Överbeskyddande?

fran-abbas-rezais-privata-album-fotograf-jmnilsson.jpg

Från Abbas Rezais privata album.

Kniv i hjärtat imorse då jag läste Rakel Chukri i Sydsvenskan.

Tidigare skrev jag en kandidatuppsats i dokumentärfoto vid namn Bilden av Fadime; fotografiets väg till en ikoniserad status. Arbetet innebar att jag följde Fadime och även mördade Abbas Rezai i spåren via fotografier. Att komma i kontakt med deras öde förändrade något inom mig.

Det som sårar mig i Chukris text är ordet överbeskyddande ”flickans mamma har själv beskrivit hur överbeskyddande brodern var” – det känns så överlägset och nonchalant, mamman beskriver hur brodern försöker styra systern in i minsta detalj. Är det överbeskyddande om man dominerar, manipulerar, misshandlar, tvingar? Jag träffade en gång en man som sa ”jag älskar min fru så mycket att jag låser in henne.” Är överbeskyddande rätt definition?

Jag skiter i vilken kultur som ligger bakom dessa mord och när jag tänker på kurder tänker jag på Dilsa, Dilba och den där andra syrran som dansar bakom E-type – alltså på intelligens och begåvning. Om jönköpingsungdomar blir mördade när de hävdar den typen av mänskliga rättigheter som är självklara för mig anser jag det lika omoraliskt.
Individer hävdar rätten till sitt eget liv och mördas jag tycker det är anledning att röra upp himmel och jord.

THERE ARE 5 COMMENTS ON “Överbeskyddande?”

Magnus Johnsson

4. March 2008 at 18:31

På Ulf Lundells skiva “Högtryck” finns det en sång med titeln “Den dummaste djäveln i världen”. Titeln är enkel, rättfram och uppriktig. Det finns inga poetiskt förskönande element i titeln. Sången verkar ha fötts ur ilska och är – som jag ser det – en sång om svek. Ett obegripligt svek. Det handlar om ett svek mot kärleken och livet; i det här fallet en fars svek mot sin dotter. Mina tankar går till Fadime Sahindal som i januari 2002 sköts till döds av sin far i systerns lägenhet, men sången kan appliceras på andra kvinnor som också fallit offer för hederskulturen. Fadime har blivit en symbol för den frihetsälskande människan, hon som offrade allt – också sitt liv – för det hon älskade. En vacker, ung människa som utkämpade en heroisk kamp med sitt eget liv som insats. Lundell sjunger: “Ingen är som hon/Ingen var som hon/så bra som hon/så sann som hon/så vacker som hon” Det oreserverade hyllandet av hennes egenskaper och skiftningen i tempus Är/Var får mig att ana att personen är död, men att hon kommit att inta rollen av ett slags modern kvinnlig martyr i sångarens ögon och därmed lever vidare. I slutet av sången sjunger Lundell att hon kanske gått till en annan (dimension?) eller ifrån en far (den biologiska) till en annan (Fader?).
Vad är det som får en man att döda sitt barn – för hederns skull ? Är det överhuvudtaget möjligt att på djupet förstå en sådan handling ? Ulf Lundell söker inte svaren, han vädjar sången igenom till lyssnarens ryggmärgsreflexer snarare än till intellektet. I sången lämnas det därför inget utrymme åt psykologiska förklaringsmodeller. Lundell drar istället paralleller till ett annat obegripligt svek, i ett historiskt bibliskt sammanhang genom textraden: “Se hur hans inälvor gör sig klara att lämna hans meningslösa kropp” Sångtexten är tydligt inspirerad av Apostlagärningarna i bibeln och Judas Iscariots svek mot Jesus. I bibeln står det följande om Judas: “Och med de penningar han hade fått såsom lön för sin ogärning förvärvade han sig en åker. Men han störtade framstupa ned, och hans kropp brast mitt itu, så att alla hans inälvor gåvo sig ut.” (Apg 1:18) Samma sak förväntas ske med mannen i sången som svek och mördade sin egen dotter. Sången är en anklagelseakt mot Fadimes far, men faktiskt också mot alla de män som direkt eller indirekt genom hederskulturen begått eller är beredda att begå liknande vidrigheter mot sina egna barn.
Om man inte begriper att värdet på sin egen dotters liv är så mycket högre än hedern så är man dum. Om man dessutom går så långt som till att mörda sitt eget barn så är man också en djävul och kanske till och med den dummaste djäveln i världen.

en kompis till Abbas

4. February 2009 at 22:48

har aldrig varit med om nånting värre än så.
:(

Jenny Maria

5. February 2009 at 00:03

Nä kompis,

jag tänker på honom ofta, vilket outhärdligt grymt mord. Jag är fortfarande arg, svart inuti när jag tänker på det.

För er som var nära honom måste det vara ännu värre.

Abbas

31. August 2009 at 12:36

Saknar honom

Jenny Maria

31. August 2009 at 21:23

:( – stackars alla er som måste leva med sorgen så nära.

Jag har skrivit en essä om Abbas och Fadime. Jag lägger ut en länk när den publiceras.

Sköt om dig.

COMMENT ON THIS POST