Johanna

En idé (som du gärna får vederlägga): Människan är ett djur som har uppstått genom att konkurrera inbördes. Därför kan hon per definition aldrig behandla andra jämlikt och med respekt.

Thomas Nydahl

… utan att vi behöver uppfinna sådana…
Ja Jenny, är inte det själva kärnan? problemen står i kö utanför våra hjärnor och hus, och ändå uppfinner vi sådana som minst sagt borde vara – till exempel SMÅ

Rävjägarn

Ja, kanske är det så. Det är ett lätt problem, lika lätt som att man förr inte fick ha svart annat än på begravning (bara för att det skulle vara så). Konventioner, som är något av det värsta jag vet.

Bilden är mkt bra. jag la den verkligen på minne när jag såg dokumentären, tillsammans med de gamla filmklippen från Götebrogsvåningen och bilden på Carl-Ivar och Lis.

Jenny Maria

Johanna,

vederlägga vad? Vilka bevis finns för det du ger uttryck för i meningen ovan?

Från din kommentar gissar jag att du tillhör den stora skara som när vulgäruppfattningen att människan av nödvändighet är egoist och att detta på något vis har med det naturliga urvalet (evolutionsteori) att göra. Den uppfattningen tycker jag är lika rimlig som påståendet om att solen är en jojo.

Människan har uppstått lika mycket genom inbördes samarbete och goda egenskaper som förmåga till rättvisa och respekt tycks ha gynnats av det naturliga urvalet.

Jag håller på med ett blogginlägg som handlar om altruism och som något berör din kommentar, vet dock inte när det blir klart.

Jenny Maria

Ja Thomas, små praktiska problem eller stora som de som skildrades i den artikel du skickade om dina döttrar, en text som sannerligen sätter saker i perspektiv. Hur kan vi ägna sådan energi åt pseudoproblem när det finns så mycket att ta itu med.

Vad märkligt Rävjägarn, klippet ovan och fotot med Lis och Carl Ivar var också de bilder jag mest fastnade för.

Karin A

ja, ögonblicket i bilden/filmklippet är också lite sorglig…det fanns en annan dokumentär om just dessa platser som blivit de enda mötesplatser för “de hemliga”.
Tack för dokumentären, Jenny!
Jag brukar inte missa dokumentärer. Det är det bästa jag tycker i filmväg även om en å annan hittepå-filmrulle kan vara förnöjsam.
Carl-Ivar var en bra skådespelare och dessa svenska filmer om vanliga människors levnadssätt är som när svensk film är som bäst. Jag minns alla skådespelare från den tiden, men hade glömt bort dem en stund.
Jag fastnade ofta vid tv:n när mina föräldrar tittade, och det visades svensk film, eller teater. Jag var egentligen alldeles för ung för att förstå dem, men de tilltalade mig och fångade mitt intresse.
Slutet på dok.en är förlösande, men det är hemskt att alla stackars människor skall behöva utplåna sig själv för att inte bli respekterade för dem de/vi är.
Om folk kunde låta andra vara som de är vare sig det handlar om sexuell läggning eller oliktänkande. De som fördömer borde se på sig själva…hur j-a bra eller normala är de själva?……
Hoppas nutiden bäddar för framtiden, att lära och respektera varandra mer…

Jenny Maria

“Jag fastnade ofta vid tv:n när mina föräldrar tittade, och det visades svensk film, eller teater. Jag var egentligen alldeles för ung för att förstå dem, men de tilltalade mig och fångade mitt intresse.”

Jag känner också igen det där och det var intressant hur man upplevde teater då, det var liksom bara känslorna som gick fram inte själva handlingen vilket gjorde det till en märklig upplevelse.

Therese E

Underbart om vanföreställningen att människan är obotlig egoist. Ser fram emot ditt inlägg om altruism – det är min eviga käpphäst, allt som oftast inte så önskvärd i cynismens glansdagar (vår samtid alltså).

Lilla Blå

Tack för tips och länk. En film som berörde mig.