Den som väntar på en osthyvel väntar aldrig för länge

waiting for my man

Ungdomssektionen i väntan på att få använda osthyveln.

Det finns somligt jag inte kan. Vänta, till exempel. Jag hatar det. En vuxen sa till mig när jag var barn: ”Du måste ha tålamod” och jag kände sådant obehag. Tålamod, det vill jag verkligen inte behöva ha. Vilket beror på ett slags medfödd rastlöshet/oro – jag är en av dem som kopplar av när jag typ får köra bil eller se action-film.

Och jag har alltid haft lågt blodtryck, har ni också det? I många år var mitt normaltryck som hos en person i chock och när jag står stilla, i en kö till exempel, så blir jag svimfärdig. (Kan mina hallucinationer bero på det?) När jag var gravid, och blodtrycket sjönk ytterligare, fick jag hålla huvudet nedböjt varje gång jag köade. Folk trodde jag var en idiot men inte bara fostret behöver blod utan också min hjärna.

Det finns fler saker jag inte kan. Tränga mig, till exempel. Tränga sig är något jag anser att onda och lågbegåvade människor håller på med, det är så fullkomligt ociviliserat och jag blir deprimerad av att se det. (Obs, jag menar den sortens trängande i slaget av köer jag utsätts för. Om man måste införskaffa mat till barn som håller på att svälta ihjäl så gäller andra regler.) Om jag absolut måste ha något i samband med mycket folk, säg i en bar, så står jag bara där tills jag får beställa och det får ta den tid det tar. Därför går jag hellre till sunkiga förortsställen än trendiga kaféer till exempel.

Hela detta klargörande för att komma fram till ett katastrofalt missöde i morse. Jag skulle laga min andra kopp kaffe, men melittahållaren var i diskmaskinen. Två av mina egenheter krockade: jag ville inte avbryta diskmaskinen, jag får ångest av att göra det, men jag har inte heller tålamod att vänta. Jag försökte på olika vis brygga i något annat men filtret gick sönder och jag skaffade mig bara mer arbete, med att städa upp till exempel, men inget kaffe.

Jag tänker alltid på en särskild sak när jag måste vänta på diskmaskinen. Ni vet hur man minns somligt banalt som man till exempel hört på radion. En ung kvinna sa i just radion att om osthyveln var i diskmaskinen när hon skulle göra en macka så satte hon sig ner och väntade på att maskinen skulle gå klart. ”Sen får man ju en alldeles ren, varm osthyvel” sa hon, som om det var en både tillräcklig och storartad belöning.

THERE ARE 6 COMMENTS ON “Den som väntar på en osthyvel väntar aldrig för länge”

Göran

29. February 2012 at 21:19

Jag vet inte varför men jag blev glad av den här informationen. Smått motsägelsefullt kanske.

Jenny Maria

1. March 2012 at 09:45

Ibland tänker jag att jag ska skriva enbart om livets absoluta trivialiteter.

Mats Lindfors

1. March 2012 at 17:52

Vilken underbar liten text!

sara

3. March 2012 at 06:01

briljant text. Vet du vad mitt nyårslöfte i år är: jo att aldrig behöva leta efter osthyvel eller potatisskalare. jag blir så jäkla arg av det och jag öppnar diskmaksinen alltid, men ibland är de liksom ingenstans. Så nu har jag köpt en massa istället så jag alltid hittar någon. känns skönt!

Jenny Maria

4. March 2012 at 10:53

Tack! Men så bra, jag har aldrig tänkt på det men man skulle ju kunna köpa typ fem osthyvlar och fem potatisskalare. Och slippa öppna maskinen. Kanske tre räcker.

COMMENT ON THIS POST




    Archive