Ytterkantens blå

Vissa moln måste man väl ändå kunna gå på

Så här inleder Rebecca Solnit essän Avståndets blå som finns i samlingen Gå vilse. En fälthandbok:

“Världen är blå i ytterkanterna och i djupen. Detta blå är ljuset som gått förlorat. Ljuset i den blå änden av spektrumet färdas inte hela vägen från solen till oss. Det skingras bland luftens molekyler, det sprids i vatten. Vatten har ingen färg, grunt vatten ser ut att ha samma färg som det som finns under, men djupt vatten är fullt av detta utspridda ljus, ju renare vatten desto djupare blå färg. Himlen är blå av samma anledning, men den blånande horisonten, det blånande landskapet som tycks smälta samman med himlen, har en djupare, mer drömsk, melankolisk blå färg, färgen hos de mest avlägsna landmärken man kan se från ställen med milsvid utsikt, avståndets blå. Detta ljus som aldrig når oss, som inte färdas hela vägen fram, ljuset som går förlorat, skänker oss världens skönhet, som så ofta är blå.”

Den där essäsamlingen är makalöst bra. Jag recenserar den här, se till att ni läser den.

Jag har semester nästa vecka, hemmavid med Les Kids men jag ska jobba lite och svara på mejl och så. De där artiklarna som berättar om hur folk stressas av mejl begriper jag mig inte riktigt på. Jag stressas inte av att svara på mejl utan av att låta bli. Les Kids och jag inledde minisemestern med att besöka Malmö Museum – notre amour! Det är underbart, må det aldrig moderniseras – de får aldrig ta bort de uppstoppade djuren och kungens våning. Vi vandrade runt i över fyra timmar, ty vi är svenska mästare i muséebesök. En fröjd var det att få se den tillfälliga utställning som bland annat visar 20-talskläder, modernistiskt konst och några bra fotografier av Otto Ohm. Don’t miss it.

THERE ARE 5 COMMENTS ON “Ytterkantens blå”

Martin Ackerfors

11. August 2012 at 23:03

“The Distance of Blue” är dessutom en fantastiskt poetisk kapiteltitel (som används på vartannat kapitel). Det är verkligen en underbar bok, tyvärr är Wanderlust lite segare, men fortfarande bra. Jag tycker att översättningen av det du citerar verkar fånga mycket av känslan jag fick när jag läste den på engelska, vilket ju tyder på att det är en bra översättning också. :)

Jenny Maria

12. August 2012 at 19:00

Vilken fin blogg, du har Martin. Har inte, som jag minns, sett den förut.

Översättningen är rätt bra, men jag har sett några tveksamheter men översättning är så svårt så sådant kan man alltid hitta.

Hon är verkligen en perfekt essäist! Ska läsa allt av henne.

Martin Ackerfors

13. August 2012 at 07:12

Tack! Jag skriver för sällan bara, men det finns ju bara en sak att göra åt det. ;)

Jag håller med om hennes författarskap och kommer sannolikt läsa allt av henne. Av någon anledning är det många essäister som passar mig bra. Fredrik Sjöberg och Iain Sinclair (London Orbital är suverän) är två. Jenny Diski en som jag lärt mig att uppskatta mer. På gång-temat kan jag även rekommendera Robert McFarlane (The Old Ways) och Per Wirtén (Där jag kommer från), även om det med essäer sällan brukar vara det omskrivna ämnet som spelar någon roll i slutänden. :)

Håkan Forsell

16. August 2012 at 13:14

Jag läste din fina recension av Solnit i HD och beställde boken direkt – visste inte att hon blivit översatt till svenska. Jag slukade hennes A Paradise Built in Hell för några år sedan, som egentligen är nyare än Lost-boken, och blev helt uppfylld. Just oförutsägbarheten i allt hon verkar ta sig an är grymt inspirerande.
Kanske det här kan vara av intresse:
http://www.nypl.org/audiovideo/rebecca-solnit-and-peter-coyote-conversation
Coyote är en lite tradig typ, men det är kul att höra Solnit prata om sina böcker.
Varmaste
HF.

Jenny Maria

20. August 2012 at 09:54

Martin, jag älskar också essäer men har funnit svenska författare rätt dåliga i genren. Kanske har jag fel, jag gillar Horace och Aase Berg men tycker annars att det finns en sån rädsla för att verkligen hantera ämnet, gå in i det och vara personlig med lätthet. Kanske har jag fel. Diski är jag mycket förtjust i och Solnit är nu en ny favorit.

Håkan, tack! Ja, just att hon är så oväntad, så egensinnig gör att hennes stora intresse för de saker hon väljer att skriva om, märks så tydligt. Jag älskar det. Tack snälla för länken! Jag blev mycket glad. :) Bästa hälsningar tillbaka.

COMMENT ON THIS POST