På den tiden väluppfostrade människor bildade klubbar där de tillsammans utforskade hur man på ett värdigt vis talar i telefon. Charlotte och Peter längst fram.
Eftersom jag är egen företagare måste jag ofta prata med idioter. Nej, jag menar inte mina uppdragsgivare som i samtliga fall – utom en person på ett departement en gång – är anständiga. Jag menar telefonförsäljarna. Det är synd om dem, jag vet, det är unga människor som har svårt att få arbete. Men det är än mer synd om mig och de personer de lyckas lura.
Sedan en tid finns ett nytt förfaringssätt. Uppringaren utger sig för att representera en myndighet eller seriöst företag och hotar med ett förfärligt scenario om man inte köper det han/hon har att sälja.
En ung man ringer. När han presenterar sig talar han fort, ordet ”myndighet” mumlas fram, han berättar att brandskyddet i mitt bostadsområde ses över och går det bra om han ställer några frågor? ”Vill du sälja något?” frågar jag. Nej, han vill ställa frågor. Men snart vill han informera och sedan insisterar han på att jag måste betala för att få ta del av nödvändig information angående de åtgärder jag är skyldig att vidta för brandsäkerheten på mitt företag. ”Jag arbetar ensam vid mitt köksbord” påpekar jag. Det spelar ingen roll, jag kommer ofrånkomligen att bli skadeståndsskyldig. Till sist får jag känslan av att han själv tänker sätta fyr om jag inte blir kund.
”Vet du vad du ska göra om du blir bestulen på ditt körkort?” skrek en ung kvinna i luren till mig häromdagen. ”Ja det vet jag!” svarar jag. Samtalet har börjat som det förra, hon ser över kortbedrägerierna i mitt område och ringer för att ställa frågor kring min säkerhet. Just nu är det ”vansinniga” kortbedrägerier där jag bor, ”medierna skriver inte om annat” berättar hon. Jag måste omedelbart agera för att inte bli barskrapad.
När vande jag mig vid skrupelfri kapitalism, att personer kan ringa mig och försöka hota mig till att köpa något som inte är deras att sälja – information? Information som finns tillgänglig och som vi, i de här fallen, redan betalat via skatt eller försäkringar och kortavgifter.
Det är ovärdigt och farligt, för om någon ringer i ett angeläget och seriöst syfte skulle jag förmodligen ha avfärdat dem.
Thomas Nydahl
22. June 2010 at 10:12Jenny, bra att du tar upp detta. Jag överväger starkt att avregistrera mitt företag av detta skäl. Tre-fyra gånger per vecka är det minsta. Och varje gång ringer de mitt i en arbetsprocess som blir avbruten. Vi lever i dårarnas tidevarv, där inget privatliv är respekterat, och där tystnad är ett hot mot köpenskapen.
Önskar dig en god midsommarhelg! Thomas
Mats Lindfors
22. June 2010 at 11:43För många årtionden sedan så gick det runt suspekta individer i trapphusen och nasade skuma prylar. Men nu har den verksamheten återupptagits och flyttat till att via telefon ringa småföretagare. Jag brukar oftast bara säga nej tack och lägga på. Säg aldrig någonsin ja i luren, för det kan klippas ihop till att du har köpt varan eller tjänsten. Skapandeprocessen jag är i bryts tyvärr av skiten som kommer ur luren och det tar kanske en halvtimme att hitta tillbaka. Får dock kanske bara ett till två sådana samtal i månaden som tur är.
jenny
22. June 2010 at 12:29Bu för dom! Inom det här området behövs det också mer hyfs,
Jag minns hur det var när jag hade företaget i gång…men fick för mig att jag kunde nixa dem ändå på ngt sätt.,,
Tweets that mention http://jennymaria.com/?p=1359%3Futm_source%3Dpingback -- Topsy.com
22. June 2010 at 16:59[...] This post was mentioned on Twitter by . said: [...]
Jenny Maria
25. June 2010 at 08:30Hej allihopa, det som mest irriterade mig var att jag hade vant mig, vant mig vid att det ringer flera personer hem till mig i veckan och försöker lura och hota mig till att köpa något.
Ni kanske är i samma situation som jag, jag kan inte stänga av mobilen utan behöver ha den på av olika anledningar.
Och Laura, jag är något av svensk mästare i avvisningar, det är bara det att jag vill vara säker på att människor är oseriösa innan jag avspisar dem. Och den här nya taktiken, de lagt sig till med, gör att det tar en liten stund. Det skulle kunna vara någon som är ute i ett gott ärende, det har ju hänt.
Jenny, jag har försökt att nixa dem men som jag förstår det går det inte att nixa telefonförsäljare.
Jenny Maria
29. June 2010 at 14:30Tack för tipsen Laura.
Jag uppger aldrig mitt nummer för någon försäljare. Här handlar det om listor över småföretagare som de telefonförsäljande företagen beställer.
Jenny Maria
29. June 2010 at 15:34Trist, det känns som att något hänt. Tidigare ringdes det inte så här.
Jenny Maria
5. July 2010 at 11:11Åh bra! Tack för info Laura. Och du får skriva hur många kommenterar du vill.