Medicin & försäkring

skabersjö

Dungen som sträcker sig i bakgrunden över vänstra halvan av fotografiet – jag föreställer mig att det är ett urtidsdjur som i sakta mak rör sig över landskapet.

Tack och lov för penicillin! Av allt att döma har jag varit sjuk under någon tid och istället för att begripa det har jag betraktat mig som nedgången och stressad och försökt bota det mycket irriterande tillståndet med nyttig mat, motion och hårt arbete men blivit allt tröttare. Så jag gick till doktorn förra veckan och fick reda på att jag har en infektion i halsen som jag haft några veckor eller kanske månader. Vid gud har jag varit dödstrött men tänkt att jag är deprimerad. (Mitt standardförfarande vid sjukdom är att tro att jag är deprimerad, men jag är aldrig det utan bara en klassisk bakteriebärande individ.) Nåja, tack och lov för penicillin, jag liksom kände hur det kom ut i kroppen, drog genom blodet och dödade det som hotat mig.

Vår katt Fläcken – vi älskar honom, han är åtta år och har värdens bästa kattpersonlighet – blev påkörd förra veckan. Höftkulan kom ur led och han var allmänt tilltufsad, nu ligger han på sjukhus och tack och lov för kattförsäkring! Flera av er vet vad sådant här kostar, så tack och lov för försäkring.

Dessa bagateller ställdes fullkomligt i skuggan av den senaste tidens fasansfulla händelser i Norge. Ord når ingenvart i de här sammanhangen. I ohyggligheten för de mördade och deras anhöriga verkar tal, av alla andra än de konkret drabbade, i bästa fall vara meningslöst och i värsta fall ovärdigt. Ändå måste det pratas, informeras och analyseras.

Jag har inte lagt mig i men läst metadiskussionerna på till exempel Twitter. Nog borde vi vara mer ledsna och upprörda över att folk dör på andra ställen i världen, mer intresserade av den lågkaliber-egoism och kortsiktighet som blir till samhällsordning, vilket leder till stort elände. Men det finns ingen anledning att ställa det mot smärtan och skräcken vi känner när vi blir varse den fullkomligt empatilösa och riktade illviljan som är terroristers signum – där någon som Breivik med beslutsamhet och emfas dödar oskyldiga.

Ensam galning och terrorist är knappast en motsättning och en terroristgrupp består väl oftast av flera galningar som nästan alltid lever under någon vanföreställning. Galningar med ett kall verkar ovanligt förmögna att agera logiskt och effektivt utifrån sin övertygelse så som Breivik tycks ha gjort.

Hannah Arendt är den mest träffsäkra filosofen om våldets verkningar. Du bör läsa hennes ”Om våld” och om du till äventyrs råkar vara ledarskribent eller debattör är det obligatorisk läsning. Någon typ av kaos följer alltid av våld men detta kaos är oförutsägbart, säger hon bland annat, och våld ger inte främst kontroll utan motsatsen.

Breiviks mördande kommer att betyda något, må det inte bli som han själv önskar: att hans gärning ger inspiration till en kristen terroristverksamhet i norden.

Det som talar för att det skulle kunna bli så är att det finns flera med liknande åsikter. Trådar på Flashback, och andra forum, diskuterar nu Breiviks ”hjältemod”. Beundrarna är många även om det är få av dem som har samma förmåga som han att iscensätta den här typen av massmord, men vi vet ju vad en enda kan ställa till med.

Hur många är de? Personerna som är hatiska mot samhället, personligt förfördelade och som inte tror på demokratiska tillvägagångssätt? Oftast unga män utan känsla för andras gränser som anser sig svikna av ett samhälle som vurmar för ”fel” saker. Tanken på en nordisk högerkristen terrororganisation med motivation i tempelriddarna är hemsk och mot något sådant finns varken medicin eller försäkringar.

Eller jo, det gör det men långt mer svårhanterliga och långt mindre effektiva: att hindra de omständigheter som uppstod i Breivik att uppstå igen eller att omgivningen lyckas stoppa att förhållandena åter kommer samman.

