Var människor så här snygga på 40-talet?

1944

1945

Kolla tjejen i rött i den där byxdressen! Jag gillar farbröderna också, de är visst tjänstemän på resa. De ser så ordentliga ut, prydliga, jag gillar klädkod.

Kanske borde jag inte blogga alls just nu. Jag behöver min fokusering, arbetet kräver extrem effektivitet. Och jag vill uppdatera min blogg, göra om lite, skriva en ny, mer aktuell presentation till exempel, göra den lite mer modern.

Men så får jag panik när jag tänker på att inte blogga. Alla vi som arbetar ensamma, som är i våra huvuden hela dagarna, det är oss bloggandet är till för. Nej, inte bara, givetvis, men jag känner det som om det ger ett slags struktur, ett slags bot mot det utanförskap man ovillkorligen är i när man sitter med tankar som ska bli text hela dagarna. (Obs, att jag gillar det.)

Som nu – jag kände ett behov av att meddela mig om detta och då gjorde jag det.

Kjamiz

THERE ARE 18 COMMENTS ON “Var människor så här snygga på 40-talet?”

Peter Andersson

5. February 2012 at 21:25

Instämmer. Prydlighet är underskattat!

Göran

5. February 2012 at 22:21

Tryggt att du avslutar med kjamiz. Känns elegant och tidlöst :)

Jenny Maria

5. February 2012 at 22:49

Prydlighet är underskattat! Och @Göran, jag är säker på att de sak kjamiz på 40-talet ;)

Rävjägarn

5. February 2012 at 23:38

Säkert var de även hela och rena på 40-talet.

Magnus

6. February 2012 at 12:32

jag säger bara E,mmanuel Todds Camusbiografi, som du ju måste ha läst. Bildarken där ser ut som om de ryckts direkt ur Vogue – om än (läckert) svartvita. Skitsnyggt, både kläderna och människorna.

Håkan

6. February 2012 at 12:56

Vuxna människor är en utdöd art.

Jenny Maria

6. February 2012 at 20:39

Nej, jag har inte läst den Magnus! Däremot flera andra Camusbiografier skrivna ur olika perspektiv. Men det låter som om jag måste. Jag ska genast beställa den!

Håkan jag tänkte precis på det där, hur omodern den typiskt vuxna människan har blivit. Jag skriver om Hirst, som jag råkar vara förtjust i, men hans sort är numera idealet i konstvärlden. (Den busige, sköne killen som är fräck och liksom aldrig växer upp.) Tidigare var det ju den geniale mannen – och han var en vuxenkaraktär. Intressant.

Magnus

7. February 2012 at 02:42

Jag tror att den finns på något bibliotek nära dig, sen är det möjligt att någon av de allra snyggaste bildsidorna klippts ur. Men det är samma stilsäkra värld som i Minghiellas “The Talented Mr. Ripley”, Minnellis “Les Girls”, “An American in Paris” eller franska 50-talsfilmer. Utmärkt biografi också. Jag kommer att köpa den själv en dag.

Magnus

7. February 2012 at 02:54

Olivier Todd, inte Emmanuel. Vete sjutton vilken Emmanuel jag konflaterade honom med.

Roland Poirier Martinsson

7. February 2012 at 11:06

Var är bilderna ifrån? Alltså bilderna, inte motiven.

Jenny Maria

7. February 2012 at 11:23

Klippts ut Magnus?! Så får man inte göra! Men om du menade Olivier Todds biografi så har jag läst den. Dock i pocketupplaga och bilderna är som jag minns få. Ska undersöka det närmre. Men Todds biografi är enastående.

@Roland, bilderna är från Riksantikvarieämbetets Flickr. Fotografen heter Fredrik Bruno och här är hans “set”

Roland Poirier Martinsson

7. February 2012 at 13:06

Grazie, vilken skatt.

Pawel Flato

9. February 2012 at 17:03

Faaan, till och med trottoarkanterna var snitsigare då!
Denna i en djärv färgkombination – rött och gult.
Energiskt lekfull samtidigt stram och återhållen. Genialiskt!
;-)

Jenny Maria

10. February 2012 at 15:37

Jag vill minnas att det fanns sådana där ränder på 70-talet. Kan det stämma? Det är ju snyggare! Och förmodligen bättre!

Lars

12. February 2012 at 01:09

Lite kul att det är Kommunaltekniska föreningen som är ute och åker båt på första bilden. Ser ut som betydligt tuffare killar, från någon amerikansk film-noir eller så.

Jenny Maria

14. February 2012 at 11:23

Exakt Lars! Är det en slump måntro eller var det så här tekniska nämnder såg ut?

COMMENT ON THIS POST