Vi som deltar i Medeas projekt pendlarföljetongen. Då och då spelar vi landhockey – kolla vilken snygg dragning jag gör på Per och Erling.
Bloggandet har varit enstaka. Tack för att min statistik är hög, jag förtjänar det inte. Förra veckan var min hjärna en urvriden trasa, jag skrev dagar, kvällar och helger – applåd för det tack. Det är, vilket ni måste förstå, extra svårt för mig att skriva så ta gärna i när ni applåderar. Min natur är rastlös och jag anstränger mig för att göra Luther nöjd.
Medea har ett projekt, en följetong, där vi, några stycken, skriver med utgångspunkt i texter av författaren Per Engström. Inte bara skriver, allt är tillåtet; bild, film, och vi kan uppdatera via våra telefoner. Om man har en modern och det har jag. Här finns nuvarande och här finns början. Min kompis Erling som arbetar på Medea frågade om jag vill delta och det ville jag. Vi ska ha ett möte snart om det här och jag är nyfiken på vad det ska mynna i. Det här är en provomgång, så småningom kommer alla att kunna delta i sådant här följetongsskapande. Det blir najs.
Anna Brodow inzaina
27. August 2010 at 17:43Men du har ju skrivit väldigt fina recensioner i HD! Speciellt mycket tyckte jag om din personlig inledning till Folkhemmets avgrunder.
Jenny Maria
27. August 2010 at 18:31Tack Anna nu blev jag mycket glad. Och visst, till slut blir det text men det är liksom svårt för mig, för vissa tycks det bara flyta.
Fransyskan H
28. August 2010 at 18:00“Jag har den sällsynta inställningen att det behövs mer moralism.”
Har precis läst din recension av Heberlein och blir inspirerad bâde av att läsa – och att läsa H.; och dina ord fâr mig att tänka pâ Björkintervjun jag länkade till igâr, vet inte om du läst den, men även hon ack sâ inspirerande (och pâ precis samma vâglängd vad gäller ovan nämnda citat, vilket fâr mig att tänka att kanske, kanske är vi fler än vi tror).
Jenny Maria
30. August 2010 at 09:13Tack Fransyskan!
Jag läste den nu – fin intervju.
Kanske är det bara känslan på nätet som får en att tro att folk är sadister (i vissa trådar på flashback) men jag är trött på idén om “anything goes” och att det finns något töntigt över att försöka uppträda värdigt och att vilja att ingen kommer till skada. Och att vakta sina egna handlingar, ibland tror jag folk på fullt allvar menar att det finns något dåligt, självförnekande i att vilja disciplinera sig själv så att man inte skadar andra.
Vi är många!