarn som ska ha hedern. Undrar om jag kan göra det mer mitt om jag översätter det till [...]
Rävjagarn » Blog Archive » Tankar av ett seminarium i Göteborg
15. December 2009 at 22:49[...] landsbygden, diskuterades. Hela debatten finns på Bambuser, ni hittar den hos en av deltagarna, Jenny Maria Nilsson. Besök också en annan av deltagarna, Karin [...]
Rävjägarn – Tankar av ett seminarium i Göteborg
16. December 2009 at 08:19[...] landsbygden, diskuterades. Hela debatten finns på Bambuser, ni hittar den hos en av deltagarna, Jenny Maria Nilsson. Besök också en annan av deltagarna, Karin [...]
Kdebatt – Kulturdebatt: debattera och blogga om kultur » Blog Archive » Tankar av ett seminarium i Göteborg
16. December 2009 at 09:48[...] landsbygden, diskuterades. Hela debatten finns på Bambuser, ni hittar den hos en av deltagarna, Jenny Maria Nilsson. Besök också en annan av deltagarna, Karin [...]