Det är, som med clowner eller Teletubbies, tänkt att vara roligt men bisarrhetsgraden med människor i djurkostym gör det läskigt. Vad skulle en 1800-talsmänniska tycka om den här dansande Lisebergskaninen? (Det beror förvisso på vilken 1800-talsmänniska vi frågar, men Charlotte Brontë till exempel, vad skulle hon anse?)

Karaktären Dan Bäckman, minns ni honom? Han var vid ett tillfälle på Bingolotto när Loket ledde det. Och den där Bingolotto-maskoten syntes plötsligt i publiken varpå Backman efter ett ångestfyllt men dämpat skri sa ”Vad gör den där jättestora nallen där?!” (Det är så himla roligt, prova att säga så när ni ser ett sådant där stort gosedjur och se själva.)

Dan Bäckman och Bingoberra är varandras ytterligheter, varandras yin och yang, visst förstår ni vad jag menar då? En strategi jag ibland har är att hänge mig åt allt konstigt och se vad som händer.