Hemligheten

snö

Jag såg dokumentären Hemligheten på SVT Play, Pontus Hjorthéns film om sin far skådespelaren Carl-Ivar Nilsson. Om ni inte sett den så gör det är ni snälla för den är gripande och minner om attityder som fanns och finns och som i alla fall jag inte vill glömma. Bilden ovan är en skärmdump. Av alla gamla journalbilder/filmer som visades gjorde den störst intryck på mig för den är vacker och på något vis apokalyptisk.

Snön vräker ner kring de två männen som om den tagit ett självständigt beslut om att göra just det med orsak av att människan är så bisarr och löjlig. Att snöa över hela vår art känns ibland som en inte så tokig idé. Mannen med ansiktet mot oss intervjuar mannen klädd i vitt, inpackad som en 70-taslklädd mumie. Han är homosexuell och de står på platsen där män raggar på varandra.

Vad är det för fel på oss? Det finns inga problem med vilken sexuell preferens människor har men vi gör det till ett oöverkomligt dilemma, till exempel för att Gud ogillar det. All denna tid och energi i historien lagd på att förfölja, avsky, håna, lagstifta mot och sjukförklara homosexuella. Varför? Som om det inte finns nog med svårigheter på den här jorden utan att vi behöver uppfinna sådana.

THERE ARE 9 COMMENTS ON “Hemligheten”

Johanna

17. January 2010 at 15:01

En idé (som du gärna får vederlägga): Människan är ett djur som har uppstått genom att konkurrera inbördes. Därför kan hon per definition aldrig behandla andra jämlikt och med respekt.

Thomas Nydahl

17. January 2010 at 20:10

… utan att vi behöver uppfinna sådana…
Ja Jenny, är inte det själva kärnan? problemen står i kö utanför våra hjärnor och hus, och ändå uppfinner vi sådana som minst sagt borde vara – till exempel SMÅ

Rävjägarn

17. January 2010 at 21:15

Ja, kanske är det så. Det är ett lätt problem, lika lätt som att man förr inte fick ha svart annat än på begravning (bara för att det skulle vara så). Konventioner, som är något av det värsta jag vet.

Bilden är mkt bra. jag la den verkligen på minne när jag såg dokumentären, tillsammans med de gamla filmklippen från Götebrogsvåningen och bilden på Carl-Ivar och Lis.

Jenny Maria

17. January 2010 at 23:18

Johanna,

vederlägga vad? Vilka bevis finns för det du ger uttryck för i meningen ovan?

Från din kommentar gissar jag att du tillhör den stora skara som när vulgäruppfattningen att människan av nödvändighet är egoist och att detta på något vis har med det naturliga urvalet (evolutionsteori) att göra. Den uppfattningen tycker jag är lika rimlig som påståendet om att solen är en jojo.

Människan har uppstått lika mycket genom inbördes samarbete och goda egenskaper som förmåga till rättvisa och respekt tycks ha gynnats av det naturliga urvalet.

Jag håller på med ett blogginlägg som handlar om altruism och som något berör din kommentar, vet dock inte när det blir klart.

Jenny Maria

17. January 2010 at 23:29

Ja Thomas, små praktiska problem eller stora som de som skildrades i den artikel du skickade om dina döttrar, en text som sannerligen sätter saker i perspektiv. Hur kan vi ägna sådan energi åt pseudoproblem när det finns så mycket att ta itu med.

Vad märkligt Rävjägarn, klippet ovan och fotot med Lis och Carl Ivar var också de bilder jag mest fastnade för.

Karin A

18. January 2010 at 17:47

ja, ögonblicket i bilden/filmklippet är också lite sorglig…det fanns en annan dokumentär om just dessa platser som blivit de enda mötesplatser för “de hemliga”.
Tack för dokumentären, Jenny!
Jag brukar inte missa dokumentärer. Det är det bästa jag tycker i filmväg även om en å annan hittepå-filmrulle kan vara förnöjsam.
Carl-Ivar var en bra skådespelare och dessa svenska filmer om vanliga människors levnadssätt är som när svensk film är som bäst. Jag minns alla skådespelare från den tiden, men hade glömt bort dem en stund.
Jag fastnade ofta vid tv:n när mina föräldrar tittade, och det visades svensk film, eller teater. Jag var egentligen alldeles för ung för att förstå dem, men de tilltalade mig och fångade mitt intresse.
Slutet på dok.en är förlösande, men det är hemskt att alla stackars människor skall behöva utplåna sig själv för att inte bli respekterade för dem de/vi är.
Om folk kunde låta andra vara som de är vare sig det handlar om sexuell läggning eller oliktänkande. De som fördömer borde se på sig själva…hur j-a bra eller normala är de själva?……
Hoppas nutiden bäddar för framtiden, att lära och respektera varandra mer…

Jenny Maria

20. January 2010 at 21:46

“Jag fastnade ofta vid tv:n när mina föräldrar tittade, och det visades svensk film, eller teater. Jag var egentligen alldeles för ung för att förstå dem, men de tilltalade mig och fångade mitt intresse.”

Jag känner också igen det där och det var intressant hur man upplevde teater då, det var liksom bara känslorna som gick fram inte själva handlingen vilket gjorde det till en märklig upplevelse.

Therese E

22. January 2010 at 10:52

Underbart om vanföreställningen att människan är obotlig egoist. Ser fram emot ditt inlägg om altruism – det är min eviga käpphäst, allt som oftast inte så önskvärd i cynismens glansdagar (vår samtid alltså).

Lilla Blå

23. January 2010 at 20:59

Tack för tips och länk. En film som berörde mig.

COMMENT ON THIS POST