Men hur hanterar ett fredligt, öppet samhälle bäst våldsamma, farliga människor? Till hösten ska jag börja studera underrättelseanalys på Lunds universitet på halvfart. Jag har velat lägga det ämnet till mina kunskaper i filosofi, som är ringa ska ni veta, och mina kunskaper i dokumentärfoto – det känns tyvärr mer aktuellt nu än när jag ansökte.

THERE ARE 14 COMMENTS ON “Medicin & försäkring”

Claes Thureson

24. July 2011 at 23:01

Breivik ja, han är av en särskild sort och mot sådana som honom finns det inga skydd. Thomas Hylland Eriksen jämför idag i Sydsvenskan Breiviks illdåd med tsunamin 2004: “Båda är en berättelse om sårbarhet och risk som aldrig helt kan byggas bort.”

Det går inte att skydda sig därför att Breivik inte lämnade tillräckligt med spår efter sig, han var ensam, och tycks ha finansierat allt själv, utan att bete sig så udda att han väckte uppmärksamhet. Därtill hade han planlagt det hela i flera år, ja kanske i ett helt decennium. Det finns få människor som kan upprepa detta, med det tålamod och den envishet han haft. Den som försöker kommer antagligen att bli påverkad under årens lopp, kanske få barn, ändra uppfattning, besinna sig. Men Breivik hade planlagt också det, han avstod medvetet från att binda upp sig. Genom att ha tryggat sin ekonomi och blivit oberoende kunde han grotta ner sig i sina planer och manifestet utan att möta påverkande idéer i vardagen. Han stakade ut sin kurs och såg till att inget skulle störa den. Icke desto mindre kan det komma efterföljande som gör detsamma fast i mindre skala, och det vore illa nog.

Igår såg jag filmen Breivik la ut på YouTube innan den togs bort. Det värsta var att se andelen mellan de som gillade och ogillade den, den förra gruppen låg ganska konstant på ca 10%. Vad det betyder kan man bara spekulera i.

Nej, Breivikstypen kan man varken stoppa eller förebygga. Det vi kan göra är att ha en beredskap om det skulle hända. Å andra sidan är det svårt att föreställa sig det otänkbart otänkbara, och samhället kan inte investera i åtgärder mot något som inte kan förväntas ske. När det väl ändå skett får analysen göras om. Men jag tror att ett samhälle med goda livsvillkor i allmänhet och demokrati nog är det bästa för att förebygga spridning av terrorism, annat än i mindre förvirrade grupper. Det sista kommer man knappast ifrån.

Jenny Maria

25. July 2011 at 09:53

Bra kommentar. Jag tror du har delvis rätt. Många har den sortens åsikter som honom men väldigt få kan genomföra något sådant här. Man hoppas ju att han inte visat hur det ska gå till och får efterföljare för att han gjort en mall.

Som jag har förstått det så lyckas engelsk säkerhetspolis stoppa rätt många terrordåd, de ska tydligen vara bäst på det i Europa. Det sägs bero på deras vidriga erfarenhet i tunnelbanan. Att de då satsade en massa resurser på forskning och annat förebyggande arbete. Men åter Breivik har ju varit så kontrollerad och inte läckt planerna. Hans åsikter delas ju av många på diverse forum. Polisen kan ju inte spana på dem alla.

Jag brukar vara försiktig med att säga att något har förändrats av en händelse men det känns som om något har förändrats. Det är ett trauma för Norge men också för hela norden som alltid kommer att kännas av under flera generationer.

Magnus

1. August 2011 at 13:50

Ja, Breivik är väldigt speciell, det kan man säga redan nu. Han tycks ha varit lika envis och långsiktig som Lenin var i exil, driven av en urspårat religiös tro på ofelbarheten i sin analys – men samtidigt smart och kallt kontrollerad. Jag vill veta mer om hans militära bakgrund, för nog sjutton har han en sådan? Däremot tror jag inte alls att den norska eller svenska – eller brittiska – armén skulle vara besmittad av främlingshat.

