Rättfärdiga människor för en rättfärdig ekonomi?

Don't have a thing

Mhä! Jag visste det! Staten har sålt ut oss till en riskkapitalist med bankkonto på Bahamas.

I det senaste numret av Ekonomisk Debatt har jag skrivit en dubbelrecension av Björn Elsässers bok Nationalekonomins grunder och Gunnar Örns Nationalekonomi för nyfikna. Andreas Bergh frågade om jag ville anmäla de två böckerna, som inte särskilt vänder sig mot ekonomer utan mot ekonomiintresserade generellt, och det ville jag gärna.

Gunnar Örn är en av Sveriges främsta ekonomijournalister men jag var inte särskilt imponerad av innehållet i hans bok. Nåja, jag tog på mig uppgiften med största allvar. I always do. Och här kan ni läsa texten.

Förordet till det aktuella numret av Niclas Berggren är intressant. Ekonomi goes moralfilosofi. Vad leder till en god ekonomi? Vad leder till en rättvis ekonomi? Goda, rättvisa handlingar? Goda, rättvisa människor? Den senaste finanskrisen orsakades av relativt få individer med bristande personlig moral. Den insikten, som avslöjar systemets sårbarhet, besvärar mig.

Jag lyssnade på Publicerat när jag körde bil för ett tag sedan. Johannes Ekman frågade sig varför så få tycks bry sig om de stora förflyttningar av pengar som skett i samhället det senaste årtiondet när tidigare gemensamt ägande har blivit privat. Varför intresserar sig inte fler ekonomijournalister för det, undrade han.

”Hur gick det till när vi sålde ut så mycket av de gemensamma samhällsuppgifterna till marknaden? Varför saknas en analys av det här i media?” Ekman fortsätter ”När tog den samlade samhällsjournalistiken ett samlat grepp över samhällsprivatiseringens pris?” Här finns avsnittet av Publicerat. Ekman hörs i andra halvan av programmet.

En relevant fråga är den om vems behov som främjas vid dessa utförsäljningar. Kajsa Ekis Ekman frågar För vem? och skriver i en krönika i City ”Det är samma visa varje gång. De behandlar vår gemensamma egendom som om det vore nåt skräp på loppis fem minuter innan stängningsdags, rear ut den för småpengar. De informerar inte ens folket, opinionsundersökningar visar att folk inte vet om att det händer, alla blir chockade och säger detta vill vi inte!
Och mitt i alltihopa står en leende moderat och säger att det bryr de sig inte om, de tänker göra det här ändå.”

Fast inte bara moderater väl? Sossarna har förvisso ändrat sig nu när det märker att folk inte tycker att utförsäljningar är en så god idé. Socialdemokraterna har länge byggt sin politik på att försöka tycka sådant flest röstar på. Tyvärr har de tongivande personerna inom partiet inte haft någon bra känsla för folks åsikter och därför har det gått som det gjort

Men jag tror på en förändring.

Och jag tror på vissa privatiseringar. Det jag är motståndare till är att lycksökare och kapitalister utan vidare kan tillgodogöra sig värden som vi gemensamt har skapat och när valet står mellan kapitalism och samhällsnytta bör det senare prioriteras. En inställning som beror på att jag är lojal mot den enkla principen om att det är bättre att fler gynnas än färre.

THERE ARE 10 COMMENTS ON “Rättfärdiga människor för en rättfärdig ekonomi?”

Lennart O

20. May 2011 at 16:12

Den mest idiotiska utförsäljningen som hittills verkställts var när man avyttrade guldklimpen Vin & Sprit. Det fanns inga sakliga skäl för denna utförsäljning utan det var enbart principiella skäl som låg bakom.

Magnus

21. May 2011 at 08:54

Vem orkar längre bli förvånad, det är fyrtio års ivrigt propagerande från Timbro, med mängder av pengar bakom, som burit frukt de senaste tio-femton åren. Det är klart att det blivit resultat – och en hörnsten i högerns förkunnelse har ju varit att alla former av blandekonomi eller demokratisk socialsm är lika med stalinism. Om du är för ett statligt postmonopol eller statligt garanterad sjukvård så är du för Gulag – eller åtminstone beredd att försvara Gulag.

Jag har inte sett en enda liberal ledarskribent eller kolumnist de senaste tio åren som ens ställt frågan ifall Trustoraffären, och dess efterspel i rätten, föranleder några frågor alls om affärsmoral och ägande, inte heller om den svenska rättvisans tandlöshet i ekobrottmål. Alla vet att det är så här, men frågor av det slaget skrattas bara bort av media idag. De ligger inte i tiden, kan förmodas.

Olov H

21. May 2011 at 18:54

En ekonomijournalist med potential att göra det du och Ekman efterfrågar borde bara Andreas Cervenka. Här är han i alla fall nåt på spåren:
http://www.svd.se/naringsliv/statens-dubbla-budskap_6169073.svd

Olov H

21. May 2011 at 18:55

slagfel: läs “vara” (inte “bara”)

Jenny Maria

21. May 2011 at 19:14

Det handlar väl om områden/värderingar som behöver återtas. Men så lång tid det tog att bygga ett gemensamt ägande, en samhällsnytta och så fort det går att sälja ut. Å andra sidan har det väl skötts förfärligt klumpigt. Till exempel skolorna, att så många lycksökare och oseriösa aktörer har slagit sin in på utbildningsmarknaden – det hade man ju kunnat lagstifta bort. Men det har skett i en slag idiotisk “låt gå”-yra.

Många nyliberaler vet inte vad liberalism är, det är inte svårt att försvara gemensamma institutioner med liberala argument. Utförsäljningen skadar främst de i samhället med lite makt och lite pengar, kanske är det därför inget ännu hörs.

