→ »* * ☝♢☟ * *« ←

ser ni månen

Nyårsdagen har en egen häxa – nyårsdagshäxan – och hennes enda uppgift är att förbanna nyårsdagen så den blir på somliga vis omöjlig att hantera på ett meningsfullt vis. Som barn gick jag ut dagen efter nyårsafton och samlade ihop förbrukade raketer. Varför? Dagen var som jag minns alltid grå, lite snö och enorma mängder existentiell ångest som hopat sig likt dimma längs med hus, utefter vägar och omkring människor. Nästa år ska jag göra något märkligt den här dagen, märkligt av sorten urban exploration, hit tänker jag mig.

Som konsumentupplysare vill jag berätta att det här inlägget kan komma att vara slut innan något matnyttigt kommit fram.

Fast vi födelsedagsfikade igår eftersom min snygge sambo fyllde år, men inte så här fint som hos Rävjägarn, kolla smörgåstårtan! Sedan for födelsedagsbarnet iväg för att arbeta och jag grät åt en löjlig, italiensk film om Maria Montessori och gjorde ritgubbar med barnen.

Många blir galna, men färre för dagbok över själva skeendet. Vilket Vatslav Nijinskij gjorde. Se där plötsligt ett boktips! Läs hans dagbok och bli som jag bitter över att Sergej Djagilev hindrade Nijinskij från att dansa, stoppade en av världens genom tidernas största dansbegåvningar från att utöva sin konst. Dåligt, Djagilev!

THERE ARE 8 COMMENTS ON “→ »* * ☝♢☟ * *« ←”

Rävjägarn

2. January 2010 at 16:27

Snygg sambo och något mindre snygg tårta. Se, vad man prioriterar!

Göran

2. January 2010 at 16:38

Mina nyårsdagar har alltid haft en god fe, och jag tycker att just den dagen är en av de bästa på året. En lätt baksmälla, ingenting direkt att göra och ett helt år att tänka framåt på.

Leta raketer? Det är en sysselsättning fullt i klass med att plocka svamp.

Karin A

2. January 2010 at 17:21

Nyårsdagen är för mig också bland de bästa, man FÅR gå och dra hela dagen, det gör inget för man har hela året framför sig med mycket nya hopp och säkert massor av måsten ändå…
min bror Olle lärde mig också att gå ut o samla gamla raketer, ibland hade vi tur att hitta några som han sa var lite krut kvar…TUR att de inte var farliga…han skrapade ut allt han trodde var oförbrukat, men jag minns inte om det nånsin blev något av, möjligen pyste det till och flammade upp lite, vi var något av småpyromaner och lekte ofta med tändstickor….min bror Olle å jag….
Förresten tycker jg att de som varit ute och skjutit raketerna, inte behöver leta…allt deras skräp ligger kvar och det borde de plocka upp på nyårsdagen
Ska läsa de röda raderna sen, Jenny!

Fransyskan H

2. January 2010 at 17:51

Âhh. Ännu en som läst Nijinski och blivit fast. Hans vandring i snön inför gud är bland det finaste jag läst. Här i stan kommer hans sacré de printemps visas i vâr och vi har biljetter! Är sâ nöjd. Trevlig nyârsdagsdag.

Mats L

3. January 2010 at 01:42

Jag tror att nyårsdagshäxan hälsar på hos mig också. Det blir som den tommaste dagen på året. Året är så nytt och ovant att jag inte vet vad jag ska göra av det. Det måste vara häxan som sätter mig i trans.

Jenny Maria

3. January 2010 at 14:42

Hoppas man kan få båda Rävjägarn! Snygg smörgåstårta och snygg sambo.

Göran, du ser det från den positiva sidan, bra! ☺ Raketer är dock inte lika goda som svamp. Men nästa år kommer jag att förvänta mig besök av fen istället för häxan.

Raketerna ligger fortfarande kvar Karin, dagens barn har kanske tröttnat på att plocka raketer. Det där med krut, det tänkte jag aldrig på däremot ”bålade” vi en hel del, lite varstans. Gud skyddar de dumma som det verkar.

Ja, Helena, Nijinskijs öde är sannerligen gripande. Har det gjorts någon film om honom? Det vore konstigt annars och dagboken ger en god bild av vem han är och hur han försöker hålla mot vansinnet men det går inte – det äter upp honom.

Du får också kräva fe-besök Mats. Fast jag är inte säker på att det går att kräva.

Fransyskan H

3. January 2010 at 19:56

Inte vad jag vet, film – däremot minns jag att det var en fotoutställning för nâgra âr sedan pâ Musée d’Orsay där han dansade, samt skisser frân alla utstyrslar frân föreställningen, som bara de var värda att se! Faktiskt samtidigt om mitt minne inte spelar mig ett spratt alldeles som Strindbergs oljemâlningar utställdes – eller sâ är det i mitt huvud de gâr ihop, hans kostymer, Strindbergs vita kors över vâgorna – och den vita snön. Sâ skulle det kunna vara…
Men film, ja, det vore en mycket bra idé om idén inte redan är förverkligad.

Jenny Maria

4. January 2010 at 15:35

Det finns inget filmat material av honom när han dansar som jag förstått det. Det sägs att det faktiskt såg ut som om han upphävde tyngdlagen.

Jag ser gärna en Hollywoodfilm!

COMMENT ON THIS POST