Men han har lånat en hel del av sina idéer från andra starkt kulturkonservativa och rasister, och en del av de idéströmningar de kör med sträcker sig numera in i det etablerade politiska snacket på ledarsidor, bloggar och så – eller in i praktisk politik, som i Danmark. Ali Esbati, som var med på Utöya och sedan berättade inträngande om sina erfarenheter för NRK och andra tv-kanaler, har då och då under flera år skrivit om den där förbruningen av den (med)borgerliga offentligheten, hur en grälsjuk, högljudd främlingsfientlighet och ett metodiskt, grovt misstänkkliggörande lanseras och blir normala och ibland normativa. Jag tycker han har allldeles rätt. Figurer som Per Gudmundson och Johan Ingerö är väl inte rasister men de dealar hämningslöst i grova insinuationer, beskyllningar mot staten och mot mängder av andra debattörer – i Sverige och på andra håll – för att dessa skulle sponsra jihadism, sharia och antiintellektualism. och för egen del kräver man total underkastelse från invandrarna under en sill-nubbe-och-potatis-svenskhet som knappast är lika relevant för alla etniska svenskar idag som den var för femtio år sedan. Den sortens angrepp i klump susar omkring hela tiden och de glider över i (eller låter sig avläsas som) insinuationer att politikerna och de högbryntamedvetet är i färd med att sälja ut fosterlandet. Det är klart att det är bekvämt att bortse från den sidan av saken och beskriva Breivik som om han vore ne helt isolerad kuf. Hans handlingar var unika, men inte bakgrunden till dem.

Pawel Flato

1. August 2011 at 17:55

@Magnus

” Figurer som Per Gudmundson och Johan Ingerö är väl inte rasister men de dealar hämningslöst i grova insinuationer, beskyllningar mot staten och mot mängder av andra debattörer – i Sverige och på andra håll – för att dessa skulle sponsra jihadism, sharia och antiintellektualism.”

“..är väl inte rasister, men…”
Låter lika övertygande som “Jag har inga problem med invandrare, men….”.

Har följt dessa skribenter under längre tid och tycker dina påståenden är
inte nådigt grova. Kan du exemplifiera med länkar som stöder dina påståenden? Eller åtminstone citat, med datum och från vilket sammanhang de är hämtade?

Vill gärna se vad du menar med “dealar hämningslöst i grova insinuationer”.

//Pawel Flato

Magnus

1. August 2011 at 21:10

@Jenny:

Jag menar att Gudmundson, Ingerö och en del andra rör sig med en främlingsfientlig, rejält grumlig retorik, ofta tydligt islamofobisk. Det duggar t ex antydningar att alla muslimer – eller människor “från Mellanöstern” exklusive judar – är presumtiva eller dolda terrorister så länge de inte på anfordran svär reservationslösa eder till vad som helst som anses som “svenskt”. Den typen av lojalitetsförklaringar avkrävs aldrig personer som redan anses höra till gemenskapen. G & I är inte rasister som i Blut und Boden, men främlingsfientliga; jag försökte vara nyanserad här.

Dessutom brukar de med emfas förneka att det skulle finnas något sådant som utbredd islamofobi i det samtida västerlandet, att den skulle ha något som helst inflytande vare sig politiskt eller i vardagen. Där menar jag helt enkelt att de är fel ute: det är solklart att muslimer inte har samma tillträde till offentigheten eller samma grundläggande respekt för sig som t ex sydamerikanska eller ryska invandrare har, och detta bror inte på frekvens av kriminalitet, dessurtom är vi väl överens om at människor inte ska dömas påp förhand utifrån vilken etnisk eller religiös grupp de tillhör. personer från t ex Nordafrika, Iran eller Pakistan rullas ofta ihop med de mest extrema muslimska förkunnarna: “de är ju muslimer”.

