Företeelsen ”gruppbild” är fascinerande och intressant och jag vill gärna uppmana er till att sortera bland gruppbilderna ni deltagit i och därigenom få syn på vilka ni är och kanske slippa dyr terapi.
Se min Twitterbakgrund. Jag tillbringar tid på Flickr Commons och laddar hem gruppbilder som vore jag sjuk i huvudet. Det är som med böcker, block, fina tyger och fina lampor: jag vill bara ha dem.
Ingen bor i skogen är ett enastående begåvat program, bilden ovan är en skärmdump från SVT Play från programmet. Till vänster sitter mannen som vill bli slagen med ett baseballträ i huvudet för att förlora minnet, sättas ut i skogen och uppfostras av en djurfamilj – något jag kan identifiera mig med. Och till höger min favoritkaraktär, kvinnan som ofta sätter ”som kvinna…” framför sina påståenden eller ”som mogen sexig, kvinna…” något jag inte alls kan identifiera mig med.
Mannen som vill adopteras av en djurfamilj säger i program tre allt som behöver sägas om gruppbilden:
Jag har varit med på 12 gruppbilder, det betyder ingenting, det är förrädiskt. Du kan titta på en gruppbild och tänka, oj det här är verkligen ett gäng. Men egentligen är det en hundradels sekund och sen splittras alla. Du kan inte lita på en sådan gruppbild. Det misstaget tänker jag inte göra om.
Här får ni en gruppbild. Nu kan ni åter läsa djurfamiljsmannens ord och samtidigt, eller nästan samtidigt, betrakta gruppbilden.
Jag har varit med på 12 gruppbilder, det betyder ingenting, det är förrädiskt. Du kan titta på en gruppbild och tänka, oj det här är verkligen ett gäng. Men egentligen är det en hundradels sekund och sen splittras alla. Du kan inte lita på en sådan gruppbild. Det misstaget tänker jag inte göra om.
Fröken Bovary
7. July 2010 at 09:33Känner mig efter detta sjukt peppad att detta år vara med på löjligt många gruppfotograferingar.
Tweets that mention Det är förrädiskt | Jenny Maria -- Topsy.com
7. July 2010 at 09:44[...] This post was mentioned on Twitter by Carina Lindström, Jenny Maria Nilsson. Jenny Maria Nilsson said: Jag har bloggat om Almedalen, nej inte om Almedalen. Om Littorin, nej inte om Littorin. Utan om gruppbilder http://jennymaria.com/?p=1371 [...]
Thomas Engström
7. July 2010 at 10:03“Ingen bor i skogen” är en suverän serie. Jag har inte sett avsnittet du skriver om, måste se det nu, tack för tipset, och det kloka citatet.
Du har en bra blogg, intelligent, brukar titta in regelbundet.
Ha det gott! /Thomas
Rävjägarn
7. July 2010 at 19:14Den tanten! Det är helt bäst att skylla på att man är kvinna, när man blir utskälld för att man sålt sprit till konfirmanderna. Mkt smart och en behövlig rollfigur.
Thomas L
8. July 2010 at 19:07Högst upp på min lista över favoritgruppfoton (som inte är en särskilt lång lista får erkännas, men ändå) kommer de två från Solvaykonferenserna 1911 och 1927. Fotona finns på http://en.wikipedia.org/wiki/Solvay_Conference
Anledningen till att jag finner dem intressanta är nog på grund av vad själva konferenserna har fått symbolisera. 1911 hade fysiken tagit sina första stapplande steg bort från 1800-talets “klassiska fysiks” paradigm (Max Planck presenterade år 1900 ett matematiskt “trick” han själv inte trodde hade fysikalisk betydelse, men som några decennier senare skulle utvecklas till den märkliga kvantmekaniken; Einstein presenterade den speciella relativitetsteorin 1905, och så vidare), men man visste fortfarande inte vilka underliga vägar stegen skulle leda in på. Vid tiden för den femte Solvaykonferensen 1927 var det kanske inte heller glasklart, men ändå mer tydligt var man var på väg att hamna, i och med att Einsteins allmänna relativitetsteori 1915 och kvantmekanikens formulering ett par år tidigare (typ 1925, 1926 eller nåt), ytterligare kunskap som tillägnats inom kärnfysik, och så vidare (*)
Dessa båda gruppbilder får därför – i mina ögon – symbolisera den revolution som fysiken genomgick under 1900-talets första decennier. Personer som tillhörde det gamla paradigmet har försvunnit 1927 och ersatts med nya. (Notera hur Einstein står undanskuffad i den bakre raden längst ut till höger 1911, för att 1927 sitta i mitten på den främsta raden. Marie Curie och Hendrik Lorentz behåller dock sina platser längst fram. Den tidens ikoner, inbillar jag mig.)