Det ska bli spännande att se vad som händer politiskt de närmaste fem åren. Tack för länk Olov H! Jag ska läsa nu.

Jenny Maria

21. May 2011 at 19:22

Har nu läst! Mycket bra av Cervenka. Vad betyder den här korruptionen i längden?

Magnus

23. May 2011 at 07:10

Idag kan det framstå som en nästan omöjlig uppgift att återta en värdestruktur och få upp den som en självklar möjlig referensram i den större debatten, att åter ställa kyrkan mitt i byn, om man inte har tankesmedjor och kraftfulla massmediala resurser bakom sig. Det är rätt paradoxalt att detta på något sätt har blivit svårare efter att de nya digitala mdierna slog igenom.

Kanske man skulle kunna säga att det har att göra med att vi idag uppmuntras, nästan indoktrineras att tro att en mängd inbördes anonyma användare, (själv-)utgivare och pr-män kan uppvisa samma kringsynthet och precision som enskilda individer, vilka uppträder öppet, kan göra var och en – till och med när det blåser hårt. men en massa som diskuterar kommer ofta att följa minsta motståndets lag, eller den kommer att i stort sett ha andra prioriteter än att hitta precisa resonemang, göra genomtänkta utsagor om framtiden, värdera varandras argument på ett hederligt sätt. Istället hamnar man i PR-tänkande, klyschor och vädjanden till den sorts tänk som upplevs fungera här och nu. Inte alla, men många av deltagarna, och samtalet som helhet, tenderar att drivas åt det hållet.

Och man skulle nog också kunna söäga: det är där t ex Wikipedia hamnar fel, om man nu gör en utvikning. WP (som det ser ut idag, deras “modell” för kunskap) förutsätter att deltagarna förmår bestämma sig för att samarbeta på ett balanserat sätt, för att väga in många olika slags påståenden och resonemang utan att börja burra med fjädrarna, och utan at låsa sig vid att “det ska stå så här för det sa dom i det tv-programmet jag såg eller den boken jag läste”. Men när alla är anonyma, ingen har någon egen auktoritet eller har något att förlora på att överdriva, bluffa och försöka köra över de andra så fungerar det inte så: så fort en avvägning är litet kontroversiell eller inte kan avgöras med att bara peka på att “så här ÄR det” så leder det till att folk kör ner sig i skyttegravarna. Och det oroande är ju att dert här snart kan komma att uppfattas som ett normalläge i vida kretsar, eller redan gör det. Typ. “Folk har olika åsikter, så är det bara: det du säger har ingen bäring på mina argument för du snackar bara blaha blaha. Det är insikten om detta som är postmodernism!” Nej, det är det inte. Möjligen bardiskvarianten av postmodernism klockan tre på natten.

Gabrielle Björnstrand

3. June 2011 at 00:10

Bra Jenny Maria! Jag erkänner att jag inte orkar läsa alla länkar ikväll, men din egen text gladde mig.
Ska undersöka alltihop noggrananare i morgon.

På Apoteket Hjärta gick priserna upp med 20% redan första (utförsäljnings-)året.
Fast det värsta är inte det; det värsta är fifflet med skolor, daghem, rena utsugningen av några kapitalsnokar. Undrar f-ö vad fanken som hänt med SJ och SL, måste allt bara bryta samman, redan INNAN nästa lågkonjunktur (som man då återigen kommer att se till att de mindre rika ska betala för, med indragningar). Jäklar – nu går jag igång!
Nej, sovdags!

Andreas Sundgren

20. June 2011 at 15:10

Fast jag blir lite trött. Jag är ense med er om att det är märkligt att inga ekonomijournalister har intresserat sig för förflyttningen av gemensamma tillgångar.

Ännu märkligare är det att ingen ekonomijournalist har intresserat sig för att den förflyttningen är en helt socialdemokratisk uppfinning. Vår avregleringsfest är inte huvudsakligen ett resultat av en nyliberal (i sin mest negativa bemärkelse) politik förd av en borgerlig regering utan av en nyliberal politik förd av en socialdemokratisk regering.

Jag röstar inte borgerligt och jag är inte i grunden borgerlig men det är åtminstone sorgligt nog så att det borgerliga blocket till skillnad från socialdemokratin är ärliga med sina intentioner.

Mest illamående i svensk politisk diskussion blir jag nog när jag ser intelligenta vänsterskribenter, debattörer och politiker skälla borgerligheten för utförsäljningen i kör. Dels därför att det i sak inte är sant att borgarna står för merparten av privatiseringarna (det skulle de inte ha hunnit, de har inte suttit vid makten länge nog) och dels därför att det avslöjar en blindhet och en blocklåsning som ger borgerliga partier walk over på makten och ännu hårdare belyser den vänsterpolitiska oviljan till självrannsakan.

Jenny Maria

22. June 2011 at 09:47

Andreas, nu skäller du vid fel träd. Jag tycker allt det du tycker. Alliansens intention är någonstans att privatisera och sänka skatter, även om inte de heller är ärliga med det, de bprde alla känna till.

Socialdemokraterna har varit det mest hycklande partiet de senaste tio, femton åren – på gränsen till korruption skulle jag vilja påstå. ”… nyliberal politik förd av en socialdemokratisk regering.” så är det.

Därför är det givetvis smaklöst nu när sossarna försöker skylla den här samhällsförändringen, som har gjort att många far illa, på Alliansen.

Nu har ju något förändrats inom socialdemokraterna, men hur mycket? Är Juholt en genuin sosse? Och då menar jag en som värnar välfärden och vill värna de svagaste grupperna, inte bara den välmående medelklassen? Det vet vi ännu inte.

COMMENT ON THIS POST