Båda de här grabbarna brukar plocka upp någon extrem imam eller muslimsk bloggare och sedan antyda att alla muslimer egentligen håller med och vill ha avhuggning av händerna på torget, förbud mot julgudstjänst i radio, tolerans mot hedersmord etc etc. Vilket vederbörande skribent kanske inte ens har uttalat sig om. Guilt by association är ett standardgrepp, det går mycket snabbare än att faktiskt analysera något. Man hittar hur mycket som helst i den vägen på deras bloggar (Gudmnudson numera på SvD), och de speglar de här underströmmarna – i t ex Neo uttrycker de sig förstås litet försiktigare, men i princip inte annorlunda.

För att den här repliken inte ska bli tokigt lång ger jag nu bara exempel från Gudmundson. Det betyder inte att jag anser Ingerö vara bättre, men jag har inte tid eller plats att leta igenom hans bloggande och krönikerande just nu.

Gudmnudson: http://gudmundson.blogspot.com/2011/04/mittenextremist-inbjuden-till-norge.html

“Qaradawi hyllar Hitler, tycker att homosexuella ska stenas till döds, försvarar angrepp på civila och anser att Förintelsen var guds straff åt judarna.

Svensk publik kanske mest är bekant med honom genom professor Mattias Gardells varma omdömen. Han kallar Qaradawis religionstolkning för “Folkhemsislamism”, som sägs motsvara “ett slags socialdemokrati, om än med moralkonservativa inslag”.

Det riktigt sorgliga är dock att Qaradawi kan sägas representera en islamisk mittfåra. Hans ord väger mångfalt tyngre än uttalanden från vilken svensk imam som helst.”

Den muslimska mittfåran, som sagt: där – i tidningar, på webbplatser, i var och varannan moské och familj – vill man alltså stena homosexuella och hyllar nazismen, och dessa paroller ifrågasätts tydligen inte med kraft av “muslimerna”. Den sista meningen i citatet innebär sedan ett solklart ihopsmetande av Qaradawi med “muslimerna” i allmänhet och öppnar vägen för senare insinuationer mot ‘vilken svensk imam som helst’ eller vilken vanlig person med muslimsk bakgrund som helst, i det läge där det passar, insinuationer om att de nog är litet hedersmördare eller vill hjälpa fram kalifatet. Visserligen kör han inte vidare med dessa insinuationer i just det här inlägget, men själva poängen är att öpnna vägen för att de ska slinka ner nästa gång, och många gånger – och visst har hn gjort den typen av in blanco-beskyllningar litet varstans. Den typen av tillvitelser är nästan omöjliga att försvara sig mot utan att hamna i underläge, om perspektivet är tillräckligt beskuret (”är det sant att du inte längre slår din fru?”, “bevisa att du inte i hemlighet är nazist!”) och idag går ledarskrivande och politiskt kommenterande ofta ut på just att skära till perspektivet i en text så att de slutsatser man siktar till framstår som nästan oundvikliga, utan att de egentligen behöver påvisas.

Jag har inte läst vad Mattias Gardell skrev om mannen men med tanke på att han är den käraste av etniskt svenska fiender för SvD-gänget och Timbro så kan man nog anta att uttalandena är litet ryckta ur sitt sammanhang.

Den här ledaren i Svenskan från januari 2008 kör på samma insinuationer, den spelar helt klart på en hotbild att muslimisarna åker ut och in ur landet, ner till Mellanöstern och Afghanistan. och förberder terrorangrepp mot Sverige – antingen mot svenska företag och intressen utomlands eller här på hemmaplan; http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/vad-gor-vi-at-jihad-pa-hemmafronten_765327.svd

Särskilt mycket argument behövs inte där, det på en gång halvraljanta och hotande tonfallet gör att den löst anekdotiska (eller faktoida) storyn så att säga bekräftar sig själv i mottagliga läsares sinen. Hur många terrorister, eller terrorsympatisörer, eller möjliga värvningar, finns det bland dessa miljoner av muslimer, bara i Europa, varav många tydligen siktar på Sverige? Ingen som vet, men de är på ett gblobalt plan tillräckligt många för att stå bakom merparten av alla krig och oroligheter i världen. Och de säkra aktivas antal är förresten i princip ointressant – PG gör ändå bedömningen att varje muslim kan vara en hemlig jihadkämpe, och att de bör betraktas som “landsförrädare”. “Illegal combatant” hette det på amerikanska.

