Myrna

8 juli

Åttonde juli.

Har läst Camus idag, comme toujours, ett citat: “Jag är lycklig i denna världen eftersom mitt rike är av denna världen. Ett moln som ilar förbi, ett ögonblick som förbleknar.”

THERE ARE 4 COMMENTS ON “Myrna”

Gunnar Strandberg

15. July 2012 at 16:42

Hej svejs, Jenny Maria!

Läser du honom på franska?

Svårt att få fatt på vissa av hans verk verk på svenska el. engelska. Inte minst tänker jag på Människans revolt som jag blivit så förbaskat nyfiken på. Först tror jag att jag läste något om den här, sen läste jag om Onfrays nya verk om Camus (har du läst det?) av Lena Kåreland, dä hon också nämner den.

(Bra text fö. En till sidonot: Den bekräftar din bild av Camus och kriget i Algeriet som det ju var lite tjafs om i något av dina kommentarsfält.)

Här skriver Lena Kåreland, läsning uppmanas: http://www.dixikon.se/utvalda-bocker/franska/lordre-libertaire-la-vie-philosophique-dalbert-camus-michel-onfray/

Ciao!

Jenny Maria

15. July 2012 at 20:36

Tack för länken Gunnar!

Jag läser på engelska och franska, men allra helst en bra svensk översättning. Det är svårt att få tag på vissa verk. UB här i Lund har en hel del, som man ju kan ha hemma ett halvår. Sen har jag hållit utkik på antikvariaten och lyckats köpa till exempel en kopia av “Den första människan” där. Hans journalistiska texter är svåra att få tag på och vissa andra essäer.

Onfray har jag medvetet valt bort att läsa innan jag ska skriva min egen biografi. Jag misstänker att vi ligger nära varandra och jag vill inte bli påverkad. Men så fort jag är klar ska jag läsa Onfrays bok. Och jag läser gärna Kåreland om Onfray.

Jag har valt bort, i princip, all läsning om honom. Förutom Olivier Todds mycket sakliga biografi. Jag vill följa min egen linje i den här korta biografin.

Jenny Maria

15. July 2012 at 20:43

Har nu läst Kårelands text och jag och Onfray uppfattar Camus på samma vis.

“Klanen runt Sartre byggde sin filosofi på Hegel och på en tysk tradition, där det dunkla sågs som tecken på djup medan klarhet var tecken på ytlighet och teoretisk inkonsekvens. Camus med sin anknytning till traditionen från Kierkegaard skrev för att bli läst och förstådd, vilket bidrog till att han enligt Sartre inte ansågs vara mycket till filosof. I det tal som Camus höll i samband med att han 1957 mottog Nobelpriset i Stockholm sa han” skriver Kåreland och det är precis så det var. Camus var på fel plats, han var mer lik de amerikanska och brittiska filosofer som levde under samma tid som honom.

Mycket intressant, tack!

Gunnar Strandberg

16. July 2012 at 21:32

Fast kanske var han egentligen på PRECIS rätt plats?

Ska bli spännande att läsa både dig och Onfray om Camus, vad det lider…

Ciao

COMMENT ON THIS POST