Annars är det kul att se hur modet förändrades under den korta tiden. Mustascherna är definitivt färre och mindre prominenta 1927. Lite ledsamt, tycker jag nog.
(*) När jag läser det här stycket i efterhand blir jag lite irriterad på mig själv. Jag återger den etablerade bilden av fysikens utveckling under första hälften av 1900-talet, med dess förenklande kategoriseringar, fokus på teoretiska ramverk utan att nämna vad som egentligen hände i laboratorierna, och besatthet av enstaka ikoner, som Einstein och gänget. En dag vill jag skriva en bok som lyfter fram alla de där andra som inte brydde sig så mycket om Fysikens Grundvalar, utan mest bara harvade på i labbet. Men det får bli en annan dag.
Jenny Maria
9. July 2010 at 12:31Klart du ska Fröken Bovary! Jag önskar mig fler sammanhang där jag kunde få tillfälle att ingå i gruppbilder.
Kära Thomas, tack! Ditt beröm gör mig GLAD. Ha det bra du med. ☺
Rävjägarn, jag känner personer som är som hon. Gör idiotiska saker och när folk blir arga, säger de ”det är för att de inte gillar kvinnor”, eller klassikern ”jag hittar ingen kille för killar kan inte hantera starka kvinnor.” Lika trist som motsvarigheten hos män ”jag har ingen tjej för kvinnor dras bara till idioter.”
Thomas, ”Högst upp på min lista över favoritgruppfoton” – jag blev helt lycklig när jag läste den inledningen.
Tack för att du tipsade om den här samlingen. Vilken lycka att få se de här bilderna och förändringen under åren i början av 1900-talet. Jag hade idéer ett tag om att försöka hitta en doktorandplats där jag kunde få skriva om gruppbilden.
En sådan serie bilder har, precis som du skriver, historisk betydelse även om man alltid måste vara varse att man spekulerar.
”När jag läser det här stycket i efterhand blir jag lite irriterad på mig själv. Jag återger den etablerade bilden av fysikens utveckling under första hälften av 1900-talet, med dess förenklande kategoriseringar, fokus på teoretiska ramverk utan att nämna vad som egentligen hände i laboratorierna, och besatthet av enstaka ikoner, som Einstein och gänget. En dag vill jag skriva en bok som lyfter fram alla de där andra som inte brydde sig så mycket om Fysikens Grundvalar, utan mest bara harvade på i labbet. Men det får bli en annan dag.”
Det där är så intressant. Ett epistemologiskt problem som jag tänker på hela tiden. Hur förhåller vi oss till kunskapen. Ur vad utläser vi kunskap. Fortsätter vi bara bygga på tidigare generationers ikoniseringar? Och är det något fel på det? Inte nödvändigtvis. Vi hänger upp oss på ikonerna, på de stora stråken för att det är enklare, kanske nödvändigt, men vad missar vi då? Around it goes.
Dock tror jag att naturvetenskapen har ett bättre utsorteringssystem av felaktiga system än humaniora.
Jag läser en massa vetenskapliga böcker, ibland för att recensera dem, och det vanligaste misstaget akademiker gör att de lägger för stor vikt vid den akademiska konstruktionen, de förväxlar den med verkligheten som ju inte egentligen och fullkomligt kan förminskas till en sådan konstruktion. Resultatet blir att de, forskarna eller tänkarna eller vilka de nu är, tror att det finns kausala kopplingar i verkligheten för att det verkar så i den akademiska konstruktionen.