Citat ur ledaren: “Svensk militär ska i framtiden vara ännu mer aktiv i världens olika konfliktzoner. Risken för att våra soldater ska möta motstånd på fältet från andra svenska medborgare ökar. Kanske sker det redan i Afghanistan att våra trupper bekämpar svensk mujahedin.

”Det finns ingen formell juridisk möjlighet att stoppa folk som vill åka ut ur landet och delta i sådana aktiviteter”, säger Mats Paulsson, chef för enheten för kontraterrorism vid Säkerhetspolisen, om de unga män som ger sig av till Irak, Somalia eller Afghanistan. Och kanske finns det alltså heller ingen möjlighet att göra något när de återvänder.”

Jag skulle påstå att han insinuerar dels att det finns, eller snart kommer att finnas, en betydande våldsam svensk jihadism, både i Sverige och i den muslimska världen, en yttre och inre front som hotar oss alla, dels att militären borde ges en mer aktiv roll i den direkta bekämpningen, förhörandet och spaningen mot denna jihadism och terrorism. Annars är det ju en väletablerad rågång i Sverige att militären inte kallas in till polisuppdrag, varken patrullering eller förhör och förbekämpning av brott, men det är också en kär tanke ute på högerkanten att den inkompetenta polisen borde få en stadig handräckning av militären. Att militären i regel erbjuder (ännu) sämre insyn än polisen i sina förhör är förstås inget problem, snarare en fördel.

Och den sortesn inlägg har en nernötande effekt. Själva idén är att förflytta gränserna för vad som anses accepterat, både ifråga om formuleringar, mål och argument De inlägg jag tog upp av PG var relativt utredande för att vara ledarsida/blogg, men de kompletteras av mängder av andra som bara plockar upp nån episod och skjuter iväg litet insinuationer.

Magnus

1. August 2011 at 21:29

Förra kommentaren var såklart till Pawel – i hastigheten råkade det bli Jenny. Ursäktas!

Claes Thureson

2. August 2011 at 21:33

@Magnus: Också jag är intresserad av det som Pawel Flato efterfrågar.

Ola Larsmo skrev en utmärkt artikel på DN om detta (http://www.dn.se/kultur-noje/essa/ola-larsmo-sa-kan-spraket-bana-vag-for-massmord), men riktar blicken snarare mot SD. För min del upplever jag att det är där den otäcka retoriken har sitt ursprung, och jag är chockad över likheten i språkbruk mellan Anders Behring Breivik och SD. Det har ju visat sig inte minst i Erik Hellsborns blogginlägg, där inte bara språkbruket utan även tankegodset konvergerar, som dessutom stöds av Sverigedemokraten Patrik Ohlsson (http://mittenradikalen.wordpress.com/2011/07/26/svt-bar-sig-at-som-svin/), utan att det getts någon större uppmärksamhet. Även Christoph Andersson pekar på obehagliga kopplingar (http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article1520400/Mediestrategin-bakom-ett-massmord.html), och där verkar Kent Ekeroth spela en central roll.

Det är riktigt som du skriver att Anders Behring Breiviks “handlingar var unika, men inte bakgrunden till dem”, men jag är tveksam till om det är Svenska Dagbladets ledarskribent som är den stora boven.

Claes Thureson

3. August 2011 at 22:12

@Magnus: Jag har inte följt vare sig Per Gudmundsson eller Johan Ingerö men de exempel du lyfter fram i din kommentar tycker jag inte ger stöd för din tidigare kommentar. Att Qaradawi skulle representera en muslimsk mittfåra eller folkhemsislam är uttryck som Per Gudmundsson hämtar från Mattias Gardell, såvida inte Per Gudmundsson antingen saxat fel i sina citeringar eller ljugit ihop dem. Ledaren du hänvisar avslutas med “Är detta ett problem? Det är ytterst få individer det handlar om, så Svensson kan nog sova lugnt om natten. Men man kan ju undra hur de svenska truppernas moral påverkas av att staten inte gör allt för att skydda dem från bakhåll.”

