Man i klipplandskap

Patriks barndomslandskap

Se här en bild ur min nya serie: ”Män i klipplandskap”. Nej jag skojar, jag har inga tankar på en sådan bildsvit men jag önskar att jag hade det. Kanske i nationalromantisk stil – what say you? Storformat blir en nödvändighet.

Vi, min kille och jag, kom från västkusten tidigare idag då vi firat min svärmor som fyllt år och vi passade på att promenera vid havet. Dock utan vantar, vilket skulle visa sig vara ett för omständigheterna felaktigt val.

Just nu läser jag bland annat ”Strong opinions” av Vladimir Nabokov, en slags essäsamling – fast inte riktigt, men jag orkar inte förklara exakt genre – och den är vad litteraturkritiker skulle kalla superduperbra. Vid läsningen insåg jag, vilket också är orsaken till att jag valt Camus att skriva biografi om, att jag helst vistas i sällskap av sådana personer som alltid ligger steget före i sin analys och det gäller både i livet och i bokform.

Någon som intervjuar Nabokov ber honom beskriva det arbete som han håller på med vilket råkar vara översättningen av Pusjkins “Eugene Onegin” och Nabokov gör väl inte exakt det utan svarar så här:

During my years of teaching literature at Cornell and elsewhere I demanded of my students the passion of science and the patience of poetry. As an artist and scholar I prefer the specific detail to the generalization, images to ideas, obscure facts to clear symbols, and the discovered wild fruit to the synthetic jam.

Så bra: … the discovered wild fruit to the synthetic jam.

THERE ARE 7 COMMENTS ON “Man i klipplandskap”

0skar

4. December 2011 at 19:50

FIn text i vanlig ordning. Hälsa din kille!

Jenny Maria

4. December 2011 at 19:52

Härmed gjort! Hälsa din tjej!

Jenny Maria

4. December 2011 at 19:52

Eller fru menar jag! Somliga är ju ordentliga människor.

Dag Oredsson

4. December 2011 at 20:21

“Jag helst vistas i sällskap av sådana personer som alltid ligger steget före i sin analys och det gäller både i livet och i bokform.”

Vet du, min mor sa det till mig när jag flyttade till Lund. Inte exakt samma sak men det gick ut på att man alltid ska omge sig med människor som är klokare än en själv, då utvecklas man. Vad de andra skulle få i utbyte var och är fortfarande oklart.

Jenny Maria

4. December 2011 at 20:45

Ha, ha, – jag vet Dag! Och jag har funderat över hur man moraliskt kan rättfärdiga att mer smarta människor än en själv bör umgås med en. Jag har bestämt mig för att det är deras skyldighet. Det är de smarta människornas skyldighet att göra världen bättre genom att umgås med tex mig.

Det svåra är att jag inte själv är beredd att umgås med de mindre smarta än jag själv. Mer än undantagsvis, till exempel om det även förekommer mat och sprit där dessa personer råkar förekomma.

Dag Oredsson

5. December 2011 at 18:01

Nu kanske du förresten har svaret på frågan varför jag har så ohyggligt många facebookvänner.

Jenny Maria

5. December 2011 at 21:16

Kan det verkligen finnas så många personer som är smartare än du?

COMMENT ON THIS POST