Thomas Lennartsson
9. July 2010 at 15:30Jenny,
Hm, ja, intressant det du säger, att ikonisera kan ju innebära någon sorts nödvändig förenkling. Och förenklingar är ju knappast något entydigt dåligt, utan snarare – som du är inne på – någonting som är nödvändigt för att vi överhuvudtaget ska kunna förstå. Om man skulle försöka ta med alla faktorer som existerade om man ville förstå ett fenomen skulle allting i slutänden bara flyta ihop i en grå, epistemologisk gegga. I den meningen är att utesluta att förstå. På samma sätt kanske det är vettigt att låta historieskrivningen delvis cirkulera kring enskilda individer.
Det sista stycket du skriver får mig att associera till en krönika av Ola Wong som jag läste igår. (http://bit.ly/bDUqfA) Där diskuteras varför Kina, med 1.3 miljarder kineser inte lyckades ta sig till fotbolls-VM. Ointresse för sport i allmänhet är det inte, för man tog ju 51 guldmedaljer i senaste OS. Individualistiska kineser som är dåliga på lagsporter då? Nja, damfotboll och basket är man ju bra i. Och så vidare. När jag hade läst klart krönikan tänkte jag helt sonika: Har ni tänkt på att det faktiskt bara kan vara slumpen? Folk har en tendens att leta efter kausalitet när det inte nödvändigtvis finns någon (enkel, överblickbar i varje fall).
Jenny Maria
10. July 2010 at 09:44Vi måste förenkla för att kunna studera.
Sådär tänker jag hela tiden, folk är så snabba att räkna ut tillfälligheter. Tillfälligheter samverkar och skapar en situation som att det tex inte skapas ett bra fotbollslag. Om tio år kan de mycket väl ha ett, när tillfälligheterna fallit annorlunda.
I går, det händer ofta, såg jag en arkeolog som pratade om grottmålningar. Arkelologer är alltid säkra på att alla målningar har religiösa, rituella anledningar. Som på den här bilden när en man sköt en annan man med pilbåge bakifrån. Han menade att det var en religiös ritual men sa aldrig varför. Varför är det inte det mest sannolika att det är en bild av någon som skjuter någon annan med pilbåge?
Kim Larsson
13. July 2010 at 10:01Smart kille. Han har helt rätt. Men det finns också en stor öppning mot komiken här. Jag är just nu extremt road av de sammanbitna kostymklädda herrarna framför tegelväggen. Jag försöker föreställa mig vad de tänker. Varje sur gubbe tror att de andra sura gubbarna är mer assimilerade. Och visst ser det ut som om alla bara vil gå därifrån …
Nina Hampusson
13. July 2010 at 18:00Jag drömde om Agneta i natt!
Jenny Maria
13. July 2010 at 20:05Kim, visst menar du gruppbilden jag har på min Twitterbakgrund? Jag undrade också över den. Vad för typ av grupp är de?
Gjorde du det Nina?! Det kan vara ett straff för du vet vad. Jag tycker Agneta är en av de mest suveräna personerna som kommit ut ur svensk komik någonsin.
Kim Larsson
14. July 2010 at 09:31Nej, inte din bakgrundsbild, jag menar bilden ovan… nu har det slagit mig att en exakt en person ser lite glad ut, som för att accentuera de andras butterhet… han står till höger på bilden…
Jenny Maria
14. July 2010 at 11:24Förlåt Kim, jag är så dum. Bilden ovan finns även på min Twitterbakgrund.
Ja, han ser lite, lite glad ut och han är de ende. Varför är de så buttra? Ska försöka hitta lite info.
Nina Hampusson
14. July 2010 at 16:30Ja, det kan mycket väl vara ett straff, men i sådana fall tar jag det gärna. Hon är den enda typen av mardröm jag välkomnar. Och jag är säker på att hon dyker upp igen, för hon hann aldrig fråga mig om jag hatar henne.
Jenny Maria
14. July 2010 at 17:10Du hatar henne, eftersom du känner dig hotad av mogna, starka kvinnor.