För att övertyga mig om att Per Gudmundsson är en seriös hetsare mot muslimer kräver tydligare bevis, och inte bara tolkningar.

Det finns en annan viktig skillnad vad gäller Per Gudmundssons argumentering och Anders Behring Breivik: konspirationen. Anders Behring Breivik vände sig mot etablissemanget (kulturmarxisterna), inte muslimerna. Etablissemanget var hans primära mål, och den konspiratoriska argumentationen finner jag inte hos Per Gudmundsson. Den framträder dock med tydlighet hos SD och dess företrädare.

Magnus

4. August 2011 at 00:10

Nej Claes, att Qaradawi skulle representera de muslimska samhällenas mittfåra, att i princip allt han säger hyllas av en bred majoritet muslimer på de flesta håll och bildar ramen för diskussionen dem emellan, det är Gudmundsons påstående, inte Gardells. Och han använder det för att ge bilden av att 95% av alla muslimer är – eller kan vara – våldsamma jihadister som spränger tåg och kapar flygplan.

Slutet av PG:s text uppfattar jag om en ironisk stilfigur, det är mycket vanligt bland ledarskribenter idag att man avslutar med en ironisk knorr som bär på en antydan om saker man kanske inte vill säga rakt ut men som dock är fullt avläsbara i texten. Han underförstår dessutom att om vi inte stoppar terrortrafiken så kommer den att växa snabbt – och ge utslag både här och i Mellanöstern. I Gudmundsons värld vinner den som är först med att slå till hårt.

När det gäller “kulturmarxister” (eller mediavänster som det ibland kallats i Sverige) versus muslimerna själva så är dessa grupper nog sammantvinnade för Breivik och SD. Breiviks första attack riktade sig mot den norska staten och Arbeiderpartiet, men dess innebörd handlade också om att han såg “invasionen av muslimer” som ett dödligt hot mot Norge och Europa i stort. Arbeiderpartiets ursynd, i hans ögon, verkar ha varit att de ställt sig så positiva till invandring. Samma tankegång dyker upp på svenska borgerliga ledarsidor och bloggar: den svenska vänstern har släppt in miljoner utomeuropeiska invandrare som tynger oss som en kvarnsten, antingen av dumhet eler för att man ville att de skulle förbli just arbetslösa och utanför och därmed se sig tvungna att rösta på socialdemokraterna för at kunna kvoittera ut pengar. Import av valboskap och grovt slöseri med statens pengar således, på samma gång.

Magnus

4. August 2011 at 00:42

Visserligen har Gardell kallat Qaradawis syn på religion och samhälle för en slags “folkhemsislamism”, men detta betyder knappast att denna ideologi skulle vara dominerande någonstans (dessutom är det ett bildligt uttryck). I många arabländer är regimen fientlig till islamism, inställningen att samhällets normer ska följa en viss muslimsk riktning och att politiken ska styras av religionen; i andra är stora delar av befolkningen negativ. Och man får väga in att de flesta muslimska länder saknar verkligt fria massmedier. Det gör det ännu besvärligare att sitta och uttala sig om att “just så här tycker det stora flertalet muslimer”.

Pawel Flato

4. August 2011 at 11:11

@Magnus

Ett enda ynka konkreta exempel lyckas du presentera. Och det skulle alltså ge täckning för ditt påstående att dessa skribenter “dealar hämningslöst i grova insinuationer”!?
Ja du Magnus, jag vet inte vad jag ska säga, men övertygar gör du definitivt inte. Jag har som sagt, följt dessa två “figurer” (det nedsättande ordvalet säger en del) och kan bara konstatera att du läser dom som fan läser bibeln.

Vem är det egentligen som ägnar sig åt “grova insinuationer”?

