Jag fotograferade en sommarvariant av den här bilden. Från årstid till årstid – tid är vår motståndare supreme.
Jag arbetar och ska så göra hela sommaren. Helger, kvällar – så mycket jag förmår. Det går bra, min sambo semestrar barnen och vi (barnen och jag) tar långa promenader, spelar Mariokart, pysslar och ligger på sängen och pratar. Vi kan tillbringa timmar på det viset och det är en slags semester.
Knausgård citerades i Dagens Nyheter i Stig Larssons artikel om honom, Knausgård skrev att han inte förstod sig på ledighet och inte hade något särskilt behov av det. Jag är likadan. Även om det finns saker man behöver vara ledig för att göra, som vistas i naturen.
Förlåt, jag pratar med mig själv. Hur intresserade kan ni vara, liksom…
Mörkgröna lövkronor mot mörkblå himmel och skyn som hämtad ur en romantisk målning – det var vackert igår. Funderar på att skaffa en bildblogg, en bild per dag på en plats där jag råkat befinna mig. Det kommer inte att bli av, det finns ett problem av praktisk art mellan planer och deras förverkligande. Har ni också märkt av det?
Louis-Sebastien Mercier var en 1700-talsförfattare. Jag läser om honom i olika verk av olika akademiker från olika tider. Varför? Därför att Mercier var en av Claude Nicolas Ledouxs favoritförfattare. Allt som intresserade Ledoux intresserar mig. Mercier ansågs, som jag förstår det, medioker av sin tid och ett tag efteråt. Författarens smak är möjligen det man kan kalla ”dålig”. Ledoux har drag av samma dåliga smak i sin arkitektur – det är det som gör den storlagen.
L’An 2440, rêve s’il en fut jamais skrev han 1771. Det är en på sin tid populär utopisk roman om året 2440 som utspelar sig i Paris. På svenska, typ: Året 2440, en dröm om det någonsin fanns en. Jag hoppas det går att få tag på den.
Gloriousforrest
20. June 2010 at 13:37Intressant om ledig tid, anar ett djupare resonemang som kunde vara till hjälp när man lever sitt arbete eller att man är sitt eget arbetsredskap…
Jenny Maria
21. June 2010 at 08:39Vad är ledig tid? När man har ett jobb som liksom ständigt pågår? Det låter kanske negativt men jag inbillar mig att det inte måste vara det.
Noémi
22. June 2010 at 17:31Underbart fotografi. Även den tidigare.
Och mitt intresse för Louis-Sebastien Mercier är väckt.
Joakim Grönesjö
24. June 2010 at 12:29Merciers utopi har jag läst på både franska och svenska. Den finns översatt i den svenska utgåvan av 1700-tals historikern Robert Darntons “The forbidden best-sellers of pre-revolutionary France” som av förlaget Ordfront fått den lite snaskigare och mer långsökta titeln “Pornografi och revolution.” Förlaget kanske trodde det behövdes för försäljningssifforna, kan tänka… Den finns på stadsbiblioteket i Lund, liksom på UB öppen samling.
Jenny Maria
25. June 2010 at 08:17Tack Noémi.
Tack Joakim! Jag undrar om inte jag till och med har haft “The forbidden best-sellers of pre-revolutionary France” hemma, utan att läsa i den. Det var innan jag intresserade mig för Mercier. Boken är alltså helt nära mig och jag ska lägga vantarna på den.
Vad tyckte du om den?
Joakim Grönesjö
26. June 2010 at 03:32Jag tyckte om den naturligtvis. Har skrivit om den en gång i tiden, men jag har ingen lust att bli långrandig. I allmänhet har verket ett framtidsblickande drag som är djärvt och uppfriskande modernt men samtidigt mycket fjärran vår egen tid. Vissa detaljer tillhör onekligen – i sann ancien régime-ande – en förgången värld, andra detaljer pekar snarare mot en oinfriad visionär framtid. Något av framtidens relik, skulle man kunna säga. I den bemärkelsen påminner verket mycket om Ledoux djärvare arkitektur. Förhoppningsvis har jag här åtminstone sagt något om 2440 utan att förstöra din läsupplevelse.
Jenny Maria
29. June 2010 at 14:38Joakim, nu har jag lånat allt jag kan få tag på av Mercier.
“framtidens relik” – vilket bra uttryck och ja det skulle man kunna kalla även några av Ledouxs, särskilt några obyggda, byggnader.