Du påstår att PG försöker “ge bilden av att 95% av alla muslimer är – eller kan vara – våldsamma jihadister som spränger tåg och kapar flygplan.”
Du placerar dom alltså i den absolut mest extrema ytterkanten på den politiska skalan.
Jag har som sagt följt båda dessa skribenter i många år och ditt påstående är ju ren jäkla nonsens. Det är osmaklig, simpel svartmålning av meningsmotståndare som du ägnar dig åt.

Helt i motsats till vad du påstår anser jag att bägge, på olika sätt, har bidragit mycket till att nyansera debatten kring just muslimer, islamism och terror.

Om inte dessa skribenter i dina ögon kan behandla frågan om terror kopplad till Islam på ett bra sätt, vilka kan det då enligt dig?
Eller finns det inget att diskutera på den fronten enligt dig, kan man ju undra.

//Pawel Flato

Claes Thureson

4. August 2011 at 14:26

Magnus, angående att Yusuf al-Qaradawi skulle representera en islamsk mittfåra är ett uttryck från Mattias Gardells bok “Bin Laden i våra hjärtan”: “För Yusuf al-Qaradawi, en ledande ideologikonstruktör i den islamistiska mittfåran” (förvisso hämtat från ett inlägg av Per Gudmundsson (http://gudmundson.blogspot.com/2009/02/gardells-hyllningar-till-qaradawi-ord.html) men jag utgår från att citatet är korrekt).

Kulturmarxister är inte synonymt med mediavänster. Motsatsen till kulturnarxister är kulturkonservativa. Anders Behring Breivik anser t.ex. att alla riksdagspartier i Sverige, förutom SD, är kulturmarxistiska. Som jag förstått det är alla som är för, och kanske t.o.m. alla som inte är aktivt emot, ett mångkulturellt samhälle kulturmarxister. Alltså är även de breda borgerliga lagren kulturmarxister.

Anders Behring Breivik attackerade i första hand kulturmarxister, inte Arbeiderpartiet. När du skriver “Arbeiderpartiets ursynd, i hans ögon, verkar ha varit att de ställt sig så positiva till invandring. Samma tankegång dyker upp på svenska borgerliga ledarsidor och bloggar: den svenska vänstern har släppt in miljoner utomeuropeiska invandrare som tynger oss som en kvarnsten, antingen av dumhet eler för att man ville att de skulle förbli just arbetslösa och utanför och därmed se sig tvungna att rösta på socialdemokraterna för at kunna kvoittera ut pengar” kan jag inte se det annat än att du är inne på ett helt felaktigt spår; någon borgerlig kontrakonspiration finns inte.

Det är ett farligt spår anser jag, för den bygger på en enkel höger-vänsterpolarisering. Terrorism anser jag kan bara utföras av människor som är förvirrade i verkligheten, oavsett vad de har för förtecken (höger, vänster, kristen, abort, islam etc). Jag kan köpa dina teoretiska resonemang kring de bakomliggande orsakerna, men ditt generella utpekande av borgerligheten måste stödjas av empiri. Det du hittills uppvisat stödjer inte dina påståenden om borgerligheten och Per Gudmundsson.
anser ja

Magnus

5. August 2011 at 01:59

@Claes: “Yusuf al-Qaradawi, en ledande ideologikonstruktör i den islamistiska mittfåran” (citat från Gardell upplockat av Gudmundson). Men nu är det i den *islamistiska* mittfåran Gardell placerar honom, inte den islamska, den allmänt muslimska. Den betydelse Gardell tillmäter honom finns inom den politiska gren där man vill fota politiska krav direkt på den tolkning man gör av Koranen och profeten. Det är inte en riktning som är speciellt allenarådande i Mellanöstern, även om den i väst ger feta rubriker och ofta uppfattas som att “så där tänker alla muslimer”. Många diktatorer är emot den och jagar dess anhängare med blåslampa eftersom islamistiska rörelser har en dokumenterad förmåga att generera motstånd mot dem – Saddam Hussein t ex gjorde vad han kunde för att spåra upp alla islamister, i synnerhet militanta sådana och även al-Qaida – men det betyder inte att den är ledande. Som rörelser är de sannerligen inte ensamma på plan!

Dessutom, den status Gardell ger Q finns inom “ideologibyggandet” – inte inom den praktiska politiken. Det är inte ovanligt ens i demokratiska länder och deras partier att personer som flyger högt ideologiskt är litet mindre inflytelserika som praktiska politiker.

Att skriva som om islamism och islam vore samma sak, som om alla som hänvisar till Koranen för någonting eller talar om att de känner stolthet över eller hemmahörighet i att vara muslimer egentligen är islamister, det är ett mycket vanligt handgrepp inom den islamofoba höger där Gudmundson, Pia Kjaersgaard, Per Ahlmark m fl hör hemma. Eftersom de flesta i den breda publiken inte har en aning om den distinktionen, och dessutom äår vna vid att sätta likhgetsteckn mellan muslim, särskilt politiskt aktiv muslim, och doktrinär virrpanna så går det hem, men den här distinktioen är alldels självklar. Man kan se den glidningen precis överallt på ledarsidor, i tidskrifter och i annan nykonservativ eller “liberal” agitation. Den text av Gudmundson du pekade på innehåller den, jag vill minnas att den förekom just på Svenskans ledarsida efter sprängningen i december förra året också, det kan läsaren förmodligen leta upp själv. Den är standard.

Det känns som att vi har litet olika bud på i vilken mån Gudmundsons, Ingerös, Ahlmarks och deras gelikars skrivande brukar kännetecknas av vilja til sanning, vederhäftighet, att mäta med samma måttstockar och av att de skulle undvika grova överdrifter eller ren bluff. Jag har som sagt också läst dem i flera år och mitt intryck har inte varit fördelaktigt. Det kryllar av lögner, glidningar, halmdockor, personargument som inte alls bevisar vad de ska, fördomar och grova övedrifter. Jag uppmanar alla att läsa Ingerös bloggande från det amerikanska valåret 2008, från start till mållinje, och bilda sig en uppfattning om ifall det är en skribent som kan kallas vederhäftig, hederlig eller allmänt vid sunda vätskor.

Det här påverkar förstås också i vilken mån jag litar på PG:s uppgiftert ller på att hans referat av andra skulle vara riktiga eller rimliga. Men eftersom Jennys blogg inte tog avstamp i just de här frågorna (hon har dock inte haft några invändningar mot att jag tog upp dem, och vi har haft kontakt via mejl), och eftersom Claes och Pawel troligen inte skulle godta några andra belägg jag kunde dra fram annat än om PG direkt deklarerade att han ger blanka attan i om befolkningen i ett muslimskt land lever eller dör eftersom de ju är muslimer, så tänker jag inte fortsätta diskussionen i dessa frågor.här. Godmorgon!

Jenny Maria

5. August 2011 at 02:32

Jag har givetvis inget emot vad någon skriver i kommentarerna såvida det inte skulle handla om något som tangerar kriminalitet av typen ”hets mot folkgrupp”. Jag hinner inte riktigt delta heller och känner även att jag inte ännu har några klara formuleringar. Jag tänker långsamt. Förmodligen skriver jag, här på bloggen, mer om det senare.

Men jag har ingen lust att peka några anklagande fingrar mot någon, förutom alla de som kan tänka sig, som Breivik, att sätta sig över liv och död och begå den här sortens handlingar. De den enda klara gruppen för mig.

Det finns debattörer som har åsikter som påminner om Breiviks men det finns även vänsterdebattörer som har åsikter som påminner om andra terroristers åsikter – det ligger i sakens natur. Det är inte miljökämpars fel att UNA-bombaren mördade personer.

Moral är aldrig satt ur spel och var och en måste ta ansvar för vad den säger men jag är väldigt försiktig med att mena att somligas åsikter och kritik ska tystas. Förutsatt att det håller sig inom lagen.

COMMENT ON THIS POST




    Archive